Är det jag som är konstig?

Och alla andra är normala? Jag tror inte det, inte att jag ser mig själv som ett unikt exemplar som ingen annan kan matcha. Nej då inte alls, jag är väl ganska mycket som alla andra, sticker ut i bland, håller mig till mängden ibland, precis som de flesta gör. Men jag fick en konstig tanke precis. Kändes som jag har sagt konstiga saker under konstiga tillfällen. Typ sådana saker som gör att folk höjer på ögonbrynen och tittar snett på en. Men sen samtidigt när jag tänker efter, så vad skulle det vara egentligen? För så konstiga saker har jag väl ändå inte sagt?
Dock konstigt: Kommentarer. Jag gillar kommentarer, men jag gillar inte kommentarer som jag inte förstår den stora innebörden av. När det finns en möjlighet till hemlighetshållande som slinker ut så man intalar sig själv att "JA! Det är så det är" och man bara har fel och gör bort sig. Samtidigt som jag bara älskar kommentarer man inte kan förstå, vad annars ockuperar min hjärna vid trista stunder. Det är då man tänker på intrigerna.

Är hemkommen efter semester (kickoff) med Radio AF. Det var hur kul som helst, det är så skönt att det finns några som har samma intressen som en själv, men som ändå är så olika. Vi lekte lekar, badade bastu, lekte lekar, satt i möten, drack vin och åt god mat. Och sov väl i genomsnitt 4 timmar per natt. Men det var skoj. Jag var bara lite trött på söndagen framåt 6-tiden. Men bara lite. Höll faktiskt ut till 2400. Mirakulöst.

Jag kan verkligen inte bestämma mig. Närgångenhet är kanske nyckelordet i detta fall? Visa framfötterna för att se sanningen.