I fredags hade vi vårt första fredmans-slabb. Det var hur skoj som helst. Älskar verkligen stämningen som råder under fredagar, folk slappnar av, känner att det är helg och alla bara är så himla glada.
Min helg har bara varit bra. Eller, bara och bara. Den har varit bra. Men. Jag har gått och ställt till det för mig. Som vanligt. Som jag brukar. Varför blir det så alltid? Och hur gick det till egentligen? Det kommer bara sluta som alla andra av mina fina historier. Jag går runt och är sådär smålycklig som man bara kan vara. Sen upptäcker jag att det inte alls är så på båda sidor. Utan upptäcker att det jag bara intalar mig själv saker och ting, blir lite ledsen för att sedan fort gå vidare till något annat och något nytt.
Men det vill jag inte inse just nu. Jag vill att det någongång ska sluta bra som i alla fina historier. And they lived happily ever after. As if.
Hur gick detta till egentligen? Borde inte låtsas för leken går över till verklighet. Oplanerat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar