Planerar sitt liv i minsta detalj. Allt ska stämma, varje punkt ska kunna bockas av.
Börja på universitetet, vara klar direkt. Hitta en att spendera sitt liv med utan komplikationer. Äta sunt, leva sunt och sova gott om kvällarna med tanken om att imorgon kommer det bli en precis lika bra dag som föregående.
Vad hände på vägen?
Börja på universitet, hoppa av, hoppa på, viljan att hoppa av. Reslusten, var kom den ifrån? Viljan att bara åka bort från allting. Har fortfarande lika många år kvar som jag hade den dagen jag började, hur gick det till?
Vad hände med dig? Du sa du älskade mig, jag sa jag älskade dig, vad hände sen? Varför gick det så och varför går det inte som jag vill?
Sedan när hade jag en lika bra dag jag hade när allting var perfekt och livet nästan var utstakat.
Kanske det som är det charmiga med livet?
Man kan inte ha en direkt plan, listor att bocka av, platser man definitivt måste besöka. Livet är underbart och förrädiskt spontant. Synd bara man inte alltid kan uppskatta spontanitet när man behöver struktur på saker och ting.
Borde kanske skriva en lista som faktiskt är realistisk?
Jag ska fundera ut vad jag ska bli när jag blir stor. För som jag håller på lär jag aldrig bli vuxen och aldrig ta något vettigt beslut överhuvudtaget. Kanske dags att växa upp även fast man känner sig mogen?
måndag 29 oktober 2007
fredag 26 oktober 2007
Överflöd.
Most definitely: Gör inget vettigt. Sitter på radion. Glor på en dumburk, glor på folk. Tror alla har supspekta planer att ta över radion. Jag är ingen bra jour.
Aktivera: Borde kunna städa, borde kunna sköta mina uppgifter. "vara trevlig mot folk som kommer hit" var är folket? Jag känner ju mig hyffsat trevlig idag. Sådär smålagom. Känns som jag borde göra något vettigt. Är jag överflödig?
Glad
1. Har hittat en seminariegrupp med människor jag FAKTISKT vill jobba med
2. Har kommit underfund med en del saker, exempelvis att det kan faktiskt finnas folk som bryr sig.
3. Ska åka hem till Skanör i helgen. (inte jättelivat, men mest skönt.) Det bästa med att bo nära hem är att man faktiskt kan komma bort från det extrema.
4. Missuppfattningar som inte jag har dragit. För en gångs skull var det inte jag som missuppfattade saker och ting.
Nu vill jag åka. Det är nog kallt ute.
Fasar.
Aktivera: Borde kunna städa, borde kunna sköta mina uppgifter. "vara trevlig mot folk som kommer hit" var är folket? Jag känner ju mig hyffsat trevlig idag. Sådär smålagom. Känns som jag borde göra något vettigt. Är jag överflödig?
Glad
1. Har hittat en seminariegrupp med människor jag FAKTISKT vill jobba med
2. Har kommit underfund med en del saker, exempelvis att det kan faktiskt finnas folk som bryr sig.
3. Ska åka hem till Skanör i helgen. (inte jättelivat, men mest skönt.) Det bästa med att bo nära hem är att man faktiskt kan komma bort från det extrema.
4. Missuppfattningar som inte jag har dragit. För en gångs skull var det inte jag som missuppfattade saker och ting.
Nu vill jag åka. Det är nog kallt ute.
Fasar.
torsdag 25 oktober 2007
fredag 19 oktober 2007
Lång väg kvar
Definitivt: Det är nästan som jag har accepterat nuläget, men det har jag innerst inne inte. Jag vill att det ska vara som det var förut. Jag har definitivt inte blivit klar utan det är en lång väg kvar.
Ohedrad: Nä, inte lika mycket hedrad som förut. Hedrande, men inte lika mycket. Varför ska jag då bli det om jag är en i mängden? Jag vill synas och sticka ut, inte vara en bland många. Inte alls lika lockande längre. Är jag för egocentrerad?
Underfund: Jag har kommit i underfund med att jag vill inte ha makt, jag vill bara känna de som har makten. Jag gillar inte att _göra_ saker, jag gillar att befinna mig på ställen där folk har _gjort_ saker och där jag känner de som har gjort allting. Jag vill bara finnas och det ska räcka.
Lång väg kvar: Det är mycket som ska lösas och förhoppningsvis gör de det förr eller senare, jag hoppas på så snabbt som möjligt, både när det gäller de bra och de dåliga sakerna. Bra saker är sköna att lösa, speciellt om man har en del dåliga saker att lösa samtidigt. Men, trots att jag vill skynda på processen har jag en lång väg kvar, definitivt.
Ohedrad: Nä, inte lika mycket hedrad som förut. Hedrande, men inte lika mycket. Varför ska jag då bli det om jag är en i mängden? Jag vill synas och sticka ut, inte vara en bland många. Inte alls lika lockande längre. Är jag för egocentrerad?
Underfund: Jag har kommit i underfund med att jag vill inte ha makt, jag vill bara känna de som har makten. Jag gillar inte att _göra_ saker, jag gillar att befinna mig på ställen där folk har _gjort_ saker och där jag känner de som har gjort allting. Jag vill bara finnas och det ska räcka.
Lång väg kvar: Det är mycket som ska lösas och förhoppningsvis gör de det förr eller senare, jag hoppas på så snabbt som möjligt, både när det gäller de bra och de dåliga sakerna. Bra saker är sköna att lösa, speciellt om man har en del dåliga saker att lösa samtidigt. Men, trots att jag vill skynda på processen har jag en lång väg kvar, definitivt.
torsdag 18 oktober 2007
Konstiga saker
Konstigt: Det är först när det väl är borta som man upptäcker att man saknar något. Min gamla gymnasieskola har brunnit upp. Alla minnen är borta, raderade. Om man någonsin har skrivit något på skrivborden (fastän man inte fick) så är det definitivt borta nu. Mitt gamla skåp, de gamla sofforna där vi brukade hänga. Caféet där mattanterna alltid bakade för mycket kanelsnäckor så brandlarmet gick igång stup i kvarten. Tornet. Är. Borta.
Konstigare: Alla dessa sorgliga saker som händer får man att inse att mitt gamla liv är helt försvunnet. Visst känner jag en saknad av allting som var förut när jag inser att minnena är det enda som finns kvar, men ändå ibland är jag glad för hur allting har utvecklat sig. Ibland går verkligen allting som det ska gå, och man förstår varför det var meningen att just jag skulle bryta mig loss från det gamla och gå vidare. Träffa nytt folk, börja från noll är förmodligen det bästa valet jag gjort i mitt liv, samtidigt som det är ett val som man ibland tänker; What if? Det är jobbigt att man är så tvådelad ibland. Men innerst inne gillar jag det, jag gillar att inte längre finnas där.
Konstigast: Går det som jag vill nu? Eller går det inte alls som jag vill men jag intalar mig att det gör det? Är det tidsfördriv, glömskemedel eller äkta vara? Det luktar gott i alla fall och jag tror jag gillar det som det kan bli, om det för en gång skull går som jag vill. Långsamt skyndande.
Fascinerande.
Konstigare: Alla dessa sorgliga saker som händer får man att inse att mitt gamla liv är helt försvunnet. Visst känner jag en saknad av allting som var förut när jag inser att minnena är det enda som finns kvar, men ändå ibland är jag glad för hur allting har utvecklat sig. Ibland går verkligen allting som det ska gå, och man förstår varför det var meningen att just jag skulle bryta mig loss från det gamla och gå vidare. Träffa nytt folk, börja från noll är förmodligen det bästa valet jag gjort i mitt liv, samtidigt som det är ett val som man ibland tänker; What if? Det är jobbigt att man är så tvådelad ibland. Men innerst inne gillar jag det, jag gillar att inte längre finnas där.
Konstigast: Går det som jag vill nu? Eller går det inte alls som jag vill men jag intalar mig att det gör det? Är det tidsfördriv, glömskemedel eller äkta vara? Det luktar gott i alla fall och jag tror jag gillar det som det kan bli, om det för en gång skull går som jag vill. Långsamt skyndande.
Fascinerande.
tisdag 16 oktober 2007
AJ!
NEJNEJNEJNEJNEJ!
Hur lyckas man? Blöder på undersidan av stortån och kan knappt gå på den?
Hur gick det till?
Hur lyckas man? Blöder på undersidan av stortån och kan knappt gå på den?
Hur gick det till?
Försent
Erbjudande: Igår fick jag ett erbjudande som kom något så ofattbart lägligt att jag nästan blev skrämd. De ville att jag skulle bli prokurator (pq). JAG?! Ska jag ha hand om nationens ekonomi, hela husets ekonomi, jag som aldrig någonsin har läst någonting som har med ekonomi att göra, eller jo, men bara u-länders ekonomiska situation, ser inte direkt nationen som ett u-land. Det skrämmande var att jag vill ju komma bort egentligen, tänka sig, bli erbjuden ett heltidsjobb för ett år men samtidigt vara kvar i studentlivet. Skrämmande lockande, men det fick bli ett nej.
Varför? Först och främst, tidspressen. Hade en halvtimme på mig att besluta mig för hur mitt kommande år skulle se ut. En halvtimme var på tok för lite för att bestämma sig för något så här stort, mycket på grund av att jag nästan inte hade tänkt på att jag kunde göra något sådant. Sedan var det väl den stora frågan man alltid ställer sig när man är på väg till något:
Kan jag klara av detta? Är detta något jag vill göra?
I efterhand: Ångrar jag mig? Kanske, det jag mest av allt känner är väl som jag har gjort någon missnöjd. Någon nominerade faktiskt mig och jag tackade nej, denna person trodde jag skulle klara av det. Och jag sa nej det gör jag inte. Kanske man borde satsa mera?
Försent: Har hört att det aldrig är försent att ändra sig. Mer betänketid och möjligtvis. Avbrott från verkligheten och från att bli vuxen på riktigt?
Nästa termin?
Varför? Först och främst, tidspressen. Hade en halvtimme på mig att besluta mig för hur mitt kommande år skulle se ut. En halvtimme var på tok för lite för att bestämma sig för något så här stort, mycket på grund av att jag nästan inte hade tänkt på att jag kunde göra något sådant. Sedan var det väl den stora frågan man alltid ställer sig när man är på väg till något:
Kan jag klara av detta? Är detta något jag vill göra?
I efterhand: Ångrar jag mig? Kanske, det jag mest av allt känner är väl som jag har gjort någon missnöjd. Någon nominerade faktiskt mig och jag tackade nej, denna person trodde jag skulle klara av det. Och jag sa nej det gör jag inte. Kanske man borde satsa mera?
Försent: Har hört att det aldrig är försent att ändra sig. Mer betänketid och möjligtvis. Avbrott från verkligheten och från att bli vuxen på riktigt?
Nästa termin?
söndag 14 oktober 2007
Susar fram
Önskar: Jag vill vara vuxen, veta var jag har tagit vägen. Ha mitt eget kök, men min fina mörkgråa servis, snygga bestick. Tända ljus och dricka rött vin samtidigt som jag lagar till en middag i ett kök där jag själv kan bestämma när och hur och vad som ska städas och plockas fram. Vill bo i en tvåa, där jag har världens underbaraste sovrum, med en stor säng i mitten med två skitfina sängbord på vardera sidor. Hur många kuddar som helst i sängen, underbart bäddad och ofattbart fint. Vill ha ett vardagsrum som ska vara stilrent men ändå så pass enkelt att man klarar av att bo där och samtidigt våga röra sig. Vill ha ett jobb där jag trivs, där jag får utvecklas som social människa och där jag får jobba med information och sånt jag älskar. Vill ha jobbarkompisar som är snälla, som gillar att gå ut och ta en after-work öl på fredagar för att sedan åka hem och träffa väninnan i mitt fina kök, smutta på rödvin och laga till en fin middag inför en väninnekväll. Vill ha en pojkvän som kommer över ibland, som har en egen lägenhet och ett eget liv samtidigt som jag är en del av det. Jag vill vara vuxen, men ändå ha båda fötterna på jorden och inte ångra en sekund av mitt liv samtidigt som jag önskar mig tillbaka till när man pluggade och var ung. Jag vill vara vuxen och veta vad som har hänt.
Är det för mycket att begära?
Är det för mycket att begära?
fredag 12 oktober 2007
Hata
Varför lämnar ni mig aldrig i fred?
Varför finns ni alltid där när jag helst av allt vill vara ensam?
Varför måste ni göra så jag mår dåligt?
Varför finns ni alltid där när jag helst av allt vill vara ensam?
Varför måste ni göra så jag mår dåligt?
onsdag 10 oktober 2007
Besatt
Jag är verkligen besatt
1) Läste en artikel, om givetvis, hur man ska gå ner i vikt. Hatar egentligen det här samhället med dess skönhetsideal och hur alla gnatar på att man är snyggare med en snyggare kropp och "mitt lår är tjock" ditt och "ser inte min gump extra stor ut i den här klänningen" datt. Egentligen borde alla bara förstå och acceptera hur de ser ut - klart kan man göra något åt sitt utseende, sin kropp. Fine by me, men snälla låt det inte gå överstyr. Jag vet hur det är att vara besatt det är faktiskt inte så high. Träning styr nästan (lite mindre nu) praktiskt taget mitt liv, kalorier är det enda jag tänker på så fort jag äter något. Hur lär man sig acceptera hur man ser ut?
2) Pojkar, pojkar, pojkar. Guys, Guys, Guys. Detta förbaskade påfund styr nog mer än hälften av alla tjejers liv. Vem brukar inte lägga en extra hand på sminket, spegla sig en sista gång eller ta på sig just den klänningen för man kanske kommer träffa just den personen. Jag utgör i alla fall en av de där tjejerna som är sådana. Mina kläder är oftast, för att inte säga alltid, planerade efter vilka killar jag kommer träffa just den dagen. Jag går inte runt i värsta slappkläderna när jag vet att jag träffar en av de killarna jag har ett gott öga för. En besatthet som emellanåt kan gå mig på nerverna, men en jag helst inte vill leva utan. Vad ska man då prata om och vad ska man då analysera?
3) Vara till lags. Jag vill inte bråka, jag orkar inte ta en konflikt som oftast då blir större än vad den borde vara. Varför vill man alltid att ALLA ska tycka om en? Räcker det inte med att man har sina närmaste som man verkligen vet tycker om en och sen skita i resten? Måhända att man träffar dem som inte gillar en lika skarpt ganska ofta, men se utöver det och var trevlig och social. Jag har faktiskt förstått att vara ofattbart social mot folk som egentligen inte vill tycka om en funkar för det mesta, de blir liksom avväpnade. Inte lätt att dissa folk som är trevliga. Mer av en besatthet jag äntligen kommit bort från. Är jag vuxen nu?
4) Negativitet. Lär er att se saker och ting positivt. Vår värld är definitivt för besatt av att alltid se det negativa. Jag VILL vara nöjd med det jag har! Jag vill vara positivt inställd till mina framtida val! Jag vill vara säker på att allting kommer att bli bra till slut. Ska bara lära mig att inse att det faktiskt går att uppnå allt det om jag bara ser saker och ting positivt.
1) Läste en artikel, om givetvis, hur man ska gå ner i vikt. Hatar egentligen det här samhället med dess skönhetsideal och hur alla gnatar på att man är snyggare med en snyggare kropp och "mitt lår är tjock" ditt och "ser inte min gump extra stor ut i den här klänningen" datt. Egentligen borde alla bara förstå och acceptera hur de ser ut - klart kan man göra något åt sitt utseende, sin kropp. Fine by me, men snälla låt det inte gå överstyr. Jag vet hur det är att vara besatt det är faktiskt inte så high. Träning styr nästan (lite mindre nu) praktiskt taget mitt liv, kalorier är det enda jag tänker på så fort jag äter något. Hur lär man sig acceptera hur man ser ut?
2) Pojkar, pojkar, pojkar. Guys, Guys, Guys. Detta förbaskade påfund styr nog mer än hälften av alla tjejers liv. Vem brukar inte lägga en extra hand på sminket, spegla sig en sista gång eller ta på sig just den klänningen för man kanske kommer träffa just den personen. Jag utgör i alla fall en av de där tjejerna som är sådana. Mina kläder är oftast, för att inte säga alltid, planerade efter vilka killar jag kommer träffa just den dagen. Jag går inte runt i värsta slappkläderna när jag vet att jag träffar en av de killarna jag har ett gott öga för. En besatthet som emellanåt kan gå mig på nerverna, men en jag helst inte vill leva utan. Vad ska man då prata om och vad ska man då analysera?
3) Vara till lags. Jag vill inte bråka, jag orkar inte ta en konflikt som oftast då blir större än vad den borde vara. Varför vill man alltid att ALLA ska tycka om en? Räcker det inte med att man har sina närmaste som man verkligen vet tycker om en och sen skita i resten? Måhända att man träffar dem som inte gillar en lika skarpt ganska ofta, men se utöver det och var trevlig och social. Jag har faktiskt förstått att vara ofattbart social mot folk som egentligen inte vill tycka om en funkar för det mesta, de blir liksom avväpnade. Inte lätt att dissa folk som är trevliga. Mer av en besatthet jag äntligen kommit bort från. Är jag vuxen nu?
4) Negativitet. Lär er att se saker och ting positivt. Vår värld är definitivt för besatt av att alltid se det negativa. Jag VILL vara nöjd med det jag har! Jag vill vara positivt inställd till mina framtida val! Jag vill vara säker på att allting kommer att bli bra till slut. Ska bara lära mig att inse att det faktiskt går att uppnå allt det om jag bara ser saker och ting positivt.
tisdag 9 oktober 2007
Vad har jag där att göra?
Gammalt: Så det känns åtminstone, det förgångna, lämnat bakom mig, men ändå någonting som ligger där inne hos en och väntar på att få riva sönder en i bitar. Det går aldrig att undgå sitt förflutna, man blir ständigt påmind om det. Jag hatar att bli påmind om det.
Välkommen: Visst, men vad har jag där att göra? För ett år sedan lämnade jag allting, även fast jag har varit på besök igen kommer aldrig JAG komma tillbaka - för den personen finns inte längre, och den personen som besöker dem behöver inte egentligen det gamla. Vad har jag där att göra egentligen?
Lycka: Är att förstå att man kan faktiskt skapa sig ett nytt liv, och inte behöva tänka så mycket på vad som har hänt utan mer på vad som kommer att hända.
Välkommen: Visst, men vad har jag där att göra? För ett år sedan lämnade jag allting, även fast jag har varit på besök igen kommer aldrig JAG komma tillbaka - för den personen finns inte längre, och den personen som besöker dem behöver inte egentligen det gamla. Vad har jag där att göra egentligen?
Lycka: Är att förstå att man kan faktiskt skapa sig ett nytt liv, och inte behöva tänka så mycket på vad som har hänt utan mer på vad som kommer att hända.
söndag 7 oktober 2007
Bal och frestelse
Bal! Min första någonsin, och ska definitivt inte bli min sista heller! Dansade, åt, konverserade, drack och trillade runt i dimman i 12 timmar. Kom dit halv sex, åkte hem kvart i sex på morgonen. Oj vad det var roligt!
Mat: Har det blivit mycket av denna helgen. Frestats med goda rätter, förrätt, huvudrätt och efterrätt och givetvis fyllerätt. Fy, och bakisrätt. Ännu mer fy. Dock idag har jag bara mått dåligt när jag ätit men har ändå tvingat i mig en hel del som man lär ångra i efterhand. Men man lever bara en gång.
Annan frestelse: Jag ville gärna, men kunde inte. Fan också, hade varit bättre om jag inte hade vetat någonting om det för då hade det gått. Dumt, men min vanliga tur antar jag.
Imorgon börjar mitt nya sunda liv......... igen..
Mat: Har det blivit mycket av denna helgen. Frestats med goda rätter, förrätt, huvudrätt och efterrätt och givetvis fyllerätt. Fy, och bakisrätt. Ännu mer fy. Dock idag har jag bara mått dåligt när jag ätit men har ändå tvingat i mig en hel del som man lär ångra i efterhand. Men man lever bara en gång.
Annan frestelse: Jag ville gärna, men kunde inte. Fan också, hade varit bättre om jag inte hade vetat någonting om det för då hade det gått. Dumt, men min vanliga tur antar jag.
Imorgon börjar mitt nya sunda liv......... igen..
torsdag 4 oktober 2007
Teknikens under
Short message service: Är det inte underbart när man inte ansikte mot ansikte kan säga det man egentligen vill säga?
..... sorgligt .....
..... sorgligt .....
Fick ett mail
Kedjemail: You just love to hate them. Tänkte dock jag skulle svara på det, utan att vara en av de dryga som skickar vidare dem.
- Vad är klockan: 17:26
- Ditt namn som det står på födelseattesten: (Förbaskat, har glömt den hemma i Skanör...) Caroline Marie Hallbäck
- Smeknamn: Carro, Hallbäck, Tönnesvea.
- Piercings: (Räknas dom i öronen, i så fall har jag massa för de gillar att åka igenom mina öronsnibbar) Kanske?
- Ögonfärg: Blå, grå, gul (sant har en gul fläck. Min biologilärare kallade det mutation. Tack för den)
- Födelseplats: (I passet står det Skanör - men nej tack för "hemma-i-huset-födelse") Trelleborg!
- Favoritmat: Allt jag inte själv lagar
- Någonsin varit i Kalifornien? Nope
- Någonsing tapetserat något med toalettpapper? (Har dock lindat in en blödande fot med det och löv i brist på annat) Men annars nej
- Älskat någon så mcket att du börjat gråta? Every damn day
- Varit med i en bilolycka? Jepp
- Krutonger eller bacon? (What's up with krutonger?) Sallad?
- Favoritdag på veckan: Fredag
- Favoritrestaurang: Jensens Böfhus
- Favoritblomma: Solros
- Favoritsport att titta på: (Jag tänker snygga killar) Är manliga modeller på en catwalk en sport?
- Favoritdrink: Cosmopolitan
- Favoritglass: För alltid Magnum Mandel
- Disney eller Warner Bros: Disney
- Favoritsnabbmatsrestaurang: Burger King
- Vilken färg har din sovrumstapet? (Förbud att måla på rummen...) Lite sådär vaniljvit
- Hur många gånger kuggade du på teoriprovet? Ingen
- Vem fick du ditt senaste email ifrån? Artistredaktören
- Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort på? (Totalt icke-mode-medveten) Någonstans där jag kan handla allting man behöver (Klingar som Willys.... oh gode gud)
- Vad gör du oftast när du är uttråkad: Tränar, läser eller glor på datorn.
- När går du och lägger dig? Innan det har blivit en ny dag
- Tv-program: Förhäxad
- Senaste person du gick ut och åt middag med: Mor min.
- Vad lyssnar du på just nu? Tystnaden
- Vilken är din favoritfärg? Svart passar till allt
- Sjö, hav eller flod? Lätt havet
- Hur många tatueringar har du? Fem gnuggisar.
- Har du någon gång kört slut på bensinen? Nä. (Kallas framförhållning)
- Katter eller hundar? Katt
- Klockslaget du blev klar med denna lista? 17:43
onsdag 3 oktober 2007
Saknas
Dig: Varför måste du fortfarande vandra runt i min hjärna? När man tittar på gamla bilder och känner sorgen över att det inte längre är så bli övermäktig är du alltid den första jag tänker på, den första jag ångrar att det inte längre är som det var förut. Känns som jag fattar en bit av mig själv, en stor bit, som jag måste finna igen för att kunna gå vidare, för att kunna tänka på dig utan att känna mig tom och ensam.
Bort: Kanske därför jag flyr? Flyr bort genom att tro att allting är jättebra, flyr bort genom att tänka på annat. Men självklart löser det inga problem det heller, det endast ger mig problem för jag för över de gamla problemen och skapar samtidigt nya när det inte går som jag vill. Jag rusar fram för att komma bort från det gamla.
Glömma: Kan jag inte bara få glömma dig ifred? Måste jag ständigt vara jagad av minnet från dig. Det är jobbigast nu på hösten, det var då vi hade som roligast alltid. Åkte förbi ett skyltfönster och såg Halloween-förberedelser, och det första som kom upp i mitt huvud var du. Låt mig bara få glömma allt vi har haft, åtminstone för en stund, så jag kan bli mig själv igen och inte behöva låtsas.
Bort: Kanske därför jag flyr? Flyr bort genom att tro att allting är jättebra, flyr bort genom att tänka på annat. Men självklart löser det inga problem det heller, det endast ger mig problem för jag för över de gamla problemen och skapar samtidigt nya när det inte går som jag vill. Jag rusar fram för att komma bort från det gamla.
Glömma: Kan jag inte bara få glömma dig ifred? Måste jag ständigt vara jagad av minnet från dig. Det är jobbigast nu på hösten, det var då vi hade som roligast alltid. Åkte förbi ett skyltfönster och såg Halloween-förberedelser, och det första som kom upp i mitt huvud var du. Låt mig bara få glömma allt vi har haft, åtminstone för en stund, så jag kan bli mig själv igen och inte behöva låtsas.
tisdag 2 oktober 2007
Liv och tankar
Länge sedan: Jag är lite smådålig på sånt här med att hålla mina tankar uppdaterade. Eller nedskrivna kanske är det bästa ordet. Antar att det borde vara ett vettigt sätt att få saker och ting utrensade. Men vem orkar läsa sådant?
Längtan: Jag längtar tills allting är över. Har kommit en bit på vägen. Ska bara in och kolla hur man skickar i väg den sen är den saken avklarad. Om den inte blir underkänd. Men det hoppas jag inte, då lär jag definitivt gå in i väggen.
Letar inte: I alla fall så låtsas jag som att jag inte gör det. Eller försöker se bort från det faktum att anledningen till varför jag låtsas att jag inte letar är på grund av dig. Vill du vara vänlig att avlägsna dig från min hjärna?
Långt borta: Så det känns när man inte riktigt passar in. Vill göra det, men känns ibland omöjligt. Hur går man vidare, hur utvecklas det till att bli annorlunda?
Längtan: Jag längtar tills allting är över. Har kommit en bit på vägen. Ska bara in och kolla hur man skickar i väg den sen är den saken avklarad. Om den inte blir underkänd. Men det hoppas jag inte, då lär jag definitivt gå in i väggen.
Letar inte: I alla fall så låtsas jag som att jag inte gör det. Eller försöker se bort från det faktum att anledningen till varför jag låtsas att jag inte letar är på grund av dig. Vill du vara vänlig att avlägsna dig från min hjärna?
Långt borta: Så det känns när man inte riktigt passar in. Vill göra det, men känns ibland omöjligt. Hur går man vidare, hur utvecklas det till att bli annorlunda?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
