Ibland kan små saker göra en lycklig. Som när man upptäcker att man börjar hitta tillbaka till en vän som man har saknat, någonting förlorat kommer tillbaka och jag känner mig liksom hyffsat hel. Helare än vad jag gjort på länge i alla fall.

Dock är det trist när det återfunna kommer med en förlust. Inte hand i hand som om jag måste förlora en sak för att vinna något annat. Utan helt oberoende. Fast om jag tänker efter så känns det nästan som om jag gjorde det med vilje. Kände bara hur jag inte orkar mer att sträva efter någonting som jag inte ens vill ha. Därför är jag på ett sätt glad till min insikt, ledsen över förlust, men förväntansfull vad min nya situation kan innebära. Härligt när man är på sådant positivt humör.

Nu börjar min dyra period. Handla böcker, betala terminsavgift (kanske sista gången, ve och fasa), fixa mat, betala hyran - innan det stora cash-in CSN kommer. Det är surt att leva på staten.

Varför lyckas jag alltid med att bli beroende av någonting just när man borde fokusera på vissa särskilda saker. Typ som sista tentan på statsvetenskap? För det är ändå den sista tentan jag någonsin kommer att göra inom statsvetenskap. Om jag inte får hjärnsläpp och söker B-kursen. As If.