Det här går inte längre

Nu känns det som jag inte kan göra mer. Jag får bara fler och fler dåliga nyheter samtidigt som dagen närmar sig med stormsteg.

Jag har skrivit, vet inte om det blev bra eller om det kommer göra avtryck. 

Jag vill inte få reda på mer saker, jag vill bara att jag ska börja leva igen och det vet jag inte riktigt hur det ska gå till. 

Vad har jag satt mig in i ?

Var är allt stöd?

Idag är jag glad.
2 bra saker på 1 dag. Kan det hända?

Glad

Kickoff och ångest

Var på kickoff med nationen, härliga tider! Det var innan jag fick en släng av massiv ångest, idag har jag massiv ångest. Igår kunde jag inte sova för ångest. Ångest?
Kickoff var skoj, och gissa vad. Vi var i Skanör. Hur konstigt som helst, hade en känsla att det var dit vi skulle. Skojskoj. Jag gick och la mig halv sju på morgonen och blev väckt klockan 8 av att vi skulle städa stället. Tur jag fick ett glas o'boy och fick åka buss hem. Klockan kvart över tio låg jag i sängen fullt påklädd och sov som en stock.
Hade ett snack med studievägledaren. 1,5 år studier kvar. Härliga tider. Det får nog bli företagsekonomi. Tyvärr. Men det kan vara bra. Kanske?

Ångestfylld känsla, tenta imorgon om 12 timmar. Klockan 8 till 1300. Längtar tills jag får ut tentan så jag VET på riktigt om jag kan det eller inte. Undrar om jag har pluggat tillräckligt. Ska gå och lägga mig i sängen fundera och sen titta på Top Model. Som jag har längtat!

Imorgon. Klockan 1300 kan jag börja leva igen.
Men helst av allt vill jag leva med dig.

Ja jag är förälskad. och det är underbart.
Synd bara att det är minst 3 jag är förälskad i.
Vårkänslor. Härliga tider.


Kom hem halv sex imorse. Jag har börjat stanna uppe lite väl länge om dagarna nu för tiden. Det känns lite småjobbigt. Men vad roligt det är! att gå och lägga sig när man egentligen stiger upp en vanlig vardag. Har ungefär sovit 3 timmar. Ska snart iväg på kickoff. Jag är trött. Ska vi leka lekar går jag och lägger mig i någon buss om vi får åka buss. Annars lägger jag mig på gräset. Jag kommer nog frysa. Men jag har raggsockar. Bra framförhållning ifall vi ska till Lillis. Skoj om vi ska till Skanör. Då kan jag hälsa på mor och far. Eller... nä. Nu ska jag återgå till mitt ickestuderande. Ångest?

Ja, jag gillar dig.

Alla hjärtans dag

Egentligen gillar jag inte alls alla hjärtans dag, jättefint och så med att man kan ge presenter till dem man gillar eller skicka en anonym ros för att visa att det finns någon där ute som gillar en. men jag gillar inte det helt. Varför bara visa på en specifik dag att man gillar någon? Är det inte så mycket underbarare när man får det spontant, när någon bara går fram till en och ger en en stor kram och säger rakt ut "jag gillar dig". Måste det bli så uppmärksammat att det är just idag man ska göra det. Nä tack, jag gillar att visa folk vad jag tycker och tänker om dem när jag känner för det. Dock utan rosor och presenter, det räcker mer och väl med en kram eller en klapp på axeln när någon har det tufft. Alla hjärtans dag är inte riktigt helt okej. Nä, inte helt OK.

Alla möjligheter öppna.
Varför kan jag inte bara nöja mig med en sak?
Eller varför inte bara acceptera att jag befinner mig i en viss situation som egentligen är ganska angenäm. Om jag bara förstår hur man beter sig så man inte uppfattas fel.
Rejält gjort fel..

Nä..

Hur typiskt är inte det egentligen. Här försöker man göra sitt bästa, vara det som man borde vara. Men det hjälpte visst inte. Fortfarande är det de som inte verkar bry sig som får allt, de som inte verkar göra något särskilt för att vara just den dem är. De verkar inte behöva lägga ner så mycket tid för att få det jag vill ha. För att göra det jag vill göra. Varför ska det behöva vara annorlunda med mig? Vad är det de har som jag fattas? Saknar jag det viktigaste av allt eller är det bara att alla är annorlunda och tycker annorlunda? Men så annorlunda kan man väl ändå inte tycka, och så fel tycker jag inte att jag är. Jag vill också. Varför kan jag aldrig få en ynka liten möjlighet utan att få höra saker om de andra som alltid lyckas fastän jag aldrig kan förstå varför? Jag vill också lyckas med det, jag vill också vara den som får något.
Jag tycker nog inte tillräckligt mycket om det som finns. Eller så tycker jag för mycket och förstår inte hur folk inte kan tycka likadant. Kanske det som jag sätter på första plats hamnar långt ner på andras lista. Är hela min världsbild fel?
Nä. Varför fick du men inte jag?

3 alternativ till varför min käke är knäpp.
(kan nämligen knappt tugga, le, prata eller svälja.)

1) Jag vilar för mycket på handen, så käken blir deformerad och tar stryk.
2) Jag har skrattat den ur led i går kväll
3) ..... Nä...


Ont gör det i vart fall, och det får gärna gå över.
Många bollar i luften, snart faller väl en av dem?

Varför kommer du hit? Vad vill du? Känslan av att någonting finns i baktanke med själva agerande vägrar att försvinna oavsett vad andra säger. Jag vill inte ha dig här. Det fanns en anledning till varför jag rörde mig bort från er och inte fortsatte försöka.
Men den anledningen var kanske inte tillräckligt klar?
Varför kom du hit?
Jag vill inte ha dig här.

Excellent

JAAAAA!
Jag fixade det! Och jag fixade inte det lite heller. Inga omtentor, inget direkt stor tid jag la ner på saker och ting heller.
Och jag fixade det sista med marginal! VG på sista tentan (fråga mig inte hur, för jag har ingen aning)
Aldrig mera Statsvetenskap A. Jag har alla poäng därifrån. Aldrig mera tentor.
Aldrig mera böcker om politik. Tack.

Jag hade en bra dröm inatt.
Sen vaknade jag och allt blev inte så bra som det var.

Nu går det åt skogen

Bara lite. Eller snarare ganska mycket.
Jag kommer vara förstörd på fredag om det går dåligt, kommer vara sönderstressad. Sånt gillar inte jag. Nä.
Inte alls.

Inte alls trött heller.

Det är nog inte ens värt det.

Idag har jag gjort bort mig. Igen. Som vanligt. Men det var som det brukar ett rätt OK gjort bort sig. Jag var på SoL innan idag och hade övning och där har de sådana där snurrdörrar. Och de startas när man går in i dem och slutar när man går ut ur dem, väldigt miljövänligt att inte ha elektroniska snurrdörrar igång hela tiden. Men jag gick då in i dem och den började snurra väldigt fint. Precis när jag går in ser jag värsta killgänget komma mot ingången, och SoL är ju känt för att det är där alla snygga hänger. Och givetvis är detta killgäng en del av de snygga, inte bara en snygg kille i hela gänget utan FEM killar! Och jag tänker shit, nu gäller det att vara cool och snygg. Men. Problemet var, när jag hade gått in i denna snurrdörr så slutade den snurra. Så vägen ut var blockerad. Vägen in var blockerad. Jag satt helt enkelt fast. Shitshitshit. Försöker backa så den börjar snurra så jag kommer in till SoL igen. Men inte gick det. Försöker gå fram och få den att snurra. Kommer ingenvart och jag står där som ett fån och försöker komma ut medan dessa snygga killar bara står och glor och småflinar åt mig. Till slut lyckades jag knacka på rutan så den började snurra igen, men min plan att vara snygg och cool hade ju definitivt gått helt käpp rätt åt skogen. Bara lite pinsamt. Men bara lite.

Glädje. Att inse att man faktiskt kommer någonvart med åtminstone något.

Det struntar jag i

Varför drabbas jag jämt av detta? Jag har så förbaskat lätt för det men ändå kan jag inte skydda mig från det. Man borde ju vara mer motståndskraftig om man vet att det alltid drabbar en, man borde sätta upp större skyddsbarriärer så det inte händer en. Ändå låter jag garden falla och ser till så det händer mig igen. För visst är bara detta tillstånd som kan erbjuda denna känsla, en underbar känsla som lyfter en samtidigt som den drar ner en djupare och djupare där man till slut landar när man inser allvaret, och hur sanningen egentligen ligger till.

Jag tycker jag har låtit mig tro länge nog, men detta leende som sprids över mina läppar när jag funderar vill inte riktigt försvinna. Hoppet lever fortfarande kvar fastän hjärnan säger åt det att försvinna. Hur kan jag alltid tro samma saker fastän jag alltid vet att det inte är så?

Upptäckte att det är som det alltid brukar. Glömskan, glädjen, ångesten, sorgen, alla känslor blandas med varandra för att bli en härlig mix av någonting som egentligen inte är riktigt sunt för mig. Men egentligen, varför skulle jag inte få unna mig detta? Bara för att jag kan tänka mig det värsta tänkbara? Bara för jag inte kan se ljuset i tunneln just nu utan ser bara den långa väg jag har tid att gå vilse på?
Men faktiskt. Just nu. Kan jag säga att det struntar jag i.
Fullständigt.
För detta är OK. För stunden.

En liten släng av ångest på alla håll och kanter

Ibland funderar jag nog på tok för mycket. På alla saker, och på ingenting. Framförallt på saker som jag egentligen inte borde lägga så stor vikt men det gör jag ändå.

Fick en nattångest som hette duga i natt. Fick för man att jag hade satt mig rejält i klistret med att inte plugga tillräckligt. Den dämpades dock under morgonen när jag upptäckte att jag inte alls var på sidan 100 utan faktiskt på sidan 200.

Sedan fick jag lite pengaångest när jag shoppade tallrikar och bestick på IKEA för mer pengar än vad jag egentligen vill lägga på tallrikar och bestick. Men nu kan jag åtminstone äta utan att skämmas över mina fula 70-tals bestick med blommönster. Kan till och med bjuda hem folk på middag nu. Ska bara lära mig laga mat också.

Sedan fick jag en släng av överanalyserad ångest. Hur man analyserar saker och ting till sin fördel när man egentligen borde inse att så är inte fallet. Vilket resulterar i en grym besvikelse i några dagar som man har ytterligare ångest över. Överanalys är en enda stor ond cirkel som aldrig någonsin tar slut.

Jag vill nog egentligen att jag ska ha rätt.

Det är vad jag har hört i alla fall

Igår var en konstig dag. Med alla dess tillbehör.
Ingenting av väsentliga saker dock som bör betraktas djupare än ett enkelt konstaterande att det var en konstig dag. Fruktansvärt.
Började med värsta flyten på Hälsningsgillet. Snackade till mig möjligtvis tre nya fina långa kampanjer som jag kan sälja. Cash in, har hört att det är bra för Radion, plus jag bara älskar att producera reklam som folk måste lyssna på och bli irriterade över medan jag kan lyssna i år och dar och bara tycka det är så underbart. För det är min produktion.

Sedan fick jag bli fotograferad som media-expert för en annons som kommer komma på en helsida i Lokaltidningen. Lite småpinsamt. Men jag blev bra i alla fall. Det fick jag i alla fall höra. Har tydligen inte ett ansikte som svullnar upp vid photoshoots. Kände mig som en riktigt modell. Or not?

Sedan upptäckte jag det fascinerande med att umgås med killar. Och hur fantastiskt bra jag är på att snacka en massa skit under en väldigt lång stund. Fick höra det en hel del.

Det hela slutade med att jag satt uppe till 5. På morgonen. På lördagen. Och vaknade första gången 8 av att jag hade råkat vinkla mina rullgardiner fel. Somnade om och sov 5 timmar totalt. Jag har hört att klockan 5 är lite väl länge att stanna uppe till.
Men när man är vuxen får man göra vad man vill.
Det är vad jag har hört i alla fall.

Vad jag har smått satt mig i en situation som jag helst inte vill ta mig ur ifrån.

Typiskt jag.

Upptäckte idag att vissa agerande jag gör kan man peka ut och tänka "typiskt Caroline". Det är på något sätt ganska skönt att upptäcka. Att jag har någonting med mig eller vad jag gör eller vad jag köper som verkligen är jag, det är ingenting som jag gör bara för att göra utan jag gör det liksom ofta. Om det make sense at all. Vilket jag tvivlar på. Har nog en tendens att skriva lätt förvirrat så jag knappt ens själv förstår till slut. Typiskt Caroline

Tittade idag en extra gång på mitt anteckningsblock. Det är fruktansvärt utstickande synligt och irriterande barnsligt. Är vit bakgrund med katter av olika färger som alla har ett halsband med fyrklövrar på. Och så en fin liten ruta som man hade när man yngre när man skulle skriva namn, klass och ämne. Jag går neråt i åldrarna. Typiskt Caroline

Var på Gerdahallen och tränade idag (ovanligt?) och där är ju så grymt mycket folk nu efter alla förbaskade nyårslöften. Längtar fortfarande till april då folk förstår att de ändå inte kommer hålla sina löften så varför ens försöka och gerdahallens besökare kommer minska till minst hälften av vad det är nu. I alla fall. Cyklade ju dit för jag var lite sen och jag vet att det är mycket folk på passet, så när jag ska ställa cykeln får jag klämma in den någonstans tillsammans med massa andra cyklar med en sista tanke helvete, den kommer ha trillat tills jag är klar. Men! Jag klarade mig! Alla cyklar runt omkring min cykel stod, och även min egen cykel stod upp! Underbart tänkte jag, bara styret som har vinklat sig. Så när man då ska vara duktig och vinkla tillbaka det för att låsa upp cykeln, fastnar det i en annan cykel som trillar lite. Nej! Sen när jag fortsätter med min upplåsningsritual råkar jag fastna i ytterligare en cykel, som trillar helt och givetvis drar med sig den cykeln som har trillat lite plus en cykel som inte ens har trillat allt. Vilket resulterar i att alla cyklar trillar och jag råkar blockera vägen för en gående som ska gå hem. Skrattar lite generat och får hjälp av den blockerade kvinnan. Lite småpinsamt och så typiskt Caroline.

Hur gick det här till?

I fredags hade vi vårt första fredmans-slabb. Det var hur skoj som helst. Älskar verkligen stämningen som råder under fredagar, folk slappnar av, känner att det är helg och alla bara är så himla glada.

Min helg har bara varit bra. Eller, bara och bara. Den har varit bra. Men. Jag har gått och ställt till det för mig. Som vanligt. Som jag brukar. Varför blir det så alltid? Och hur gick det till egentligen? Det kommer bara sluta som alla andra av mina fina historier. Jag går runt och är sådär smålycklig som man bara kan vara. Sen upptäcker jag att det inte alls är så på båda sidor. Utan upptäcker att det jag bara intalar mig själv saker och ting, blir lite ledsen för att sedan fort gå vidare till något annat och något nytt.
Men det vill jag inte inse just nu. Jag vill att det någongång ska sluta bra som i alla fina historier. And they lived happily ever after. As if.

Hur gick detta till egentligen? Borde inte låtsas för leken går över till verklighet. Oplanerat.

Är det jag som är konstig?

Och alla andra är normala? Jag tror inte det, inte att jag ser mig själv som ett unikt exemplar som ingen annan kan matcha. Nej då inte alls, jag är väl ganska mycket som alla andra, sticker ut i bland, håller mig till mängden ibland, precis som de flesta gör. Men jag fick en konstig tanke precis. Kändes som jag har sagt konstiga saker under konstiga tillfällen. Typ sådana saker som gör att folk höjer på ögonbrynen och tittar snett på en. Men sen samtidigt när jag tänker efter, så vad skulle det vara egentligen? För så konstiga saker har jag väl ändå inte sagt?
Dock konstigt: Kommentarer. Jag gillar kommentarer, men jag gillar inte kommentarer som jag inte förstår den stora innebörden av. När det finns en möjlighet till hemlighetshållande som slinker ut så man intalar sig själv att "JA! Det är så det är" och man bara har fel och gör bort sig. Samtidigt som jag bara älskar kommentarer man inte kan förstå, vad annars ockuperar min hjärna vid trista stunder. Det är då man tänker på intrigerna.

Är hemkommen efter semester (kickoff) med Radio AF. Det var hur kul som helst, det är så skönt att det finns några som har samma intressen som en själv, men som ändå är så olika. Vi lekte lekar, badade bastu, lekte lekar, satt i möten, drack vin och åt god mat. Och sov väl i genomsnitt 4 timmar per natt. Men det var skoj. Jag var bara lite trött på söndagen framåt 6-tiden. Men bara lite. Höll faktiskt ut till 2400. Mirakulöst.

Jag kan verkligen inte bestämma mig. Närgångenhet är kanske nyckelordet i detta fall? Visa framfötterna för att se sanningen.

Now there's no turning back

Så sant som det är sagt. Jag har överlämnat mitt öde i institutionens händer. Mailade in min hemtenta igår. Sista tentan (?!) på statsvetenskap. Jag hoppas på det i alla fall. Det första jag ska göra när jag ska börja reda upp mitt liv igen är att lämna TILLBAKA alla böcker! För de ska jag aldrig mera öppna. Sen ska jag sälja lite böcker som jag spyr på när jag ser. Härligt.

Jag har blivit en softis lyssnar bara på sådana där softa låtar. Har gjort en ny spellista med "lugna låtar". What's up with that liksom? Jag får börja spela lite Aqua igen så mitt partymood återkommer.

Har gjort min årliga klippning. Det blev kort. Typ halva håret försvann. Läskigt härligt att klippas, kunde typ sitta där hur länge som helst. Världen bästa snack med frisören, hon var schysst. Verkade dock smått chockad över mitt totala intresse över hår och frisyrer. "Jag vill ha en frisyr som man slipper fixa i flera timmar, liksom mitt hår mest bara finns där." Men det var skönt! Nu är det kort, och nu kan det få växa ett tag innan jag klipper mig nästa gång. Typ i januari. Nästa år.

Nu ska jag fixa ett sommarjobb så jag får stålar i sommar, så jag kan vara tät.

Imorgon börjar media och kommunikationsvetenskap B!

Typiskt.

När man tror man kan det, så skiter sig allting.
När man tror att man har stöd, så försvinner det.
När man tror att man kan ta tag i sitt liv, rinner det ifrån en.

Typiskt min tur.

Jag är hungrig. Kan klockan bli sex så jag kan gå ner och tvätta och vandra långa vägen till ICA för att handla mat. Jättehungrig.
tick tack.

D.Å.L.I.G.T

Så känns det just nu som det går. Sitter och stirrar mig blind på antal tecken utan att egentligen reflektera över ifall jag besvarar frågan eller ej. Inte direkt analyserande. Nej inte alls analyserande om jag får säga det själv. Hur borde jag skriva det istället? Har jag ens besvarat frågan?

D.Å.L.I.G.T

Funderar på glass ikväll. Också dåligt. Men gott.

Allra sista.
Sen ska man äntligen vara klar med detta.
Om jag klarar det.

Har inte gjort någonting idag, vaknade med ett ryck kvart i elva och tänkte - shit jag har fått min tenta. Loggar in på hemsidan, glor runt. Inte har det kommit upp någon än. Nej först klockan 11. Förtränger det, går ut och fixar frukost. Ser på lite serier. Öppnar hemsidan igen vid 12. Tentan är där. Frågorna är bara bokstäver som bildar ord. Som man sedan förstår lite grann av. Enkelt, gör det enkelt för dig. Börjar slå i register. Skriver funderingar. Tänker i ångestladdade banor. Öppnar upp serierna igen. Bäst att slappna av lite. Funderar vidare. Dör av hunger när jag skulle ha tränat egentligen. Godis. Förtjänar jag det? Filmkväll.
Imorgon börjar jag.
På riktigt denna gången.

Kärleksyra

Varför är det så underbart att vara kär? Liksom veta att man tycker om någon lite mer än alla andra. Bäst är det också när denna person känner exakt likadant och man går runt i ett töcken under tiden man leker sina lekar för att vinna den andra personen. Det är så underbart hur man beter sig när man gillar någon och vet att denna person gillar en tillbaka. Allting känns så lätt helt plötsligt. Kärleksyra.
Däremot försvinner spänningen ganska snabbt och sen står man där med någon som man är kär i men man redan vunnit, det är inte riktigt lika spännande. Men samtidigt en egen känsla som inte är direkt dålig.

Nu är det inte så att jag har gått och blivit kär. Utan jag hade en kärleksdröm inatt. Ingen sådan där vanlig där man drömmer om den personen man är intresserad av och denne är störtförälskad i en tillbaka. Nejnej. Lite orginell är jag ändå. Jag drömde istället att jag var kille. Ja. Kille. K. I. L. L. E. Hur knäppt som helst. Men jag var kille och jättekär i en tjej, som först hade en annan, men som till slut började bli förälskad i mig och själva drömmen slutade med att vi träffades i parken tillsammans med våra vänner och snackade. Grejen var att när jag vaknade var jag sådär lycklig som man blir av en förälskelse. Och den känslan vill inte riktigt försvinna. Måste hitta någon att styra över dessa redan färdiga känslor på. Så slipper jag det andra alternativet som är mer drastiskt, byta kön och hitta den där tjejen i drömmen.
Minns att hon hade snygga armband och smala handleder.
Det är något riktigt fel på mig i bland i mina drömmar.

Ibland kan små saker göra en lycklig. Som när man upptäcker att man börjar hitta tillbaka till en vän som man har saknat, någonting förlorat kommer tillbaka och jag känner mig liksom hyffsat hel. Helare än vad jag gjort på länge i alla fall.

Dock är det trist när det återfunna kommer med en förlust. Inte hand i hand som om jag måste förlora en sak för att vinna något annat. Utan helt oberoende. Fast om jag tänker efter så känns det nästan som om jag gjorde det med vilje. Kände bara hur jag inte orkar mer att sträva efter någonting som jag inte ens vill ha. Därför är jag på ett sätt glad till min insikt, ledsen över förlust, men förväntansfull vad min nya situation kan innebära. Härligt när man är på sådant positivt humör.

Nu börjar min dyra period. Handla böcker, betala terminsavgift (kanske sista gången, ve och fasa), fixa mat, betala hyran - innan det stora cash-in CSN kommer. Det är surt att leva på staten.

Varför lyckas jag alltid med att bli beroende av någonting just när man borde fokusera på vissa särskilda saker. Typ som sista tentan på statsvetenskap? För det är ändå den sista tentan jag någonsin kommer att göra inom statsvetenskap. Om jag inte får hjärnsläpp och söker B-kursen. As If.

Radio AF ♥

Radio AF vann Nöjesguidens prisutdelning!
Helt sinnesjukt, med tanke på att vi var uppe och tävlade mot en SVT produktion (deras humorprogram Klara & Mia, eller Mia & Klara, har aldrig koll på vad namnet är) och mot sydsvenskans produktion, deras gratistidning dygnet runt och deras hemsida.
Men vi kickade allas ass och vann! På riktigt!
Lite synd man inte fick vara med under prisutdelningen, hade varit fräckt att vara riktigt media men vi hade vår egna lilla glädjestund i en lägenhet i Lund där vi skålade i champagne och skrek av glädje.


Såhär lite småhalt ute på vägarna igår. Sen började det snöa. Underbart.

När man har för lite att göra
Uppståndelsen på nördspråk.
Jag har nog för lite att göra som verkligen orkar läsa den också.

Idag ska jag jobba inom media och vara svår och mingla med människor.
Fast jag ska inte vara riktigt svår, det blir inte randigt, rutigt och prickigt utan en ganska enkel klädsel. Men jag kan vara svår ändå

Radio AF ska vinna! Borde vinna! Annars är det fett bra att vi har blivit nominerade. Grymt stolt att MIN radiostation (inte bara min, vår underbara älskade studentradiostation) kan vinna nöjesguidens pris inom media det är fränt.

2008

På riktigt. Det känns konstigt. Jag gillar inte när det är nytt år egentligen. Tanken om att alla man känner, inklusive jag, kommer att bli ett år äldre detta år. Tanken om att jag faktiskt kommer bli ett år äldre men vara kvar på samma punkt som jag var för några år sedan. Åldersnoja redan. Hade varit OK att åldras om jag verkligen hade sett en förändring i mitt levene. Men nej, stampar på samma punkt, känner mig fortfarande sådär halvt misslyckad när jag har mina jämförelsedagar. Nytt år är bara så förträffligt ångest.

Fast det är fint det med. Med nytt år och så. Alltså. Fint med fyrverkerier. Om de är på avstånd. Det var de verkligen i år (förra året....vid tolvslaget.. eh whatever). Stod på taket på Helsingkronas Nation. Och man såg långt. Typ alla "förorter" och Malmö. Billig raketshow.

3 januari. Bara en massa dagar kvar tills jag är klar med detta året och kan få samma fina ångestkänsla igen. Härligt.
2008 - ett år där man ska ta tag i saker?

Kan ju börja med att handla frukost DAGEN innan jag ska ha den så jag slipper sticka direkt till ICA när jag vaknat för att införskaffa müsli och bröd.
Frukostshopping. Härligt.
Det är sol ute i alla fall