Jag har upptäckt att jag flyr. Ganska mycket och ganska ofta. Speciellt när det finns något som jag egentligen borde ta tag i men jag vet jag kommer hata att göra. Eller kommer att bli sjukt ledsen av att sätta mig in i det. Jag har nog alldeles för lätt för att bli ledsen. Varför var just jag tvungen att vara en sån sjuk dramaqueen?

Fast just nu flyr jag bara från min debatt som jag har imorgon, ska tydligen sätta mig in i händelser på den internationella arenan, händelser jag inte har någon som helst aning om. Eller lite hum har jag, men vem orkar sätta sig in i omvärldens tragiska händelser? Räcker det inte med att man mår piss över sitt eget liv emellanåt, måste det stärkas med att man får må piss för hela världen också?

För jag är verkligen sån, jag kan verkligen ta på mig allas problem och göra dem till mina egna. Det är nog därför jag är en av dem få som aldrig övervägt att bli läkare, psykolog, advokat eller något annat där man får höra folks problem och försöka lösa dem. Det hade inte funkat för mig, till slut hade jag säkert trott att det var jag som var shizofren, det var jag som hade cancer och det var jag som råkade mörda den där personen. Jag hade lätt tagit med jobbet hem. Vad ska jag då jobba med? För egentligen, alla jobb får man ju höra om andras problem. Lärare, journalist, informatör, kommunikatör, pr-ansvarig, you name it. Får se över mina jobbalternativ. Ska kanske bli djurforskare? Djur kan inte prata - men slår vad om att jag hade tyckt synd om dem också till slut.

Imorgon är det julbord. Jag hatar julbord. Kan ju alltid äta ett ägg. För det är gott, men då ska det vara sådär lagom kokt. Nej, jag är inte alls kräsen, nä faktiskt inte. Men jag hatar bara julbord.

Helgen, Stockholm? Det hade faktiskt varit skoj. Men jag vågar inte åka hem mitt i natten. Jag är rädd av mig. Rädd och dramaqueen? Var kommer jag sluta egentligen? Herregud.