Typiskt jag.

Upptäckte idag att vissa agerande jag gör kan man peka ut och tänka "typiskt Caroline". Det är på något sätt ganska skönt att upptäcka. Att jag har någonting med mig eller vad jag gör eller vad jag köper som verkligen är jag, det är ingenting som jag gör bara för att göra utan jag gör det liksom ofta. Om det make sense at all. Vilket jag tvivlar på. Har nog en tendens att skriva lätt förvirrat så jag knappt ens själv förstår till slut. Typiskt Caroline

Tittade idag en extra gång på mitt anteckningsblock. Det är fruktansvärt utstickande synligt och irriterande barnsligt. Är vit bakgrund med katter av olika färger som alla har ett halsband med fyrklövrar på. Och så en fin liten ruta som man hade när man yngre när man skulle skriva namn, klass och ämne. Jag går neråt i åldrarna. Typiskt Caroline

Var på Gerdahallen och tränade idag (ovanligt?) och där är ju så grymt mycket folk nu efter alla förbaskade nyårslöften. Längtar fortfarande till april då folk förstår att de ändå inte kommer hålla sina löften så varför ens försöka och gerdahallens besökare kommer minska till minst hälften av vad det är nu. I alla fall. Cyklade ju dit för jag var lite sen och jag vet att det är mycket folk på passet, så när jag ska ställa cykeln får jag klämma in den någonstans tillsammans med massa andra cyklar med en sista tanke helvete, den kommer ha trillat tills jag är klar. Men! Jag klarade mig! Alla cyklar runt omkring min cykel stod, och även min egen cykel stod upp! Underbart tänkte jag, bara styret som har vinklat sig. Så när man då ska vara duktig och vinkla tillbaka det för att låsa upp cykeln, fastnar det i en annan cykel som trillar lite. Nej! Sen när jag fortsätter med min upplåsningsritual råkar jag fastna i ytterligare en cykel, som trillar helt och givetvis drar med sig den cykeln som har trillat lite plus en cykel som inte ens har trillat allt. Vilket resulterar i att alla cyklar trillar och jag råkar blockera vägen för en gående som ska gå hem. Skrattar lite generat och får hjälp av den blockerade kvinnan. Lite småpinsamt och så typiskt Caroline.

Hur gick det här till?

I fredags hade vi vårt första fredmans-slabb. Det var hur skoj som helst. Älskar verkligen stämningen som råder under fredagar, folk slappnar av, känner att det är helg och alla bara är så himla glada.

Min helg har bara varit bra. Eller, bara och bara. Den har varit bra. Men. Jag har gått och ställt till det för mig. Som vanligt. Som jag brukar. Varför blir det så alltid? Och hur gick det till egentligen? Det kommer bara sluta som alla andra av mina fina historier. Jag går runt och är sådär smålycklig som man bara kan vara. Sen upptäcker jag att det inte alls är så på båda sidor. Utan upptäcker att det jag bara intalar mig själv saker och ting, blir lite ledsen för att sedan fort gå vidare till något annat och något nytt.
Men det vill jag inte inse just nu. Jag vill att det någongång ska sluta bra som i alla fina historier. And they lived happily ever after. As if.

Hur gick detta till egentligen? Borde inte låtsas för leken går över till verklighet. Oplanerat.

Är det jag som är konstig?

Och alla andra är normala? Jag tror inte det, inte att jag ser mig själv som ett unikt exemplar som ingen annan kan matcha. Nej då inte alls, jag är väl ganska mycket som alla andra, sticker ut i bland, håller mig till mängden ibland, precis som de flesta gör. Men jag fick en konstig tanke precis. Kändes som jag har sagt konstiga saker under konstiga tillfällen. Typ sådana saker som gör att folk höjer på ögonbrynen och tittar snett på en. Men sen samtidigt när jag tänker efter, så vad skulle det vara egentligen? För så konstiga saker har jag väl ändå inte sagt?
Dock konstigt: Kommentarer. Jag gillar kommentarer, men jag gillar inte kommentarer som jag inte förstår den stora innebörden av. När det finns en möjlighet till hemlighetshållande som slinker ut så man intalar sig själv att "JA! Det är så det är" och man bara har fel och gör bort sig. Samtidigt som jag bara älskar kommentarer man inte kan förstå, vad annars ockuperar min hjärna vid trista stunder. Det är då man tänker på intrigerna.

Är hemkommen efter semester (kickoff) med Radio AF. Det var hur kul som helst, det är så skönt att det finns några som har samma intressen som en själv, men som ändå är så olika. Vi lekte lekar, badade bastu, lekte lekar, satt i möten, drack vin och åt god mat. Och sov väl i genomsnitt 4 timmar per natt. Men det var skoj. Jag var bara lite trött på söndagen framåt 6-tiden. Men bara lite. Höll faktiskt ut till 2400. Mirakulöst.

Jag kan verkligen inte bestämma mig. Närgångenhet är kanske nyckelordet i detta fall? Visa framfötterna för att se sanningen.

Now there's no turning back

Så sant som det är sagt. Jag har överlämnat mitt öde i institutionens händer. Mailade in min hemtenta igår. Sista tentan (?!) på statsvetenskap. Jag hoppas på det i alla fall. Det första jag ska göra när jag ska börja reda upp mitt liv igen är att lämna TILLBAKA alla böcker! För de ska jag aldrig mera öppna. Sen ska jag sälja lite böcker som jag spyr på när jag ser. Härligt.

Jag har blivit en softis lyssnar bara på sådana där softa låtar. Har gjort en ny spellista med "lugna låtar". What's up with that liksom? Jag får börja spela lite Aqua igen så mitt partymood återkommer.

Har gjort min årliga klippning. Det blev kort. Typ halva håret försvann. Läskigt härligt att klippas, kunde typ sitta där hur länge som helst. Världen bästa snack med frisören, hon var schysst. Verkade dock smått chockad över mitt totala intresse över hår och frisyrer. "Jag vill ha en frisyr som man slipper fixa i flera timmar, liksom mitt hår mest bara finns där." Men det var skönt! Nu är det kort, och nu kan det få växa ett tag innan jag klipper mig nästa gång. Typ i januari. Nästa år.

Nu ska jag fixa ett sommarjobb så jag får stålar i sommar, så jag kan vara tät.

Imorgon börjar media och kommunikationsvetenskap B!

Typiskt.

När man tror man kan det, så skiter sig allting.
När man tror att man har stöd, så försvinner det.
När man tror att man kan ta tag i sitt liv, rinner det ifrån en.

Typiskt min tur.

Jag är hungrig. Kan klockan bli sex så jag kan gå ner och tvätta och vandra långa vägen till ICA för att handla mat. Jättehungrig.
tick tack.

D.Å.L.I.G.T

Så känns det just nu som det går. Sitter och stirrar mig blind på antal tecken utan att egentligen reflektera över ifall jag besvarar frågan eller ej. Inte direkt analyserande. Nej inte alls analyserande om jag får säga det själv. Hur borde jag skriva det istället? Har jag ens besvarat frågan?

D.Å.L.I.G.T

Funderar på glass ikväll. Också dåligt. Men gott.

Allra sista.
Sen ska man äntligen vara klar med detta.
Om jag klarar det.

Har inte gjort någonting idag, vaknade med ett ryck kvart i elva och tänkte - shit jag har fått min tenta. Loggar in på hemsidan, glor runt. Inte har det kommit upp någon än. Nej först klockan 11. Förtränger det, går ut och fixar frukost. Ser på lite serier. Öppnar hemsidan igen vid 12. Tentan är där. Frågorna är bara bokstäver som bildar ord. Som man sedan förstår lite grann av. Enkelt, gör det enkelt för dig. Börjar slå i register. Skriver funderingar. Tänker i ångestladdade banor. Öppnar upp serierna igen. Bäst att slappna av lite. Funderar vidare. Dör av hunger när jag skulle ha tränat egentligen. Godis. Förtjänar jag det? Filmkväll.
Imorgon börjar jag.
På riktigt denna gången.

Kärleksyra

Varför är det så underbart att vara kär? Liksom veta att man tycker om någon lite mer än alla andra. Bäst är det också när denna person känner exakt likadant och man går runt i ett töcken under tiden man leker sina lekar för att vinna den andra personen. Det är så underbart hur man beter sig när man gillar någon och vet att denna person gillar en tillbaka. Allting känns så lätt helt plötsligt. Kärleksyra.
Däremot försvinner spänningen ganska snabbt och sen står man där med någon som man är kär i men man redan vunnit, det är inte riktigt lika spännande. Men samtidigt en egen känsla som inte är direkt dålig.

Nu är det inte så att jag har gått och blivit kär. Utan jag hade en kärleksdröm inatt. Ingen sådan där vanlig där man drömmer om den personen man är intresserad av och denne är störtförälskad i en tillbaka. Nejnej. Lite orginell är jag ändå. Jag drömde istället att jag var kille. Ja. Kille. K. I. L. L. E. Hur knäppt som helst. Men jag var kille och jättekär i en tjej, som först hade en annan, men som till slut började bli förälskad i mig och själva drömmen slutade med att vi träffades i parken tillsammans med våra vänner och snackade. Grejen var att när jag vaknade var jag sådär lycklig som man blir av en förälskelse. Och den känslan vill inte riktigt försvinna. Måste hitta någon att styra över dessa redan färdiga känslor på. Så slipper jag det andra alternativet som är mer drastiskt, byta kön och hitta den där tjejen i drömmen.
Minns att hon hade snygga armband och smala handleder.
Det är något riktigt fel på mig i bland i mina drömmar.

Ibland kan små saker göra en lycklig. Som när man upptäcker att man börjar hitta tillbaka till en vän som man har saknat, någonting förlorat kommer tillbaka och jag känner mig liksom hyffsat hel. Helare än vad jag gjort på länge i alla fall.

Dock är det trist när det återfunna kommer med en förlust. Inte hand i hand som om jag måste förlora en sak för att vinna något annat. Utan helt oberoende. Fast om jag tänker efter så känns det nästan som om jag gjorde det med vilje. Kände bara hur jag inte orkar mer att sträva efter någonting som jag inte ens vill ha. Därför är jag på ett sätt glad till min insikt, ledsen över förlust, men förväntansfull vad min nya situation kan innebära. Härligt när man är på sådant positivt humör.

Nu börjar min dyra period. Handla böcker, betala terminsavgift (kanske sista gången, ve och fasa), fixa mat, betala hyran - innan det stora cash-in CSN kommer. Det är surt att leva på staten.

Varför lyckas jag alltid med att bli beroende av någonting just när man borde fokusera på vissa särskilda saker. Typ som sista tentan på statsvetenskap? För det är ändå den sista tentan jag någonsin kommer att göra inom statsvetenskap. Om jag inte får hjärnsläpp och söker B-kursen. As If.

Radio AF ♥

Radio AF vann Nöjesguidens prisutdelning!
Helt sinnesjukt, med tanke på att vi var uppe och tävlade mot en SVT produktion (deras humorprogram Klara & Mia, eller Mia & Klara, har aldrig koll på vad namnet är) och mot sydsvenskans produktion, deras gratistidning dygnet runt och deras hemsida.
Men vi kickade allas ass och vann! På riktigt!
Lite synd man inte fick vara med under prisutdelningen, hade varit fräckt att vara riktigt media men vi hade vår egna lilla glädjestund i en lägenhet i Lund där vi skålade i champagne och skrek av glädje.


Såhär lite småhalt ute på vägarna igår. Sen började det snöa. Underbart.

När man har för lite att göra
Uppståndelsen på nördspråk.
Jag har nog för lite att göra som verkligen orkar läsa den också.

Idag ska jag jobba inom media och vara svår och mingla med människor.
Fast jag ska inte vara riktigt svår, det blir inte randigt, rutigt och prickigt utan en ganska enkel klädsel. Men jag kan vara svår ändå

Radio AF ska vinna! Borde vinna! Annars är det fett bra att vi har blivit nominerade. Grymt stolt att MIN radiostation (inte bara min, vår underbara älskade studentradiostation) kan vinna nöjesguidens pris inom media det är fränt.

2008

På riktigt. Det känns konstigt. Jag gillar inte när det är nytt år egentligen. Tanken om att alla man känner, inklusive jag, kommer att bli ett år äldre detta år. Tanken om att jag faktiskt kommer bli ett år äldre men vara kvar på samma punkt som jag var för några år sedan. Åldersnoja redan. Hade varit OK att åldras om jag verkligen hade sett en förändring i mitt levene. Men nej, stampar på samma punkt, känner mig fortfarande sådär halvt misslyckad när jag har mina jämförelsedagar. Nytt år är bara så förträffligt ångest.

Fast det är fint det med. Med nytt år och så. Alltså. Fint med fyrverkerier. Om de är på avstånd. Det var de verkligen i år (förra året....vid tolvslaget.. eh whatever). Stod på taket på Helsingkronas Nation. Och man såg långt. Typ alla "förorter" och Malmö. Billig raketshow.

3 januari. Bara en massa dagar kvar tills jag är klar med detta året och kan få samma fina ångestkänsla igen. Härligt.
2008 - ett år där man ska ta tag i saker?

Kan ju börja med att handla frukost DAGEN innan jag ska ha den så jag slipper sticka direkt till ICA när jag vaknat för att införskaffa müsli och bröd.
Frukostshopping. Härligt.
Det är sol ute i alla fall