Säga nej

Måste lära mig att säga nej. Inte alls sådär smådeppig insikt. Jag är asgrym på att säga nej egentligen, när det gäller vissa saker. Men när det kommer till de där sakerna som jag egentligen vill ha men egentligen borde avstå från så har jag så jäkla svårt att säga nej.
Hur irriterande som helst, så fort jag har sagt "ja" vet jag att sekunden därefter när jag fått vad jag tackade ja till kommer jag att ångra mig direkt. Kanske borde säga nej från första början? Hur svårt ska det vara. Bara en extra bokstav. Skak på huvudet. Nej.

Måste lära mig att våga. Jag är en fegis. Stor jäkla kyckling. Jag vågar aldrig någonting. Stycket ovanför, det kan nästan vara en del av detta. Jag vågar inte säga nej för då tittar folk snett på en? Eller gör de verkligen det? Jag måste våga ta det där steget.
Jag vågade inte idag. Jag vågade inte för några dagar sen. Jag vågar aldrig. Känns bara som alltid går så jäkla snett när jag öppnar min mun.

Måste lära mig att inte fastna. Fan. Också. Mög. Detta är inte alls bra, för jag vill absolut inte alls. Eller jo, jag vill ju. Men inte vara fast. Jag vill rikta allting mot någon annan nu, för jag får bara reda på dumma saker om detta här fortsätter. Och jag blir bara mer och mer insnöad. Är alltid så jäkla fast.

3 föreläsning, 1 artikel, 1 bokrecension, 1 hemtenta. Sen är helvetet över.
Fick reda på att jag har kommit in på Media - och kommunikationsvetenskap. Lycka.
... hoppas jag.