Varför är det så underbart att vara kär? Liksom veta att man tycker om någon lite mer än alla andra. Bäst är det också när denna person känner exakt likadant och man går runt i ett töcken under tiden man leker sina lekar för att vinna den andra personen. Det är så underbart hur man beter sig när man gillar någon och vet att denna person gillar en tillbaka. Allting känns så lätt helt plötsligt. Kärleksyra.
Däremot försvinner spänningen ganska snabbt och sen står man där med någon som man är kär i men man redan vunnit, det är inte riktigt lika spännande. Men samtidigt en egen känsla som inte är direkt dålig.
Nu är det inte så att jag har gått och blivit kär. Utan jag hade en kärleksdröm inatt. Ingen sådan där vanlig där man drömmer om den personen man är intresserad av och denne är störtförälskad i en tillbaka. Nejnej. Lite orginell är jag ändå. Jag drömde istället att jag var kille. Ja. Kille. K. I. L. L. E. Hur knäppt som helst. Men jag var kille och jättekär i en tjej, som först hade en annan, men som till slut började bli förälskad i mig och själva drömmen slutade med att vi träffades i parken tillsammans med våra vänner och snackade. Grejen var att när jag vaknade var jag sådär lycklig som man blir av en förälskelse. Och den känslan vill inte riktigt försvinna. Måste hitta någon att styra över dessa redan färdiga känslor på. Så slipper jag det andra alternativet som är mer drastiskt, byta kön och hitta den där tjejen i drömmen.
Minns att hon hade snygga armband och smala handleder.
Det är något riktigt fel på mig i bland i mina drömmar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar