Traditioner, måsten, viljor, styrka, borde, ska, behöver. Alla dessa krav. Alla dessa saker man egentligen bara vill slänga i sjön och börja om på nytt.
Ibland känner jag mig bara så förskräckligt fast
Har kommit underfund med att när man verkligen vill något, så går det oftast inte. Varför ska det jämt vara så? Jag kämpade ju inte ens när allting började, sen kämpade jag lite nu senast och jag vet inte alls hur jag ska bete mig nästa gång?
Jag vill ju så gärna, fastän jag verkligen inte borde. Sluta vill, sluta sluta så kanske det går till slut?
Nästa gång - då jävlar, då ska jag inte vilja något.
Fan.
tisdag 27 november 2007
fredag 23 november 2007
Hurtbulle
Kom ut från gerdahallen och krockade nästan med två tanter. Men vad som verkligen fascinerade mig var deras samtal de förde medan jag kämpade intensivt med att få upp mitt lås (det kommer fastna vilken dag som helst, säger man rost så menar man mitt lås).
Samtal mellan tanter:
Tant 1 (obs läses med tantröst): Jaaa, jag hade så gärna velat gå på gymnastik också, men jag hade ju givetvis glömt mina gymnastikskor efter yoogan.
Tant 2 (också tantröst. Givetvis): Jooo, de har ju så mycket man kan gå på. Man kan vara här hela dagen.
Tant 1: Jaa, man får nästan ha med sin en klocka, tiden räcker ju inte till.
Sen lyckades jag mirakulöst få upp låset och cykla iväg, missade resten av samtalet.
Men!
Fascinerade hurtbullstanter! De inspirerade mig enormt, jag vill också bli sån när jag är stor. Alltid pigg och glad, aldrig gammal och bitter och sur för att livet är snart över.
Jag ska ta hand om mig själv och vara en klämkäck tant. Ska bara komma så långt.
Tack tanter för ni är inspirerade och ger en hopp inför framtiden!
Samtal mellan tanter:
Tant 1 (obs läses med tantröst): Jaaa, jag hade så gärna velat gå på gymnastik också, men jag hade ju givetvis glömt mina gymnastikskor efter yoogan.
Tant 2 (också tantröst. Givetvis): Jooo, de har ju så mycket man kan gå på. Man kan vara här hela dagen.
Tant 1: Jaa, man får nästan ha med sin en klocka, tiden räcker ju inte till.
Sen lyckades jag mirakulöst få upp låset och cykla iväg, missade resten av samtalet.
Men!
Fascinerade hurtbullstanter! De inspirerade mig enormt, jag vill också bli sån när jag är stor. Alltid pigg och glad, aldrig gammal och bitter och sur för att livet är snart över.
Jag ska ta hand om mig själv och vara en klämkäck tant. Ska bara komma så långt.
Tack tanter för ni är inspirerade och ger en hopp inför framtiden!
torsdag 22 november 2007
Snart...
Det blir inget bra direkt.
Men snart klar ändå. Jag får väl kolla igenom det i flera dagar sen framöver. Jag har gjort det lätt för mig. Men vem orkar göra det extra svårt när jag inte alls gillar det jag gör? Hellre få det överstökat så snabbt som möjligt.
Ska sitta i 2 timmar till. Sen är det dags för storstädning. Har inte orkat städa på evigheter. Kan ju säga att det verkligen är dags nu. Jobbigt.
Längtar tills jag har lämnat in skitet. Längtar inte tills vi får ut resultatet. Jag vill verkligen inte göra om det.
Usch.
Men snart klar ändå. Jag får väl kolla igenom det i flera dagar sen framöver. Jag har gjort det lätt för mig. Men vem orkar göra det extra svårt när jag inte alls gillar det jag gör? Hellre få det överstökat så snabbt som möjligt.
Ska sitta i 2 timmar till. Sen är det dags för storstädning. Har inte orkat städa på evigheter. Kan ju säga att det verkligen är dags nu. Jobbigt.
Längtar tills jag har lämnat in skitet. Längtar inte tills vi får ut resultatet. Jag vill verkligen inte göra om det.
Usch.
onsdag 21 november 2007
Lite för mycket att göra.
Det borde märkas, flyr ju fältet konstant med att pränta ner mina åsikter någon annan stans. Borde egentligen fokusera. Men orkar?
Jag har en känsla av pirr.
(Blandat med en förvirrande känsla i bakgrunden)
Har kommit fram till en slutsats angående mina problem
Jag gör det enkelt för mig.
Tre stycken på vardera del.
Jämförelse med liknelser och skillnader
Sen får det vara nog.
Oj vad lätt
pirrpirr
Jag har en känsla av pirr.
(Blandat med en förvirrande känsla i bakgrunden)
Har kommit fram till en slutsats angående mina problem
Jag gör det enkelt för mig.
Tre stycken på vardera del.
Jämförelse med liknelser och skillnader
Sen får det vara nog.
Oj vad lätt
pirrpirr
Usch
Funderar starkt på att fly fältet och sitta hemma. Där har jag ingenting annat som lockar mig.
Alltid när allting är sämst flyr jag härifrån, borde jag inte istället stanna kvar och reda upp saker och ting?
Jag är så grymt nervös.
Känner inte att jag kommer klara av det. Känns som det kommer trycka ner mig totalt, för att jag senare inte kommer kunna klättra upp igen. Finns definitivt andra saker som lockar, engagera mig i andra saker. Men just nu får jag inte göra det.
Jag vill få åka hem och jag vill klara av det.
Då - äntligen då hade jag kanske kunnat se ljuset i tunneln och bli glad.
Alltid när allting är sämst flyr jag härifrån, borde jag inte istället stanna kvar och reda upp saker och ting?
Jag är så grymt nervös.
Känner inte att jag kommer klara av det. Känns som det kommer trycka ner mig totalt, för att jag senare inte kommer kunna klättra upp igen. Finns definitivt andra saker som lockar, engagera mig i andra saker. Men just nu får jag inte göra det.
Jag vill få åka hem och jag vill klara av det.
Då - äntligen då hade jag kanske kunnat se ljuset i tunneln och bli glad.
tisdag 20 november 2007
Förbannad, besviken, rosenrasande.
Detta har kommit till att bli det jag hatar mest i hela mitt liv.
Varför utsätter jag mig för det dag för dag? Varför fortsätter jag gå dit när det gör mig så förbannad, eller nä snarare förtvivlad, över hur man indirekt blir behandlad. Man kan väl inte gilla alla antar jag, men behöver det vara så tydligt visat?
Kanske är det bara jag som bryr mig om det för jag är så extrem?
Jo, så kan det vara. Men.. skit. Här är jag helt inställd på att skriva ett asförbannat inlägg för att avreagera mig sen kommer jag fram till vettiga saker. Men inte hjälper det egentligen, jag är fortfarande allmänt besviken över hur himla mycket skit jag måste utsätta mig för att för att få lov att vara en del av "dagens vi tycker om krets". Det ska inte vara så.
Trodde jag skulle slippa sånt "jag gillar dig för stunden tills jag hittar någon annan" när jag stack från hålan.
Men varför tillåter jag detta att fortsätta? Varför sticker jag inte bara därifrån, höjer rösten och säger "Nu får det vara nog jag orkar inte låtsas gilla läget längre!" För jag gillar läget egentligen, när allting är bra. Men allting är inte alltid bra och då är det inte längre det stället jag vill helst av allt ta min tillflykt till.
Jag vill också ha förmågan att våga
Är det kanske dags att lägga ner?
Kanske man ska så drastiskt bara gå dit ikväll och säga rakt ut utan eftertanke.
"Fan heller, nu kan någon annan ta över det här skitet. För inte blir man uppskattad på riktigt för det man gör. Nu får det vara nog".
Men jag har eftertänksamhet.
Var tar jag vägen då?
Varför utsätter jag mig för det dag för dag? Varför fortsätter jag gå dit när det gör mig så förbannad, eller nä snarare förtvivlad, över hur man indirekt blir behandlad. Man kan väl inte gilla alla antar jag, men behöver det vara så tydligt visat?
Kanske är det bara jag som bryr mig om det för jag är så extrem?
Jo, så kan det vara. Men.. skit. Här är jag helt inställd på att skriva ett asförbannat inlägg för att avreagera mig sen kommer jag fram till vettiga saker. Men inte hjälper det egentligen, jag är fortfarande allmänt besviken över hur himla mycket skit jag måste utsätta mig för att för att få lov att vara en del av "dagens vi tycker om krets". Det ska inte vara så.
Trodde jag skulle slippa sånt "jag gillar dig för stunden tills jag hittar någon annan" när jag stack från hålan.
Men varför tillåter jag detta att fortsätta? Varför sticker jag inte bara därifrån, höjer rösten och säger "Nu får det vara nog jag orkar inte låtsas gilla läget längre!" För jag gillar läget egentligen, när allting är bra. Men allting är inte alltid bra och då är det inte längre det stället jag vill helst av allt ta min tillflykt till.
Jag vill också ha förmågan att våga
Är det kanske dags att lägga ner?
Kanske man ska så drastiskt bara gå dit ikväll och säga rakt ut utan eftertanke.
"Fan heller, nu kan någon annan ta över det här skitet. För inte blir man uppskattad på riktigt för det man gör. Nu får det vara nog".
Men jag har eftertänksamhet.
Var tar jag vägen då?
söndag 18 november 2007
Är det verkligen så smart?
Smart 1: Jag får min tenta på onsdag. Är det verkligen så smart att pluggstrejka dagarna innan? Eller, rättare sagt veckorna 2 innan. Jag är ledsen att behöva säga att det kanske inte är så smart, men jag är grymt omotiverad till att ens klara tentan. Kan lika bra skriva ut frågorna, riva sönder pappret direkt, hutta det i papperskorgen och aldrig mer kolla på frågan. För det är så det känns just nu. Så det kanske verkligen är smart att pluggstrejka, annars lär jag gå in i väggen och dö av tristess och allt annat möjligt. Jag trodde jag gillade att lära mig nya saker. Men inte gillar jag detta. Varför gör jag inte det?
Smart 2: Tillåt mig att skratta. En förvirrad stund i min alldeles för förvirrade liv. Vilket i sin tur resulterar i förvirrade tankar och en velig Caroline. Var det verkligen så smart att göra så den tanken blev inplanterad i mitt huvud? Fri som en fågel. Varför? Vad var det för smart sak att komma fram till i den mest förvirrande stund jag haft på länge?
Smart 3: Smart att vilja göra flera saker när man verkligen bara kan välja ett alternativ? Jag borde lära mig att stå för mina beslut. För är det verkligen så smart att alltid ha två dörrar öppna, ifall ifall.
Note to self: Gå och träna imorgon! Annars lär jag aldrig komma igång igen.
Smart 2: Tillåt mig att skratta. En förvirrad stund i min alldeles för förvirrade liv. Vilket i sin tur resulterar i förvirrade tankar och en velig Caroline. Var det verkligen så smart att göra så den tanken blev inplanterad i mitt huvud? Fri som en fågel. Varför? Vad var det för smart sak att komma fram till i den mest förvirrande stund jag haft på länge?
Smart 3: Smart att vilja göra flera saker när man verkligen bara kan välja ett alternativ? Jag borde lära mig att stå för mina beslut. För är det verkligen så smart att alltid ha två dörrar öppna, ifall ifall.
Note to self: Gå och träna imorgon! Annars lär jag aldrig komma igång igen.
tisdag 13 november 2007
Fascinerande
Svenskar är sexgalningar
- mig inkluderad
Disträ: Blev ännu en gång distraherad av datorns oändliga kapacitet. Har dock inte utvecklat mina datorkunskaper längre än till att klicka på internetikonen och skriva in en adress och besöka den. Men distraherad likväl.
Sexgalning? Men det som var mest fascinerande av allting, var min kära startsida. En kvinna med en sensuell blick kramar om en man, rubriken "Motionera mera - och öka din sexuella njutning". Nyfiken som man är som svensk tänker man genast: Fräckt! Hur då? Varpå man klickar på den fina bilden för att äntligen bli upplyst.
Chockerande: Men. Så långt kom jag inte. Tydligen har fler tänkt likadant, länken går inte att komma in på pga av överbelastning. Inte får jag se några revolutionernade forskningsupptäcker, inte får jag reda på vilken motion som ökar njutningen mest och vilken som är sämst. Nej istället får jag se ett timglas vändas upp och ner hundra gånger till jag kommer till den spännande sidan: SERVER IS TOO BUSY
Slutsats: Ja.... svenskar är sexgalningar. Alla vill öka sin sexuella njutning. Tydligen även jag inräknad. Hade Sifo gjort en undersökning på antal klick på den där annonsen hade nog deras system pajat.
Svenskar borde helt enkelt sluta vara så låtsaspryda och visa hur sexgalna de egentligen är offentligt.
Annars är jag arg på mig själv. Varför ska jag jämt ha en tendens att börja vara elak mot folk som jag egentligen vill gilla. Varför ska jag jämt intala mig att de är inte något för mig? Skärpning?
- mig inkluderad
Disträ: Blev ännu en gång distraherad av datorns oändliga kapacitet. Har dock inte utvecklat mina datorkunskaper längre än till att klicka på internetikonen och skriva in en adress och besöka den. Men distraherad likväl.
Sexgalning? Men det som var mest fascinerande av allting, var min kära startsida. En kvinna med en sensuell blick kramar om en man, rubriken "Motionera mera - och öka din sexuella njutning". Nyfiken som man är som svensk tänker man genast: Fräckt! Hur då? Varpå man klickar på den fina bilden för att äntligen bli upplyst.
Chockerande: Men. Så långt kom jag inte. Tydligen har fler tänkt likadant, länken går inte att komma in på pga av överbelastning. Inte får jag se några revolutionernade forskningsupptäcker, inte får jag reda på vilken motion som ökar njutningen mest och vilken som är sämst. Nej istället får jag se ett timglas vändas upp och ner hundra gånger till jag kommer till den spännande sidan: SERVER IS TOO BUSY
Slutsats: Ja.... svenskar är sexgalningar. Alla vill öka sin sexuella njutning. Tydligen även jag inräknad. Hade Sifo gjort en undersökning på antal klick på den där annonsen hade nog deras system pajat.
Svenskar borde helt enkelt sluta vara så låtsaspryda och visa hur sexgalna de egentligen är offentligt.
Annars är jag arg på mig själv. Varför ska jag jämt ha en tendens att börja vara elak mot folk som jag egentligen vill gilla. Varför ska jag jämt intala mig att de är inte något för mig? Skärpning?
torsdag 8 november 2007
Distraherad
Förbjudet: Man borde införa någon form av regel - när jag pluggar, eller i alla fall försöker att plugga, ska strömmen till datorer, tv-apparater och musikspelare stängas av. Eller det räcker faktiskt bara med datorer, tittar aldrig på tv och lyssnar aldrig på musik. Jag blir så himla lätt distraherad. Trånar efter andra saker. Vill hålla mig uppdaterad. Söker efter nya saker som jag hoppas hitta under tiden jag undviker att plugga. Bara stäng av strömmen!
Men jag gillar att bli distraherad.
Duktigt: Ibland kan jag faktiskt om jag vill. Tror det bara gäller att andas. Visst jag trivs inte för fem öre, men det är väl smällar man får ta. Bit ihop, klara dig igenom det. Klarar jag inte mig så klarar jag inte mig, jag vet ändå att detta är inte det jag vill läsa. Varför har jag inte tänkt så innan? Jag kan ju faktiskt om jag bara försöker.
Ojsan: Inte trodde jag att folk trodde det som jag har trott, eller snarare hoppats på. Men vi alla hade fel. Det var kanske lite dåligt, för mig hade det inte gjort någonting om ryktena hade stämt. Ryktet var bättre än sanningen. Fast sanning är oftast ganska tråkig, mycket mer spännande med mystik.
Hem: Eller, mitt andra hem kanske. Väntar på att jag ska bli upphämtad och körd ner till Skanör. Borde egentligen fortsätta plugga, men jag har faktiskt skrivit en hel sida. Och jag har lite tid i morgon eftermiddag också kanske. Och lördagmorgon, och kanske hela söndagen. Det löser sig till slut. Jag vet ju nästan vad jag ska skriva. Nästan. Om inte professorn hade skrivit så förbaskat krångligt hade allting varit löst nu. Men det ska kanske bli skönt att komma hem? Eller? Är det verkligen det?
Lära mig förstå: Att världen går inte under.
Att jag faktiskt kan fatta egna beslut som också blir rätt ibland
Att jag har närstående som bryr sig
Att allting inte alltid blir precis som man har tänkt sig, men det är också en del i det hela
Är jag klok när jag förstått allt det på riktigt?
Men jag gillar att bli distraherad.
Duktigt: Ibland kan jag faktiskt om jag vill. Tror det bara gäller att andas. Visst jag trivs inte för fem öre, men det är väl smällar man får ta. Bit ihop, klara dig igenom det. Klarar jag inte mig så klarar jag inte mig, jag vet ändå att detta är inte det jag vill läsa. Varför har jag inte tänkt så innan? Jag kan ju faktiskt om jag bara försöker.
Ojsan: Inte trodde jag att folk trodde det som jag har trott, eller snarare hoppats på. Men vi alla hade fel. Det var kanske lite dåligt, för mig hade det inte gjort någonting om ryktena hade stämt. Ryktet var bättre än sanningen. Fast sanning är oftast ganska tråkig, mycket mer spännande med mystik.
Hem: Eller, mitt andra hem kanske. Väntar på att jag ska bli upphämtad och körd ner till Skanör. Borde egentligen fortsätta plugga, men jag har faktiskt skrivit en hel sida. Och jag har lite tid i morgon eftermiddag också kanske. Och lördagmorgon, och kanske hela söndagen. Det löser sig till slut. Jag vet ju nästan vad jag ska skriva. Nästan. Om inte professorn hade skrivit så förbaskat krångligt hade allting varit löst nu. Men det ska kanske bli skönt att komma hem? Eller? Är det verkligen det?
Lära mig förstå: Att världen går inte under.
Att jag faktiskt kan fatta egna beslut som också blir rätt ibland
Att jag har närstående som bryr sig
Att allting inte alltid blir precis som man har tänkt sig, men det är också en del i det hela
Är jag klok när jag förstått allt det på riktigt?
onsdag 7 november 2007
Korkat
Jag är korkad på riktigt.
Har suttit på två föreläsningar, eller nä, nu tar jag inte i på riktigt, faktiskt nog alla föreläsningar sedan den här kursen började, och inte förstått ett dugg vad de pratar om.
Vad är förvaltning? Vaddå byråkrati och demokrati? Vad är vad och vilket är det som är bra? Demokrativärden...?
Kan det verkligen vara såhär det känns?
Känner mig som världens mest korkade människa. Samtidigt som det känns som jag är en hemsk människa. Är det verkligen såhär det känns att vara korkad på riktigt? För det är det jag är. På riktigt. I alla fall inom detta ämne. Korkad, på riktigt. Jag fixar nog inte universitetet. Och detta är bara en A-kurs.
Hur ska detta sluta?
Läste extentor. Det går inte alls. Fattar ingenting. Ser bara ord framför mig. Ofattbart. Jag brukar kunna få styr på saker och ting och fatta efter ett tag. Men här är det verkligen bara ord. Ingen idé, ingen tanke, inget litet hum om vad det egentligen handlar om.
Jäkla pengar.
Känns inte riktigt som det är rätt anledning till att fortsätta trycka ner mig själv i träsket. Men jag behöver ju pengarna, jag behöver mina poäng för att fortsätta få pengarna. Jag vill verkligen inte göra tentan, jag vill inte sitta och våndas i 6 dagar. Jag vill inte försöka låtsas att jag förstår, att jag inte alls mår skit för att jag inte förstår någonting egentligen.
Varför kan det inte vara lättare att hitta det man är meningen att göra.
Om någon hittar mitt öde så får ni gärna maila det till mig som en julklapp tack.
Har suttit på två föreläsningar, eller nä, nu tar jag inte i på riktigt, faktiskt nog alla föreläsningar sedan den här kursen började, och inte förstått ett dugg vad de pratar om.
Vad är förvaltning? Vaddå byråkrati och demokrati? Vad är vad och vilket är det som är bra? Demokrativärden...?
Kan det verkligen vara såhär det känns?
Känner mig som världens mest korkade människa. Samtidigt som det känns som jag är en hemsk människa. Är det verkligen såhär det känns att vara korkad på riktigt? För det är det jag är. På riktigt. I alla fall inom detta ämne. Korkad, på riktigt. Jag fixar nog inte universitetet. Och detta är bara en A-kurs.
Hur ska detta sluta?
Läste extentor. Det går inte alls. Fattar ingenting. Ser bara ord framför mig. Ofattbart. Jag brukar kunna få styr på saker och ting och fatta efter ett tag. Men här är det verkligen bara ord. Ingen idé, ingen tanke, inget litet hum om vad det egentligen handlar om.
Jäkla pengar.
Känns inte riktigt som det är rätt anledning till att fortsätta trycka ner mig själv i träsket. Men jag behöver ju pengarna, jag behöver mina poäng för att fortsätta få pengarna. Jag vill verkligen inte göra tentan, jag vill inte sitta och våndas i 6 dagar. Jag vill inte försöka låtsas att jag förstår, att jag inte alls mår skit för att jag inte förstår någonting egentligen.
Varför kan det inte vara lättare att hitta det man är meningen att göra.
Om någon hittar mitt öde så får ni gärna maila det till mig som en julklapp tack.
måndag 5 november 2007
Ta steget
Ska jag klara av det?
-----------
Jag har ofta drömt
Om en plats långt bort
Där dom möter mig
och säger välkommen hit
Och där hurrar dom
och jag får eskort
Av en röst som säger
platsen finns och du hör dit
Det är dags att gå
jag kan klara av det
har bestämt och då
vet jag vad jag gör
Med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör
Ja jag ger mig av
Jag kan klara av det
Fast det kan ta tid
vet jag vad jag gör
med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör'
Jag är ung och stark
Jag kan klara av det
dom ska nog få se
Jag vet vad jag gör
Å på okänd mark
men jag klarar av det
Och då får jag veta vem jag é
och vart jag hör
-----------
Jag har ofta drömt
Om en plats långt bort
Där dom möter mig
och säger välkommen hit
Och där hurrar dom
och jag får eskort
Av en röst som säger
platsen finns och du hör dit
Det är dags att gå
jag kan klara av det
har bestämt och då
vet jag vad jag gör
Med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör
Ja jag ger mig av
Jag kan klara av det
Fast det kan ta tid
vet jag vad jag gör
med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör'
Jag är ung och stark
Jag kan klara av det
dom ska nog få se
Jag vet vad jag gör
Å på okänd mark
men jag klarar av det
Och då får jag veta vem jag é
och vart jag hör
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
