torsdag 27 december 2007

Har inte sett solen på flera dagar.
Här är grått.

Slutjul

Slut på jul. Slut på allt det roliga. Eller var det så väldans kul egentligen?
Ångest att man inte har handlat julklappar, ångest att man möjligtvis har handlat helt fel julklappar. Ångest över att man måste umgås med släkten som man helst klarar sig utan. Ångest att man måste vara vänner med allt och alla, för vem vill vara ovän på julaftonskväll? Ångest att julen är slut och jag har ätit min årsranson av choklad. Ångest att jag kanske inte fick just det jag ville ha.
Men egentligen. Jag tycker nog det är ganska kul ändå. Utöver denna ångest, som inte är sådär påtryckande och jobbig som annan ångest kan vara så är det en underbar tid. Liksom, ett avbrott från saker och ting där människor är samlade tillsammans för att ha det trevligt. Och visst blir det trevligt. Bara det att det räcker att trevligheterna är under en dag. Faktiskt. Sen blir allting för påträngande. Sen kan man lika bra sitta ensam hemma nån dag för att lära sig uppskatta sällskap igen. Gillar inte intensiteten i umgänget under julen.
Men jul är kul. Ändå.

Igår fick jag riktig mat. Det var skönt. Har under två dagar endast ätit två laxbitar och ett ägg ungefär. Det är inte mycket mat. Har överlevt på choklad istället. Det är inte riktig mat. Igår var det gott med riktig mat.

En del av mig längtar tillbaka till Lund.
Typ bråkdelen av en sekund när jag precis vaknar tänker jag "idag far jag hem".
Sen stannar jag ändå.
Det är ju ändå i Skanör jag har min familj.

Snart 2008. Läskigt.

lördag 22 december 2007

Vi har införskaffat en PLASTGRAN!
Vad hände med julen egentligen?

Men den blev faktiskt hyffsat fin ändå.
Nu ska jag fly fältet och åka in till stora staden (Malmö) helt ensam. Längesen jag gjorde det. Ska gå runt på the big köpcentrat triangeln och hänga i deras fräcka butiker för att ivrigt leta efter en klänning till nyår. För jag har inte så många klänningar redan.
Kanske lite osmart att köpa en klänning innan mellandagsrean börjar.
Men vem bryr sig? Jag är tät. Intalar jag mig själv i alla fall.

Nu känns det att man är nere i Skanör igen. Måste ta bussen i 45 minuter för att komma till klädaffärer. Tänk att jag växte upp med detta? Mycket mer spännande det var att handla kläder back then.
Jul är kul

fredag 21 december 2007

Lugnet har infallit sig. Känner redan hur jag börjar slappna av nu när jag har kommit ner till Skanör. Allting har dock inte gått enligt planerna och jag längtar på något sätt tillbaka till Lund där jag har allting. Men det känns bra. Oerhört bra. Det betyder ju ändå att jag trivs där jag bor och pluggar.


Kikade precis på mitt nya schema inför våren. Är så förväntasfull. Vill nästan köpa böckerna nu direkt och verkligen sätta mig in i det. Detta känns så bra, vilket känns oroväckande. Är rädd att jag är på väg ner i ännu ett svart hål. Får väl börja tänka på att allting kan inte vara en dans på rosor. Ibland måste man lära sig massa tråkigheter för att komma fram till det roliga, det som jag ser fram emot.

Julafton. Om 3 dagar. Sinnessjukt.

Nyårsafton. Om 10 dagar. Panik. Har ännu inte hittat en klänning. Måste in till stan och leta. Vill ha en bländande snygg så folk stirrar förundrat hur vacker jag verkligen är. Hur stor sannolikhet är det att jag hittar en sådan i min prisklass?

Idag kommer hela familjen vara samlad. Spännande.



torsdag 20 december 2007

So this is Christmas

...and a happy new year.

Jag har jullov. På riktigt. Åker hem till Skanör med bussen om en halvtimme. Eller inte riktigt. Men nästan, åker med bussen till Malmö om en halvtimme för att träffa mor min och handla de sista julklapparna. För believe it or not det är grymt få dagar kvar till jul! 4 dagar om man inte räknar med idag! Och det gör jag inte, för då blir det för många dagar kvar.
Ska bli skönt att komma hem, ska bli speciellt skönt nu när jag har klarat tentan!
Så skönt! Jag har tagit mina 22,5 poäng! Fattas bara 7,5 poäng sen har jag klarat av hela helvetet. Det känns bara så underbart att jag verkligen klarade av tentan, jag la ju inte ner jättemycket tid på den. Vi fick 6 dagar på oss, jag skrev klart den på 2 dagar sen åkte jag på semester med radion till Växjö. Ändå fick jag G. Känns som om jag verkligen hade gillat ämnet, eller inte ens gillat ämnet och orkat sätta mig in i vad jag läser, alltså verkligen pluggat, inte pluggstrejkat och inte öppnat böckerna på 3 veckor, så hade jag kanske, men bara kanske, fått bättre resultat. Men det spelar ingen roll! Jag är glad att det var en enkel fråga!

På tal om radio och semester. Hör och häpna!
Radio AF har blivit nominerade i Nöjesguiden tävling som avgörs den 5 januari med påmpa och ståt! Vi är inom kategorin inom media så jäkla fränt. Tillsammans med Mia & Klara (kan vara Klara & Mia också) ett humorprogram från SVT och Dygnet runt & dyngan.se. Två stora jättar och så vi! Radio AF är typ bäst. Helt klart.

Hemfärd!

tisdag 18 december 2007

Christmas
Är det inte helt enkelt underbart.
Ibland blir allting bara så. Perfekt.
Jag har en massa saker jag kan klaga på egentligen. Massa saker jag kan avsky, ångra, hata, ogilla. Men ibland är det bara så. Att allting blir. Perfekt.

Jullov
Det gör nog förbaskat mycket.
Kom att tänka på att de senaste gångerna jag har haft jullov har varit ett avbrott från saker jag har varit trött på, varit ledsen över, eller ett avbrott innan jag skulle börja med mitt nya liv. Så är det nu igen. Det känns bra. Känns som våren är min tid på något vis. Det är under våren saker och ting har gått bra. Det är under våren jag kan gå framåt. Hösten går jag bara bakåt, fast inte lika långt som jag går framåt under våren. Sakta men säkert närmar jag mig kanske idealet, utopia.
Snart är jag kanske redo för att verkligen bli det jag vill bli? Komma fram till slutet för att stanna där?

Jag gillar jul.
Ljus, gran, härligheter. Kärlek.
Det är min tid på året.

måndag 17 december 2007

Var tog den lilla söta flickan vägen?

Ingen som vet, ingen som vet.
Jag saknar att ha vänner. På riktigt.
Låter inte det överdrivet deprimerande? Samtidigt som det känns överdrivet sant.
Vad hände med dem man kunde ringa hela tiden?
Vad har hänt med de vänner jag har skaffat? Var kategoriserar jag dem?
Var tog den underbara tiden vägen?

söndag 16 december 2007

Förbaskat vad det ska vara svårt att inte tycka om någon ibland?
Jag vill också.

Inte alls avundsjuk.

Ännu en söndag

Swosch
Så känns det faktiskt ibland. När tiden passerar. Och ytterligare en vecka har passerat. Vad har jag gjort för vettigt egentligen? Har jag lyckats göra något av det jag planerade i slutet på förra veckan? Några mål uppnådda? Några revolutionerande upptäckter?
Jag vet inte.
Mest samma gamla tristess. En söndag. Grådaskigt ute. Kallt, bittert. Ingen ork till att göra det man borde göra för att inte vakna med skolångest på måndag. Men denna söndag är egentligen inte som alla andra söndagar.
För jag kan om jag vill
Har insett att jag bara har två dagar kvar i skolan. Är inte det en härlig insikt? Rätta mig om jag har fel. Två ynka dagar. 2 timmars föreläsning imorgon. Lite grupparbete, som jag för övrigt sitter och skriver själv nu. Möte med radio. Skoj? Dock något att göra. Tisdag, 2 timmars gruppgenomgång på detta fina grupparbete. Sen kl 1300. Jullov.
Sen ska jag bara plugga hela julen.
Nä.
Jullov är det som står på nästa veckas lista.
Ännu en söndag - men inte som alla andra.

torsdag 13 december 2007

Farväl

Farväl 1. Min vän. Min äldsta vän. På lördag åker hon till Norge, kommer hem en vecka i april, sen åker hon till Sydamerika till juli. Känns konstigt att man träffas som ingenting sen när man säger hejdå är det liksom hejdå.

Farväl 2. Grupparbete. Våga vägra grupparbeten med grupper som är så förbaskat jobbiga.

Farväl 3. Bekymmer. Förr eller senare löser det sig

Farväl 4. Nykter. Imorgon ska jag festa. Och idag för första gången känner jag mig laddad inför denna festen. Härligt.


4400 tar upp för mycket tid av mitt liv. Fjärde avsnittet idag.
Insikt
I am Melvin
Aldrig nöjd.


tisdag 11 december 2007

Tom

Känns det ens lönt?
Orkar inte försöka ibland.


Jag vill också.
Vill väl för mycket?

Mest bara tom


måndag 10 december 2007

Säga nej

Måste lära mig att säga nej. Inte alls sådär smådeppig insikt. Jag är asgrym på att säga nej egentligen, när det gäller vissa saker. Men när det kommer till de där sakerna som jag egentligen vill ha men egentligen borde avstå från så har jag så jäkla svårt att säga nej.
Hur irriterande som helst, så fort jag har sagt "ja" vet jag att sekunden därefter när jag fått vad jag tackade ja till kommer jag att ångra mig direkt. Kanske borde säga nej från första början? Hur svårt ska det vara. Bara en extra bokstav. Skak på huvudet. Nej.

Måste lära mig att våga. Jag är en fegis. Stor jäkla kyckling. Jag vågar aldrig någonting. Stycket ovanför, det kan nästan vara en del av detta. Jag vågar inte säga nej för då tittar folk snett på en? Eller gör de verkligen det? Jag måste våga ta det där steget.
Jag vågade inte idag. Jag vågade inte för några dagar sen. Jag vågar aldrig. Känns bara som alltid går så jäkla snett när jag öppnar min mun.

Måste lära mig att inte fastna. Fan. Också. Mög. Detta är inte alls bra, för jag vill absolut inte alls. Eller jo, jag vill ju. Men inte vara fast. Jag vill rikta allting mot någon annan nu, för jag får bara reda på dumma saker om detta här fortsätter. Och jag blir bara mer och mer insnöad. Är alltid så jäkla fast.

3 föreläsning, 1 artikel, 1 bokrecension, 1 hemtenta. Sen är helvetet över.
Fick reda på att jag har kommit in på Media - och kommunikationsvetenskap. Lycka.
... hoppas jag.

torsdag 6 december 2007

Jag har upptäckt att jag flyr. Ganska mycket och ganska ofta. Speciellt när det finns något som jag egentligen borde ta tag i men jag vet jag kommer hata att göra. Eller kommer att bli sjukt ledsen av att sätta mig in i det. Jag har nog alldeles för lätt för att bli ledsen. Varför var just jag tvungen att vara en sån sjuk dramaqueen?

Fast just nu flyr jag bara från min debatt som jag har imorgon, ska tydligen sätta mig in i händelser på den internationella arenan, händelser jag inte har någon som helst aning om. Eller lite hum har jag, men vem orkar sätta sig in i omvärldens tragiska händelser? Räcker det inte med att man mår piss över sitt eget liv emellanåt, måste det stärkas med att man får må piss för hela världen också?

För jag är verkligen sån, jag kan verkligen ta på mig allas problem och göra dem till mina egna. Det är nog därför jag är en av dem få som aldrig övervägt att bli läkare, psykolog, advokat eller något annat där man får höra folks problem och försöka lösa dem. Det hade inte funkat för mig, till slut hade jag säkert trott att det var jag som var shizofren, det var jag som hade cancer och det var jag som råkade mörda den där personen. Jag hade lätt tagit med jobbet hem. Vad ska jag då jobba med? För egentligen, alla jobb får man ju höra om andras problem. Lärare, journalist, informatör, kommunikatör, pr-ansvarig, you name it. Får se över mina jobbalternativ. Ska kanske bli djurforskare? Djur kan inte prata - men slår vad om att jag hade tyckt synd om dem också till slut.

Imorgon är det julbord. Jag hatar julbord. Kan ju alltid äta ett ägg. För det är gott, men då ska det vara sådär lagom kokt. Nej, jag är inte alls kräsen, nä faktiskt inte. Men jag hatar bara julbord.

Helgen, Stockholm? Det hade faktiskt varit skoj. Men jag vågar inte åka hem mitt i natten. Jag är rädd av mig. Rädd och dramaqueen? Var kommer jag sluta egentligen? Herregud.

onsdag 5 december 2007

Undrar varför.

Varför skriver jag en blogg egentligen? Vill jag att folk ska få reda på vad jag tänker. Det är inte direkt så att det är den bäst författade bloggen i världen. Så varför? Man får inte reda på senaste modet, man får inte reda på var man ska hänga, jag recenserar inte saker. Jag är inte kulturell! Jag är bara Caroline.

Avundas folk som verkligen kan få till sina skriverier, jag vet att jag borde kunna bättre med mina drömmar och ambitioner, vilket gör man ännu mer rädd. What if jag aldrig kan bli något som jag verkligen vill bli? Då måste jag kunna uttrycka mig mera välformulerat och mer intressant. Eller är det kanske så att mitt kryptiska liv är intressant att läsa om. Skulle inte tro det.

Därför
skriver jag nog förmodligen mest bloggen för mig själv, för att berätta allting som jag inte orkar berätta till alla. Skriver det där alla kan läsa det istället och sen ta till sig det bäst de själva vill. Inga krav överhuvudtaget.

Kulturella saker intresserar inte mig så himla mycket, konst och sådana skapande kreativa grejer. Men, jag är väl så pass kulturell att jag kan sträcka mig till att gilla filmer. Kom dock fram till att jag gillar praktiskt taget alla filmer, oavsett genre. Ibland krigsfilm, ibland hjärndöd action, ibland fantasy, ibland romantik, ibland tonårsfilm - you name it. Det enda kriteriet jag har till bra - dålig film är väl "somnar jag är den kass".
Men jag ska i alla fall gå och titta på bio idag. Beowulf en film som sägs vara jättedålig. Ursäkta mig, men när man läser handlingen låter den, faktiskt, eh, ganska dålig.

I en tid av hjältemod, dräper den store krigaren Beowulf demonen Grendel och drar därmed på sig Grendels monstruösa - men samtidigt betagande - moders ilska.

Ytterst spännande
men som sagt, somnar jag inte är den inte dålig.

Vad gör man inte för sin bror?

tisdag 4 december 2007

Det är lätt att tycka om livet emellanåt

När man upptäcker att man har folk som säger hej till en.
När man upptäcker att man har folk som bryr sig om en.
När man upptäcker att det faktiskt fungerar att inte bry sig så mycket om saker och ting för det löser sig till slut.

Idag är jag glad över vad jag har.

Härligt att komma underfund med att jag faktiskt känner folk, ibland kan jag bara känna mig ensammast i världen när jag funderar över vad jag inte längre har. Men det är då man älskar sådana här stunder när man faktiskt börja reflektera över vad man har vunnit istället.
Ska komma ihåg detta till mindre bra stunder?

Idag ska jag bli reklamansvarig (igen).
Fruktansvärt icke-nervös.
Mer nervös för andras skull.
Detta kan bli spännande.
Undrar om det bara är jag som gillar möten? Ska kanske fundera på att bli vuxen.

måndag 3 december 2007

Det är något så ofattbart spännande att läsa bakåt i tiden om saker man har skrivit.
För jag fattar först ingenting av vad jag menar - får sluta skriva så kodat.
Alternativ: Skriva ner koderna någon annanstans?

Bra start

Ypperligt bra start.
Lyckades pallra mig upp ur sängen, skriva av föreläsningsanteckningar så snabbt så jag kunde gå o lägga mig igen. Hittade faktiskt kläder efter många om o men, gick på föreläsning, stack till radion och vann UNO (igen????).
Är dock stolt över att jag verkligen gick på ett fruktanstvärt tråkigt gympapass som en del av mitt "nu ska jag fan ta mig ta o träna varje vardag" liv. Fruktansvärt tråkigt och fruktansvärt "det känns som det inte gav mig någonting". Men lite har jag gjort åtminstone.

Fortsätta likadant.
Jag ska inte klaga mer. Tydligen är det nog bara bäst att vara tyst.
Borde bygga upp ett nytt mantra till mig själv. Något i stil med "Jag ska vara nöjd, jag ska vara nöjd" för något sånt hade jag behövt så folk inte behöver säga det till mig hela tiden.

Bråttom!
Mitt hår är genomblött och jag ska vara på radion om cirkus 30 minuter! Panik? Förkylning väntar.

Köttbullar och makaroner idag igen? Måste rädda julbudgeten - och det är bara 3.e december.

lördag 1 december 2007

Glad

Igår var en bra dag. Eller den blev i alla fall bra till slut.
Inte riktigt enligt planerna, att gå till gerdahallen ta det lugnt på kvällen, titta på idol, sova, gå till gerdahallen dagen därpå och vara fräsch.
Nu är det mer sticka till radion vid 12, fixa saker till radion, käka dyr lunch ute, fortsätta hänga på radion och kränga tårta, spela uno (jag vann faktiskt en gång), dricka öl, gå ut på stan för fixa kläder, hittar inga, åker hem, tar med sig cider, åka tillbaka till radion och fortsätta festa, handla enchiladas (starkt!), ut på hallands, sova, vara sliten idag, inte orka (kan) träna.

Ikväll ska jag vara utklädd. Hatar utklädnader.
Har en trist idé, den kommer bli dissad. Men det struntar jag i.

Nu ska jag käka dyr lunch ute (igen) min bugdet sprängs.
Fan också.

Dum nyhet, inte alls skoj.
Helvete. Nåja, det är väl så det alltid varit för mig antar jag?


På måndag: nytt sunt liv. Ja

tisdag 27 november 2007

Stuck

Traditioner, måsten, viljor, styrka, borde, ska, behöver. Alla dessa krav. Alla dessa saker man egentligen bara vill slänga i sjön och börja om på nytt.
Ibland känner jag mig bara så förskräckligt fast

Har kommit underfund med att när man verkligen vill något, så går det oftast inte. Varför ska det jämt vara så? Jag kämpade ju inte ens när allting började, sen kämpade jag lite nu senast och jag vet inte alls hur jag ska bete mig nästa gång?
Jag vill ju så gärna, fastän jag verkligen inte borde. Sluta vill, sluta sluta så kanske det går till slut?
Nästa gång - då jävlar, då ska jag inte vilja något.

Fan.

fredag 23 november 2007

Hurtbulle

Kom ut från gerdahallen och krockade nästan med två tanter. Men vad som verkligen fascinerade mig var deras samtal de förde medan jag kämpade intensivt med att få upp mitt lås (det kommer fastna vilken dag som helst, säger man rost så menar man mitt lås).
Samtal mellan tanter:
Tant 1 (obs läses med tantröst): Jaaa, jag hade så gärna velat gå på gymnastik också, men jag hade ju givetvis glömt mina gymnastikskor efter yoogan.
Tant 2 (också tantröst. Givetvis): Jooo, de har ju så mycket man kan gå på. Man kan vara här hela dagen.
Tant 1: Jaa, man får nästan ha med sin en klocka, tiden räcker ju inte till.
Sen lyckades jag mirakulöst få upp låset och cykla iväg, missade resten av samtalet.

Men!
Fascinerade hurtbullstanter! De inspirerade mig enormt, jag vill också bli sån när jag är stor. Alltid pigg och glad, aldrig gammal och bitter och sur för att livet är snart över.
Jag ska ta hand om mig själv och vara en klämkäck tant. Ska bara komma så långt.

Tack tanter för ni är inspirerade och ger en hopp inför framtiden!

torsdag 22 november 2007

Snart...

Det blir inget bra direkt.
Men snart klar ändå. Jag får väl kolla igenom det i flera dagar sen framöver. Jag har gjort det lätt för mig. Men vem orkar göra det extra svårt när jag inte alls gillar det jag gör? Hellre få det överstökat så snabbt som möjligt.
Ska sitta i 2 timmar till. Sen är det dags för storstädning. Har inte orkat städa på evigheter. Kan ju säga att det verkligen är dags nu. Jobbigt.
Längtar tills jag har lämnat in skitet. Längtar inte tills vi får ut resultatet. Jag vill verkligen inte göra om det.
Usch.

onsdag 21 november 2007

Lite för mycket att göra.

Det borde märkas, flyr ju fältet konstant med att pränta ner mina åsikter någon annan stans. Borde egentligen fokusera. Men orkar?

Jag har en känsla av pirr.
(Blandat med en förvirrande känsla i bakgrunden)

Har kommit fram till en slutsats angående mina problem
Jag gör det enkelt för mig.
Tre stycken på vardera del.
Jämförelse med liknelser och skillnader
Sen får det vara nog.
Oj vad lätt

pirrpirr
Suttit 2 timmar.
Har redan gett upp hoppet om att detta ska någonsin gå.
Har ingen vinkling.
Någon som vill ge mig en?

Bara lite desperat.
Tentadags.

Isolerad i sex dagar.
Gärna en "välkommen tillbaka" fest när jag väl är klar.

Kanske man klarar av den ändå?
Då blir jag glad på riktigt.

Usch

Funderar starkt på att fly fältet och sitta hemma. Där har jag ingenting annat som lockar mig.
Alltid när allting är sämst flyr jag härifrån, borde jag inte istället stanna kvar och reda upp saker och ting?

Jag är så grymt nervös.

Känner inte att jag kommer klara av det. Känns som det kommer trycka ner mig totalt, för att jag senare inte kommer kunna klättra upp igen. Finns definitivt andra saker som lockar, engagera mig i andra saker. Men just nu får jag inte göra det.

Jag vill få åka hem och jag vill klara av det.

Då - äntligen då hade jag kanske kunnat se ljuset i tunneln och bli glad.
Varför har jag uppfunnit ett självdestruktivt mantra till mig själv?
Inte alls pepp.

tisdag 20 november 2007

Va fan!

Lägg ner.
Lägg av.

Sluta plåga mig med era fantastiska nyheter och era fantastiska händelser.
Låt mig bara vara ifred.
Eller, lär mig hur man struntar i sånt.


Är less på själva känslan.

Förbannad, besviken, rosenrasande.

Detta har kommit till att bli det jag hatar mest i hela mitt liv.

Varför utsätter jag mig för det dag för dag? Varför fortsätter jag gå dit när det gör mig så förbannad, eller nä snarare förtvivlad, över hur man indirekt blir behandlad. Man kan väl inte gilla alla antar jag, men behöver det vara så tydligt visat?

Kanske är det bara jag som bryr mig om det för jag är så extrem?

Jo, så kan det vara. Men.. skit. Här är jag helt inställd på att skriva ett asförbannat inlägg för att avreagera mig sen kommer jag fram till vettiga saker. Men inte hjälper det egentligen, jag är fortfarande allmänt besviken över hur himla mycket skit jag måste utsätta mig för att för att få lov att vara en del av "dagens vi tycker om krets". Det ska inte vara så.

Trodde jag skulle slippa sånt "jag gillar dig för stunden tills jag hittar någon annan" när jag stack från hålan.

Men varför tillåter jag detta att fortsätta? Varför sticker jag inte bara därifrån, höjer rösten och säger "Nu får det vara nog jag orkar inte låtsas gilla läget längre!" För jag gillar läget egentligen, när allting är bra. Men allting är inte alltid bra och då är det inte längre det stället jag vill helst av allt ta min tillflykt till.
Jag vill också ha förmågan att våga

Är det kanske dags att lägga ner?

Kanske man ska så drastiskt bara gå dit ikväll och säga rakt ut utan eftertanke.
"Fan heller, nu kan någon annan ta över det här skitet. För inte blir man uppskattad på riktigt för det man gör. Nu får det vara nog".

Men jag har eftertänksamhet.
Var tar jag vägen då?

söndag 18 november 2007

Är det verkligen så smart?

Smart 1: Jag får min tenta på onsdag. Är det verkligen så smart att pluggstrejka dagarna innan? Eller, rättare sagt veckorna 2 innan. Jag är ledsen att behöva säga att det kanske inte är så smart, men jag är grymt omotiverad till att ens klara tentan. Kan lika bra skriva ut frågorna, riva sönder pappret direkt, hutta det i papperskorgen och aldrig mer kolla på frågan. För det är så det känns just nu. Så det kanske verkligen är smart att pluggstrejka, annars lär jag gå in i väggen och dö av tristess och allt annat möjligt. Jag trodde jag gillade att lära mig nya saker. Men inte gillar jag detta. Varför gör jag inte det?
Smart 2: Tillåt mig att skratta. En förvirrad stund i min alldeles för förvirrade liv. Vilket i sin tur resulterar i förvirrade tankar och en velig Caroline. Var det verkligen så smart att göra så den tanken blev inplanterad i mitt huvud? Fri som en fågel. Varför? Vad var det för smart sak att komma fram till i den mest förvirrande stund jag haft på länge?
Smart 3: Smart att vilja göra flera saker när man verkligen bara kan välja ett alternativ? Jag borde lära mig att stå för mina beslut. För är det verkligen så smart att alltid ha två dörrar öppna, ifall ifall.

Note to self: Gå och träna imorgon! Annars lär jag aldrig komma igång igen.

tisdag 13 november 2007

Fascinerande

Svenskar är sexgalningar
- mig inkluderad

Disträ: Blev ännu en gång distraherad av datorns oändliga kapacitet. Har dock inte utvecklat mina datorkunskaper längre än till att klicka på internetikonen och skriva in en adress och besöka den. Men distraherad likväl.

Sexgalning? Men det som var mest fascinerande av allting, var min kära startsida. En kvinna med en sensuell blick kramar om en man, rubriken "Motionera mera - och öka din sexuella njutning". Nyfiken som man är som svensk tänker man genast: Fräckt! Hur då? Varpå man klickar på den fina bilden för att äntligen bli upplyst.
Chockerande: Men. Så långt kom jag inte. Tydligen har fler tänkt likadant, länken går inte att komma in på pga av överbelastning. Inte får jag se några revolutionernade forskningsupptäcker, inte får jag reda på vilken motion som ökar njutningen mest och vilken som är sämst. Nej istället får jag se ett timglas vändas upp och ner hundra gånger till jag kommer till den spännande sidan: SERVER IS TOO BUSY
Slutsats: Ja.... svenskar är sexgalningar. Alla vill öka sin sexuella njutning. Tydligen även jag inräknad. Hade Sifo gjort en undersökning på antal klick på den där annonsen hade nog deras system pajat.

Svenskar borde helt enkelt sluta vara så låtsaspryda och visa hur sexgalna de egentligen är offentligt.


Annars är jag arg på mig själv. Varför ska jag jämt ha en tendens att börja vara elak mot folk som jag egentligen vill gilla. Varför ska jag jämt intala mig att de är inte något för mig? Skärpning?

torsdag 8 november 2007

Distraherad

Förbjudet: Man borde införa någon form av regel - när jag pluggar, eller i alla fall försöker att plugga, ska strömmen till datorer, tv-apparater och musikspelare stängas av. Eller det räcker faktiskt bara med datorer, tittar aldrig på tv och lyssnar aldrig på musik. Jag blir så himla lätt distraherad. Trånar efter andra saker. Vill hålla mig uppdaterad. Söker efter nya saker som jag hoppas hitta under tiden jag undviker att plugga. Bara stäng av strömmen!
Men jag gillar att bli distraherad.
Duktigt: Ibland kan jag faktiskt om jag vill. Tror det bara gäller att andas. Visst jag trivs inte för fem öre, men det är väl smällar man får ta. Bit ihop, klara dig igenom det. Klarar jag inte mig så klarar jag inte mig, jag vet ändå att detta är inte det jag vill läsa. Varför har jag inte tänkt så innan? Jag kan ju faktiskt om jag bara försöker.
Ojsan: Inte trodde jag att folk trodde det som jag har trott, eller snarare hoppats på. Men vi alla hade fel. Det var kanske lite dåligt, för mig hade det inte gjort någonting om ryktena hade stämt. Ryktet var bättre än sanningen. Fast sanning är oftast ganska tråkig, mycket mer spännande med mystik.
Hem: Eller, mitt andra hem kanske. Väntar på att jag ska bli upphämtad och körd ner till Skanör. Borde egentligen fortsätta plugga, men jag har faktiskt skrivit en hel sida. Och jag har lite tid i morgon eftermiddag också kanske. Och lördagmorgon, och kanske hela söndagen. Det löser sig till slut. Jag vet ju nästan vad jag ska skriva. Nästan. Om inte professorn hade skrivit så förbaskat krångligt hade allting varit löst nu. Men det ska kanske bli skönt att komma hem? Eller? Är det verkligen det?
Lära mig förstå: Att världen går inte under.
Att jag faktiskt kan fatta egna beslut som också blir rätt ibland
Att jag har närstående som bryr sig
Att allting inte alltid blir precis som man har tänkt sig, men det är också en del i det hela

Är jag klok när jag förstått allt det på riktigt?

onsdag 7 november 2007

Korkat

Jag är korkad på riktigt.

Har suttit på två föreläsningar, eller nä, nu tar jag inte i på riktigt, faktiskt nog alla föreläsningar sedan den här kursen började, och inte förstått ett dugg vad de pratar om.
Vad är förvaltning? Vaddå byråkrati och demokrati? Vad är vad och vilket är det som är bra? Demokrativärden...?

Kan det verkligen vara såhär det känns?

Känner mig som världens mest korkade människa. Samtidigt som det känns som jag är en hemsk människa. Är det verkligen såhär det känns att vara korkad på riktigt? För det är det jag är. På riktigt. I alla fall inom detta ämne. Korkad, på riktigt. Jag fixar nog inte universitetet. Och detta är bara en A-kurs.

Hur ska detta sluta?

Läste extentor. Det går inte alls. Fattar ingenting. Ser bara ord framför mig. Ofattbart. Jag brukar kunna få styr på saker och ting och fatta efter ett tag. Men här är det verkligen bara ord. Ingen idé, ingen tanke, inget litet hum om vad det egentligen handlar om.

Jäkla pengar.

Känns inte riktigt som det är rätt anledning till att fortsätta trycka ner mig själv i träsket. Men jag behöver ju pengarna, jag behöver mina poäng för att fortsätta få pengarna. Jag vill verkligen inte göra tentan, jag vill inte sitta och våndas i 6 dagar. Jag vill inte försöka låtsas att jag förstår, att jag inte alls mår skit för att jag inte förstår någonting egentligen.
Varför kan det inte vara lättare att hitta det man är meningen att göra.

Om någon hittar mitt öde så får ni gärna maila det till mig som en julklapp tack.


måndag 5 november 2007

Ta steget

Ska jag klara av det?

-----------


Jag har ofta drömt
Om en plats långt bort
Där dom möter mig
och säger välkommen hit
Och där hurrar dom
och jag får eskort
Av en röst som säger
platsen finns och du hör dit

Det är dags att gå
jag kan klara av det
har bestämt och då
vet jag vad jag gör
Med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör

Ja jag ger mig av
Jag kan klara av det
Fast det kan ta tid
vet jag vad jag gör
med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör'

Jag är ung och stark
Jag kan klara av det
dom ska nog få se
Jag vet vad jag gör
Å på okänd mark
men jag klarar av det
Och då får jag veta vem jag é
och vart jag hör

måndag 29 oktober 2007

Oj vad snett det kan gå

Planerar sitt liv i minsta detalj. Allt ska stämma, varje punkt ska kunna bockas av.
Börja på universitetet, vara klar direkt. Hitta en att spendera sitt liv med utan komplikationer. Äta sunt, leva sunt och sova gott om kvällarna med tanken om att imorgon kommer det bli en precis lika bra dag som föregående.

Vad hände på vägen?

Börja på universitet, hoppa av, hoppa på, viljan att hoppa av. Reslusten, var kom den ifrån? Viljan att bara åka bort från allting. Har fortfarande lika många år kvar som jag hade den dagen jag började, hur gick det till?
Vad hände med dig? Du sa du älskade mig, jag sa jag älskade dig, vad hände sen? Varför gick det så och varför går det inte som jag vill?
Sedan när hade jag en lika bra dag jag hade när allting var perfekt och livet nästan var utstakat.

Kanske det som är det charmiga med livet?

Man kan inte ha en direkt plan, listor att bocka av, platser man definitivt måste besöka. Livet är underbart och förrädiskt spontant. Synd bara man inte alltid kan uppskatta spontanitet när man behöver struktur på saker och ting.

Borde kanske skriva en lista som faktiskt är realistisk?

Jag ska fundera ut vad jag ska bli när jag blir stor. För som jag håller på lär jag aldrig bli vuxen och aldrig ta något vettigt beslut överhuvudtaget. Kanske dags att växa upp även fast man känner sig mogen?

fredag 26 oktober 2007

Överflöd.

Most definitely: Gör inget vettigt. Sitter på radion. Glor på en dumburk, glor på folk. Tror alla har supspekta planer att ta över radion. Jag är ingen bra jour.
Aktivera: Borde kunna städa, borde kunna sköta mina uppgifter. "vara trevlig mot folk som kommer hit" var är folket? Jag känner ju mig hyffsat trevlig idag. Sådär smålagom. Känns som jag borde göra något vettigt. Är jag överflödig?

Glad
1. Har hittat en seminariegrupp med människor jag FAKTISKT vill jobba med
2. Har kommit underfund med en del saker, exempelvis att det kan faktiskt finnas folk som bryr sig.
3. Ska åka hem till Skanör i helgen. (inte jättelivat, men mest skönt.) Det bästa med att bo nära hem är att man faktiskt kan komma bort från det extrema.
4. Missuppfattningar som inte jag har dragit. För en gångs skull var det inte jag som missuppfattade saker och ting.


Nu vill jag åka. Det är nog kallt ute.
Fasar.

torsdag 25 oktober 2007

YES!

Ja!


Dansk tidning: "Aqua återförenas"

Aqua is back! :)

Hjälp?

Kan ingen bara säga att det löser sig?

fredag 19 oktober 2007

Lång väg kvar

Definitivt: Det är nästan som jag har accepterat nuläget, men det har jag innerst inne inte. Jag vill att det ska vara som det var förut. Jag har definitivt inte blivit klar utan det är en lång väg kvar.
Ohedrad: Nä, inte lika mycket hedrad som förut. Hedrande, men inte lika mycket. Varför ska jag då bli det om jag är en i mängden? Jag vill synas och sticka ut, inte vara en bland många. Inte alls lika lockande längre. Är jag för egocentrerad?
Underfund: Jag har kommit i underfund med att jag vill inte ha makt, jag vill bara känna de som har makten. Jag gillar inte att _göra_ saker, jag gillar att befinna mig på ställen där folk har _gjort_ saker och där jag känner de som har gjort allting. Jag vill bara finnas och det ska räcka.
Lång väg kvar: Det är mycket som ska lösas och förhoppningsvis gör de det förr eller senare, jag hoppas på så snabbt som möjligt, både när det gäller de bra och de dåliga sakerna. Bra saker är sköna att lösa, speciellt om man har en del dåliga saker att lösa samtidigt. Men, trots att jag vill skynda på processen har jag en lång väg kvar, definitivt.

torsdag 18 oktober 2007

Konstiga saker

Konstigt: Det är först när det väl är borta som man upptäcker att man saknar något. Min gamla gymnasieskola har brunnit upp. Alla minnen är borta, raderade. Om man någonsin har skrivit något på skrivborden (fastän man inte fick) så är det definitivt borta nu. Mitt gamla skåp, de gamla sofforna där vi brukade hänga. Caféet där mattanterna alltid bakade för mycket kanelsnäckor så brandlarmet gick igång stup i kvarten. Tornet. Är. Borta.


Konstigare: Alla dessa sorgliga saker som händer får man att inse att mitt gamla liv är helt försvunnet. Visst känner jag en saknad av allting som var förut när jag inser att minnena är det enda som finns kvar, men ändå ibland är jag glad för hur allting har utvecklat sig. Ibland går verkligen allting som det ska gå, och man förstår varför det var meningen att just jag skulle bryta mig loss från det gamla och gå vidare. Träffa nytt folk, börja från noll är förmodligen det bästa valet jag gjort i mitt liv, samtidigt som det är ett val som man ibland tänker; What if? Det är jobbigt att man är så tvådelad ibland. Men innerst inne gillar jag det, jag gillar att inte längre finnas där.
Konstigast: Går det som jag vill nu? Eller går det inte alls som jag vill men jag intalar mig att det gör det? Är det tidsfördriv, glömskemedel eller äkta vara? Det luktar gott i alla fall och jag tror jag gillar det som det kan bli, om det för en gång skull går som jag vill. Långsamt skyndande.
Fascinerande.

tisdag 16 oktober 2007

AJ!

NEJNEJNEJNEJNEJ!
Hur lyckas man? Blöder på undersidan av stortån och kan knappt gå på den?
Hur gick det till?

Försent

Erbjudande: Igår fick jag ett erbjudande som kom något så ofattbart lägligt att jag nästan blev skrämd. De ville att jag skulle bli prokurator (pq). JAG?! Ska jag ha hand om nationens ekonomi, hela husets ekonomi, jag som aldrig någonsin har läst någonting som har med ekonomi att göra, eller jo, men bara u-länders ekonomiska situation, ser inte direkt nationen som ett u-land. Det skrämmande var att jag vill ju komma bort egentligen, tänka sig, bli erbjuden ett heltidsjobb för ett år men samtidigt vara kvar i studentlivet. Skrämmande lockande, men det fick bli ett nej.
Varför? Först och främst, tidspressen. Hade en halvtimme på mig att besluta mig för hur mitt kommande år skulle se ut. En halvtimme var på tok för lite för att bestämma sig för något så här stort, mycket på grund av att jag nästan inte hade tänkt på att jag kunde göra något sådant. Sedan var det väl den stora frågan man alltid ställer sig när man är på väg till något:
Kan jag klara av detta? Är detta något jag vill göra?
I efterhand: Ångrar jag mig? Kanske, det jag mest av allt känner är väl som jag har gjort någon missnöjd. Någon nominerade faktiskt mig och jag tackade nej, denna person trodde jag skulle klara av det. Och jag sa nej det gör jag inte. Kanske man borde satsa mera?
Försent: Har hört att det aldrig är försent att ändra sig. Mer betänketid och möjligtvis. Avbrott från verkligheten och från att bli vuxen på riktigt?

Nästa termin?

söndag 14 oktober 2007

Susar fram

Önskar: Jag vill vara vuxen, veta var jag har tagit vägen. Ha mitt eget kök, men min fina mörkgråa servis, snygga bestick. Tända ljus och dricka rött vin samtidigt som jag lagar till en middag i ett kök där jag själv kan bestämma när och hur och vad som ska städas och plockas fram. Vill bo i en tvåa, där jag har världens underbaraste sovrum, med en stor säng i mitten med två skitfina sängbord på vardera sidor. Hur många kuddar som helst i sängen, underbart bäddad och ofattbart fint. Vill ha ett vardagsrum som ska vara stilrent men ändå så pass enkelt att man klarar av att bo där och samtidigt våga röra sig. Vill ha ett jobb där jag trivs, där jag får utvecklas som social människa och där jag får jobba med information och sånt jag älskar. Vill ha jobbarkompisar som är snälla, som gillar att gå ut och ta en after-work öl på fredagar för att sedan åka hem och träffa väninnan i mitt fina kök, smutta på rödvin och laga till en fin middag inför en väninnekväll. Vill ha en pojkvän som kommer över ibland, som har en egen lägenhet och ett eget liv samtidigt som jag är en del av det. Jag vill vara vuxen, men ändå ha båda fötterna på jorden och inte ångra en sekund av mitt liv samtidigt som jag önskar mig tillbaka till när man pluggade och var ung. Jag vill vara vuxen och veta vad som har hänt.

Är det för mycket att begära?

fredag 12 oktober 2007

Hata

Varför lämnar ni mig aldrig i fred?
Varför finns ni alltid där när jag helst av allt vill vara ensam?
Varför måste ni göra så jag mår dåligt?

onsdag 10 oktober 2007

Besatt

Jag är verkligen besatt

1) Läste en artikel, om givetvis, hur man ska gå ner i vikt. Hatar egentligen det här samhället med dess skönhetsideal och hur alla gnatar på att man är snyggare med en snyggare kropp och "mitt lår är tjock" ditt och "ser inte min gump extra stor ut i den här klänningen" datt. Egentligen borde alla bara förstå och acceptera hur de ser ut - klart kan man göra något åt sitt utseende, sin kropp. Fine by me, men snälla låt det inte gå överstyr. Jag vet hur det är att vara besatt det är faktiskt inte så high. Träning styr nästan (lite mindre nu) praktiskt taget mitt liv, kalorier är det enda jag tänker på så fort jag äter något. Hur lär man sig acceptera hur man ser ut?

2) Pojkar, pojkar, pojkar. Guys, Guys, Guys. Detta förbaskade påfund styr nog mer än hälften av alla tjejers liv. Vem brukar inte lägga en extra hand på sminket, spegla sig en sista gång eller ta på sig just den klänningen för man kanske kommer träffa just den personen. Jag utgör i alla fall en av de där tjejerna som är sådana. Mina kläder är oftast, för att inte säga alltid, planerade efter vilka killar jag kommer träffa just den dagen. Jag går inte runt i värsta slappkläderna när jag vet att jag träffar en av de killarna jag har ett gott öga för. En besatthet som emellanåt kan gå mig på nerverna, men en jag helst inte vill leva utan. Vad ska man då prata om och vad ska man då analysera?

3) Vara till lags. Jag vill inte bråka, jag orkar inte ta en konflikt som oftast då blir större än vad den borde vara. Varför vill man alltid att ALLA ska tycka om en? Räcker det inte med att man har sina närmaste som man verkligen vet tycker om en och sen skita i resten? Måhända att man träffar dem som inte gillar en lika skarpt ganska ofta, men se utöver det och var trevlig och social. Jag har faktiskt förstått att vara ofattbart social mot folk som egentligen inte vill tycka om en funkar för det mesta, de blir liksom avväpnade. Inte lätt att dissa folk som är trevliga. Mer av en besatthet jag äntligen kommit bort från. Är jag vuxen nu?

4) Negativitet. Lär er att se saker och ting positivt. Vår värld är definitivt för besatt av att alltid se det negativa. Jag VILL vara nöjd med det jag har! Jag vill vara positivt inställd till mina framtida val! Jag vill vara säker på att allting kommer att bli bra till slut. Ska bara lära mig att inse att det faktiskt går att uppnå allt det om jag bara ser saker och ting positivt.

tisdag 9 oktober 2007

Plöfs

Plöfs.
Går inte bort
Varför ska allt gott vara dåligt?
Plöfs

Vad har jag där att göra?

Gammalt: Så det känns åtminstone, det förgångna, lämnat bakom mig, men ändå någonting som ligger där inne hos en och väntar på att få riva sönder en i bitar. Det går aldrig att undgå sitt förflutna, man blir ständigt påmind om det. Jag hatar att bli påmind om det.
Välkommen: Visst, men vad har jag där att göra? För ett år sedan lämnade jag allting, även fast jag har varit på besök igen kommer aldrig JAG komma tillbaka - för den personen finns inte längre, och den personen som besöker dem behöver inte egentligen det gamla. Vad har jag där att göra egentligen?
Lycka: Är att förstå att man kan faktiskt skapa sig ett nytt liv, och inte behöva tänka så mycket på vad som har hänt utan mer på vad som kommer att hända.

söndag 7 oktober 2007

Bal och frestelse

Bal! Min första någonsin, och ska definitivt inte bli min sista heller! Dansade, åt, konverserade, drack och trillade runt i dimman i 12 timmar. Kom dit halv sex, åkte hem kvart i sex på morgonen. Oj vad det var roligt!
Mat: Har det blivit mycket av denna helgen. Frestats med goda rätter, förrätt, huvudrätt och efterrätt och givetvis fyllerätt. Fy, och bakisrätt. Ännu mer fy. Dock idag har jag bara mått dåligt när jag ätit men har ändå tvingat i mig en hel del som man lär ångra i efterhand. Men man lever bara en gång.
Annan frestelse: Jag ville gärna, men kunde inte. Fan också, hade varit bättre om jag inte hade vetat någonting om det för då hade det gått. Dumt, men min vanliga tur antar jag.

Imorgon börjar mitt nya sunda liv......... igen..

torsdag 4 oktober 2007

Teknikens under

Short message service: Är det inte underbart när man inte ansikte mot ansikte kan säga det man egentligen vill säga?

..... sorgligt .....

Fick ett mail

Kedjemail: You just love to hate them. Tänkte dock jag skulle svara på det, utan att vara en av de dryga som skickar vidare dem.

  1. Vad är klockan: 17:26
  2. Ditt namn som det står på födelseattesten: (Förbaskat, har glömt den hemma i Skanör...) Caroline Marie Hallbäck
  3. Smeknamn: Carro, Hallbäck, Tönnesvea.
  4. Piercings: (Räknas dom i öronen, i så fall har jag massa för de gillar att åka igenom mina öronsnibbar) Kanske?
  5. Ögonfärg: Blå, grå, gul (sant har en gul fläck. Min biologilärare kallade det mutation. Tack för den)
  6. Födelseplats: (I passet står det Skanör - men nej tack för "hemma-i-huset-födelse") Trelleborg!
  7. Favoritmat: Allt jag inte själv lagar
  8. Någonsin varit i Kalifornien? Nope
  9. Någonsing tapetserat något med toalettpapper? (Har dock lindat in en blödande fot med det och löv i brist på annat) Men annars nej
  10. Älskat någon så mcket att du börjat gråta? Every damn day
  11. Varit med i en bilolycka? Jepp
  12. Krutonger eller bacon? (What's up with krutonger?) Sallad?
  13. Favoritdag på veckan: Fredag
  14. Favoritrestaurang: Jensens Böfhus
  15. Favoritblomma: Solros
  16. Favoritsport att titta på: (Jag tänker snygga killar) Är manliga modeller på en catwalk en sport?
  17. Favoritdrink: Cosmopolitan
  18. Favoritglass: För alltid Magnum Mandel
  19. Disney eller Warner Bros: Disney
  20. Favoritsnabbmatsrestaurang: Burger King
  21. Vilken färg har din sovrumstapet? (Förbud att måla på rummen...) Lite sådär vaniljvit
  22. Hur många gånger kuggade du på teoriprovet? Ingen
  23. Vem fick du ditt senaste email ifrån? Artistredaktören
  24. Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort på? (Totalt icke-mode-medveten) Någonstans där jag kan handla allting man behöver (Klingar som Willys.... oh gode gud)
  25. Vad gör du oftast när du är uttråkad: Tränar, läser eller glor på datorn.
  26. När går du och lägger dig? Innan det har blivit en ny dag
  27. Tv-program: Förhäxad
  28. Senaste person du gick ut och åt middag med: Mor min.
  29. Vad lyssnar du på just nu? Tystnaden
  30. Vilken är din favoritfärg? Svart passar till allt
  31. Sjö, hav eller flod? Lätt havet
  32. Hur många tatueringar har du? Fem gnuggisar.
  33. Har du någon gång kört slut på bensinen? Nä. (Kallas framförhållning)
  34. Katter eller hundar? Katt
  35. Klockslaget du blev klar med denna lista? 17:43
Känn er manade att rannsaka er själva.

onsdag 3 oktober 2007

Saknas

Dig: Varför måste du fortfarande vandra runt i min hjärna? När man tittar på gamla bilder och känner sorgen över att det inte längre är så bli övermäktig är du alltid den första jag tänker på, den första jag ångrar att det inte längre är som det var förut. Känns som jag fattar en bit av mig själv, en stor bit, som jag måste finna igen för att kunna gå vidare, för att kunna tänka på dig utan att känna mig tom och ensam.
Bort: Kanske därför jag flyr? Flyr bort genom att tro att allting är jättebra, flyr bort genom att tänka på annat. Men självklart löser det inga problem det heller, det endast ger mig problem för jag för över de gamla problemen och skapar samtidigt nya när det inte går som jag vill. Jag rusar fram för att komma bort från det gamla.
Glömma: Kan jag inte bara få glömma dig ifred? Måste jag ständigt vara jagad av minnet från dig. Det är jobbigast nu på hösten, det var då vi hade som roligast alltid. Åkte förbi ett skyltfönster och såg Halloween-förberedelser, och det första som kom upp i mitt huvud var du. Låt mig bara få glömma allt vi har haft, åtminstone för en stund, så jag kan bli mig själv igen och inte behöva låtsas.

tisdag 2 oktober 2007

Liv och tankar

Länge sedan: Jag är lite smådålig på sånt här med att hålla mina tankar uppdaterade. Eller nedskrivna kanske är det bästa ordet. Antar att det borde vara ett vettigt sätt att få saker och ting utrensade. Men vem orkar läsa sådant?
Längtan: Jag längtar tills allting är över. Har kommit en bit på vägen. Ska bara in och kolla hur man skickar i väg den sen är den saken avklarad. Om den inte blir underkänd. Men det hoppas jag inte, då lär jag definitivt gå in i väggen.
Letar inte: I alla fall så låtsas jag som att jag inte gör det. Eller försöker se bort från det faktum att anledningen till varför jag låtsas att jag inte letar är på grund av dig. Vill du vara vänlig att avlägsna dig från min hjärna?
Långt borta: Så det känns när man inte riktigt passar in. Vill göra det, men känns ibland omöjligt. Hur går man vidare, hur utvecklas det till att bli annorlunda?


onsdag 20 juni 2007

Åter hemma

Sverige: Det är verkligen konstigt hur mycket man uppskattar att återvända till civilisationen och folket efter att man har varit avskärmad en vecka från allt som heter nyheter och vardagliga snack med sina vänner. Men nu är jag tillbaka, och det känns underbart.
Kallt: Ja här är ganska kallt nu, men ingen fara förhoppningsvis lyckade jag ta med mig lite värme bortifrån som sakta men säkert kan börja komma in över landet.
Bulgarien: Där var varmt, där var skoj. En uppdatering kommer senare när jag lagt upp bilderna också.

tisdag 12 juni 2007

Nu åker jag!

PÅ VÄG! Eller ja, snarare på god väg att vara på väg. Om en kvart lämnar jag huset i Skanör för att bege mig till Vellinge och hämta upp Jessica och därefter tar vi oss till Sturup! Sedan är vi på väg på riktigt!
Bloggkompensation: I och med att jag har blivit så datoriserad och börjar skriva "dagbok" på internet har jag valt att kompensera min skrivarabstinens genom att återigen söka mig till stenåldern. Min riktiga dagbok kommer följa med på semestern, sen får vi se hur mycket skrivande det blir i den under resan.
Håll tummarna: På 1) Det blir fint väder 2) Planet kraschar inte, inte på hemvägen ELLER ditvägen 3) Där är billigt 4) Där är massa spännande folk som man kan prata meningslösa chartersnack med och sen glömma bort.
Sakna mig riktigt mycket nu medan jag är borta!
Men kom ihåg, ni blir aldrig riktigt av med mig. Jag kommer tillbaka!

måndag 11 juni 2007

Flygångest och annorlunda känslor

Konstigt: Vad annorlunda det känns att ha sommarlov igen. Det har gått ett helt år sedan sist och usch vad mycket som har hänt under det året. Samtidigt som det är helt underbart att saker och ting går framåt är det konstigt att tänka tillbaka på hur förra sommaren var. Då var det hur annorlunda som helst, vilket verkligen får en att tänka på hur snabbt allting kan förändras. Vem vet, nästa sommar sitter jag kanske någon helt annanstans på jordklotet och har ett helt annat liv. Konstigt..
Skönt: Men ack så skönt det är att ha sommarlov, ingenting direkt att tänka på. Min hjärna har verkligen lagt av. Innan när vi sände radio i morse kände jag mig riktigt avslappnad för första gången på länge. För första gången kunde man andas ut utan att behöva tänka på att "oj jag har en tenta om 2 veckor, jag borde plugga". Nu var tankarna mer åt hållet "oj jag ska på semester om 24 timmar, jag borde packa" men de är inte ens hälften så betungande att tänka som de första skoltankarna.
Flygångest: Mm ganska mycket så. Om 24 timmar är jag totalt utlämnad på 10000 meter höjd. Störtar vi har vi ingenstans att ta vägen utan man får sitta där och lida och slungas fram och tillbaka och få de där förbaskade syrmaskerna i huvudet (undrar om någon någonsin har svimmat för att de har fått de där i huvudet.. de kastas ju ner ganska snabbt) medan man väntar på att planet sakta men säkert ska störta ner i avgrunden. Nåja, ska vi störta kan vi åtminstone göra det på hemresan, för då fick man i alla fall uppleva semestern. Nej usch, nu skrämmer jag upp mig själv, blir helt rädd för turbulens och flygmotorer som pajar och allt möjligt nu.
Packlista: Ja så duktig är jag.. skriver en packlista och allting. Undrar om jag kan pränta ner allting som jag borde komma ihåg. Har i alla fall fått ner bikini och solkräm, det är alltid någonting. Hoppas bara det blir fint väder... Gud nåde den som vill förstöra min semester med regnoväder, då hade man lika gärna kunnat stanna hemma.
Åter tillbaks till packningen och flygångesten...

söndag 10 juni 2007

Varm söndag

Söndagspromenad: Jepp idag var jag ute på söndagspromenad i solen, herregud vad det var varmt. Kom några meter sen började jag svettas av bara värmen inte av ansträngning. Men inte stoppade det mig nej! Jag gick vidare och gick nog runt hela Lund. Var ända ute vid norra ringen och vandrade i något grönområde där. Hittade några skyltar där det stod om Slaget Vid Lund, men jag hittade inte till själva slaget. Lite tråkigt men jag hittar väl kanske dit en annan dag när det är lite mindre varmt så man orkar ta sig fram. Men efter 1 och 1 halvtimmes promenad tog jag mig i alla fall hem igen, lite rödare än vad jag var igår.
Varmt: Det är helt obeskrivligt varmt. Har till och med fått hjärnsläpp och glömt vad jag hade tänkt skriva. Hjärnan arbetar nog inte riktigt som den ska idag, men vad gör väl det när man har sommarlov och allting?
Snart dags: Snart åker vi! Bort bort bort och aldrig mer tillbaks. Eller jo, tillbaks kommer vi nog. Jag är så nervös att det inte ska bli fint väder, trist att åka bort från Sverige när det är som finast och komma till ett regnoväder en vecka och sen komma hem och så är det kasst väder här också. Kommer säkert bli så med min tur...
Nu ska jag försöka bege mig till träningshallen och inte dö av överdrivet varmt klimat..

lördag 9 juni 2007

Semester och sol

Semester: Ja! Det har blivit bestämt, jag ska på semester. Allting går verkligen som det ska just nu och inga bekymmer och inga problem överhuvudtaget. Akutbokade en resa igår 10 minuter innan jag skulle sticka till en studentfest, himla klockrent. Men jag tror jag bokade med det mesta, och det är till och med namngivet hotell vilket innebär att man INTE kommer hamna 10 mil från där saker och ting händer. In the middle of everything!
Sommar: Har kommit fram till att jag ser fram emot sommaren nu igen. Bara vara ledig, jobba lite då och då. Fixa och dona. Det enda som gör att jag inte vill att det ska bli sommar är min bostadsbrist. Vill faktiskt vara i Lund en hel del under sommaren också, så länge det finns ett fåtal människor kvar där så gör det inte mig någonting att det är halvtomt. Det kan vara hur skönt som helst också. Sen kan man ju sända radio hela sommaren då, tar snart över pojkarnas program och gör det till mig eget. Kanske inte så uppskattat men äsch.
Studenter: Sjung om studentens lyckliga dar, för det gör verkligen jag. Ganska skönt att inte själv ta studenten och uppskatta två underbara fester som jag har varit på nu i helgen. Först på Jessicas fina student, hur skoj som helst. Nere i Skanör och festade igen efter ett års borta från gamla goda "jag känner redan alla här". Hur skoj som helst, men varmt som bara den när det är 100-tals personer och en varm sommarkväll. Sedan fest igår igen när Pernillas kompis tog studenten, satt och filosoferade med hennes pappa, som heter samma sak som min far, mycket spännande och massa världsproblem som blev lösta under den timmen. Men gud vad jag egentligen vill ta studenten igen, ett antal år kvar innan examen....
Sol! Ja det är sommarväder! Och jag har legat och pressat, vågar inte pressa mer snart för då bränner jag mig. Och sist jag brände mig var det inte särskilt vackert, eller särskilt bekvämt heller för den delen. Borde egentligen gå ner på stranden för ett första dopp, kan inte inviga badsäsongen utomlands, det är inte rätt...
Sola och bada nu är det äntligen sommar med sommarlov!

torsdag 7 juni 2007

Sommarlov och studenttid!

Sommarlov: Om tre timmar har jag sommarlov, på riktigt. Först ska jag genomlida en opponering där folk ska attackera min lilla bebis, min kära uppsats. Men det är inte personligt, nej nej, inte alls. Tur man får opponera själv också så man kan ta ut sin ilska mot någon annan. Kedjereaktion?
Annars: Annars så händer det grejer i livet. Har sett Pirates of the Carribean. Jag tyckte den var bra, tror dock Pernilla tyckte den var mindre bra. Speciellt när man hör ett litet snark bredvid sig och märker att hon har SOMNAT! Men den var faktiskt bra, lite för öppet slut bara, men hoppas inte det kommer en fyra för det kommer spä på Johnny Depps karaktär ytterligare, Jack Sparrow blir bara mer och mer överdriven efter varje film som kommer.
Student: Ikväll tar folk studenten! Ja äntligen! Jag avundas dem, detta var den bästa dagen i mitt liv när jag tog studenten. Man var vän med allt och alla, alla problem var glömda och man såg äntligen ljuset i slutet av tunneln. 12 års skola var över, nu väntade livet och valet av karriär. Skönt man slapp dagen-efter ångesten under dagen, det hade inte varit lika skoj. Jag avundas Jessica som springer ut 1745, men ack så skoj det ska bli att vara med på studenten.
Rusa iväg: Nä, detta blev inget seriöst inlägg överhuvudtaget. Känner mig en del stressad, måste rusa iväg till skolan. Har massa jag vill hinna med idag men ingen tid alls att hinna med det på. Ska i alla fall till skolan och opponera, sen ska jag verkligen hinna till träningshallen, sen måste jag köpa lite saker. Får väl traska ner på stan i hela studentmunderingen och börja småfira med lite tetrapakvin själv... Njää, väntar nog tills ikväll. Då ska det firas, både det ena och det andra.
FÖR JAG HAR SOMMARLOV!.....snart