Slutjul

Slut på jul. Slut på allt det roliga. Eller var det så väldans kul egentligen?
Ångest att man inte har handlat julklappar, ångest att man möjligtvis har handlat helt fel julklappar. Ångest över att man måste umgås med släkten som man helst klarar sig utan. Ångest att man måste vara vänner med allt och alla, för vem vill vara ovän på julaftonskväll? Ångest att julen är slut och jag har ätit min årsranson av choklad. Ångest att jag kanske inte fick just det jag ville ha.
Men egentligen. Jag tycker nog det är ganska kul ändå. Utöver denna ångest, som inte är sådär påtryckande och jobbig som annan ångest kan vara så är det en underbar tid. Liksom, ett avbrott från saker och ting där människor är samlade tillsammans för att ha det trevligt. Och visst blir det trevligt. Bara det att det räcker att trevligheterna är under en dag. Faktiskt. Sen blir allting för påträngande. Sen kan man lika bra sitta ensam hemma nån dag för att lära sig uppskatta sällskap igen. Gillar inte intensiteten i umgänget under julen.
Men jul är kul. Ändå.

Igår fick jag riktig mat. Det var skönt. Har under två dagar endast ätit två laxbitar och ett ägg ungefär. Det är inte mycket mat. Har överlevt på choklad istället. Det är inte riktig mat. Igår var det gott med riktig mat.

En del av mig längtar tillbaka till Lund.
Typ bråkdelen av en sekund när jag precis vaknar tänker jag "idag far jag hem".
Sen stannar jag ändå.
Det är ju ändå i Skanör jag har min familj.

Snart 2008. Läskigt.