Kickoff och ångest

Var på kickoff med nationen, härliga tider! Det var innan jag fick en släng av massiv ångest, idag har jag massiv ångest. Igår kunde jag inte sova för ångest. Ångest?
Kickoff var skoj, och gissa vad. Vi var i Skanör. Hur konstigt som helst, hade en känsla att det var dit vi skulle. Skojskoj. Jag gick och la mig halv sju på morgonen och blev väckt klockan 8 av att vi skulle städa stället. Tur jag fick ett glas o'boy och fick åka buss hem. Klockan kvart över tio låg jag i sängen fullt påklädd och sov som en stock.
Hade ett snack med studievägledaren. 1,5 år studier kvar. Härliga tider. Det får nog bli företagsekonomi. Tyvärr. Men det kan vara bra. Kanske?

Ångestfylld känsla, tenta imorgon om 12 timmar. Klockan 8 till 1300. Längtar tills jag får ut tentan så jag VET på riktigt om jag kan det eller inte. Undrar om jag har pluggat tillräckligt. Ska gå och lägga mig i sängen fundera och sen titta på Top Model. Som jag har längtat!

Imorgon. Klockan 1300 kan jag börja leva igen.
Men helst av allt vill jag leva med dig.

Ja jag är förälskad. och det är underbart.
Synd bara att det är minst 3 jag är förälskad i.
Vårkänslor. Härliga tider.


Kom hem halv sex imorse. Jag har börjat stanna uppe lite väl länge om dagarna nu för tiden. Det känns lite småjobbigt. Men vad roligt det är! att gå och lägga sig när man egentligen stiger upp en vanlig vardag. Har ungefär sovit 3 timmar. Ska snart iväg på kickoff. Jag är trött. Ska vi leka lekar går jag och lägger mig i någon buss om vi får åka buss. Annars lägger jag mig på gräset. Jag kommer nog frysa. Men jag har raggsockar. Bra framförhållning ifall vi ska till Lillis. Skoj om vi ska till Skanör. Då kan jag hälsa på mor och far. Eller... nä. Nu ska jag återgå till mitt ickestuderande. Ångest?

Ja, jag gillar dig.

Alla hjärtans dag

Egentligen gillar jag inte alls alla hjärtans dag, jättefint och så med att man kan ge presenter till dem man gillar eller skicka en anonym ros för att visa att det finns någon där ute som gillar en. men jag gillar inte det helt. Varför bara visa på en specifik dag att man gillar någon? Är det inte så mycket underbarare när man får det spontant, när någon bara går fram till en och ger en en stor kram och säger rakt ut "jag gillar dig". Måste det bli så uppmärksammat att det är just idag man ska göra det. Nä tack, jag gillar att visa folk vad jag tycker och tänker om dem när jag känner för det. Dock utan rosor och presenter, det räcker mer och väl med en kram eller en klapp på axeln när någon har det tufft. Alla hjärtans dag är inte riktigt helt okej. Nä, inte helt OK.

Alla möjligheter öppna.
Varför kan jag inte bara nöja mig med en sak?
Eller varför inte bara acceptera att jag befinner mig i en viss situation som egentligen är ganska angenäm. Om jag bara förstår hur man beter sig så man inte uppfattas fel.
Rejält gjort fel..

Nä..

Hur typiskt är inte det egentligen. Här försöker man göra sitt bästa, vara det som man borde vara. Men det hjälpte visst inte. Fortfarande är det de som inte verkar bry sig som får allt, de som inte verkar göra något särskilt för att vara just den dem är. De verkar inte behöva lägga ner så mycket tid för att få det jag vill ha. För att göra det jag vill göra. Varför ska det behöva vara annorlunda med mig? Vad är det de har som jag fattas? Saknar jag det viktigaste av allt eller är det bara att alla är annorlunda och tycker annorlunda? Men så annorlunda kan man väl ändå inte tycka, och så fel tycker jag inte att jag är. Jag vill också. Varför kan jag aldrig få en ynka liten möjlighet utan att få höra saker om de andra som alltid lyckas fastän jag aldrig kan förstå varför? Jag vill också lyckas med det, jag vill också vara den som får något.
Jag tycker nog inte tillräckligt mycket om det som finns. Eller så tycker jag för mycket och förstår inte hur folk inte kan tycka likadant. Kanske det som jag sätter på första plats hamnar långt ner på andras lista. Är hela min världsbild fel?
Nä. Varför fick du men inte jag?

3 alternativ till varför min käke är knäpp.
(kan nämligen knappt tugga, le, prata eller svälja.)

1) Jag vilar för mycket på handen, så käken blir deformerad och tar stryk.
2) Jag har skrattat den ur led i går kväll
3) ..... Nä...


Ont gör det i vart fall, och det får gärna gå över.
Många bollar i luften, snart faller väl en av dem?

Varför kommer du hit? Vad vill du? Känslan av att någonting finns i baktanke med själva agerande vägrar att försvinna oavsett vad andra säger. Jag vill inte ha dig här. Det fanns en anledning till varför jag rörde mig bort från er och inte fortsatte försöka.
Men den anledningen var kanske inte tillräckligt klar?
Varför kom du hit?
Jag vill inte ha dig här.

Excellent

JAAAAA!
Jag fixade det! Och jag fixade inte det lite heller. Inga omtentor, inget direkt stor tid jag la ner på saker och ting heller.
Och jag fixade det sista med marginal! VG på sista tentan (fråga mig inte hur, för jag har ingen aning)
Aldrig mera Statsvetenskap A. Jag har alla poäng därifrån. Aldrig mera tentor.
Aldrig mera böcker om politik. Tack.

Jag hade en bra dröm inatt.
Sen vaknade jag och allt blev inte så bra som det var.

Nu går det åt skogen

Bara lite. Eller snarare ganska mycket.
Jag kommer vara förstörd på fredag om det går dåligt, kommer vara sönderstressad. Sånt gillar inte jag. Nä.
Inte alls.

Inte alls trött heller.

Det är nog inte ens värt det.

Idag har jag gjort bort mig. Igen. Som vanligt. Men det var som det brukar ett rätt OK gjort bort sig. Jag var på SoL innan idag och hade övning och där har de sådana där snurrdörrar. Och de startas när man går in i dem och slutar när man går ut ur dem, väldigt miljövänligt att inte ha elektroniska snurrdörrar igång hela tiden. Men jag gick då in i dem och den började snurra väldigt fint. Precis när jag går in ser jag värsta killgänget komma mot ingången, och SoL är ju känt för att det är där alla snygga hänger. Och givetvis är detta killgäng en del av de snygga, inte bara en snygg kille i hela gänget utan FEM killar! Och jag tänker shit, nu gäller det att vara cool och snygg. Men. Problemet var, när jag hade gått in i denna snurrdörr så slutade den snurra. Så vägen ut var blockerad. Vägen in var blockerad. Jag satt helt enkelt fast. Shitshitshit. Försöker backa så den börjar snurra så jag kommer in till SoL igen. Men inte gick det. Försöker gå fram och få den att snurra. Kommer ingenvart och jag står där som ett fån och försöker komma ut medan dessa snygga killar bara står och glor och småflinar åt mig. Till slut lyckades jag knacka på rutan så den började snurra igen, men min plan att vara snygg och cool hade ju definitivt gått helt käpp rätt åt skogen. Bara lite pinsamt. Men bara lite.

Glädje. Att inse att man faktiskt kommer någonvart med åtminstone något.

Det struntar jag i

Varför drabbas jag jämt av detta? Jag har så förbaskat lätt för det men ändå kan jag inte skydda mig från det. Man borde ju vara mer motståndskraftig om man vet att det alltid drabbar en, man borde sätta upp större skyddsbarriärer så det inte händer en. Ändå låter jag garden falla och ser till så det händer mig igen. För visst är bara detta tillstånd som kan erbjuda denna känsla, en underbar känsla som lyfter en samtidigt som den drar ner en djupare och djupare där man till slut landar när man inser allvaret, och hur sanningen egentligen ligger till.

Jag tycker jag har låtit mig tro länge nog, men detta leende som sprids över mina läppar när jag funderar vill inte riktigt försvinna. Hoppet lever fortfarande kvar fastän hjärnan säger åt det att försvinna. Hur kan jag alltid tro samma saker fastän jag alltid vet att det inte är så?

Upptäckte att det är som det alltid brukar. Glömskan, glädjen, ångesten, sorgen, alla känslor blandas med varandra för att bli en härlig mix av någonting som egentligen inte är riktigt sunt för mig. Men egentligen, varför skulle jag inte få unna mig detta? Bara för att jag kan tänka mig det värsta tänkbara? Bara för jag inte kan se ljuset i tunneln just nu utan ser bara den långa väg jag har tid att gå vilse på?
Men faktiskt. Just nu. Kan jag säga att det struntar jag i.
Fullständigt.
För detta är OK. För stunden.

En liten släng av ångest på alla håll och kanter

Ibland funderar jag nog på tok för mycket. På alla saker, och på ingenting. Framförallt på saker som jag egentligen inte borde lägga så stor vikt men det gör jag ändå.

Fick en nattångest som hette duga i natt. Fick för man att jag hade satt mig rejält i klistret med att inte plugga tillräckligt. Den dämpades dock under morgonen när jag upptäckte att jag inte alls var på sidan 100 utan faktiskt på sidan 200.

Sedan fick jag lite pengaångest när jag shoppade tallrikar och bestick på IKEA för mer pengar än vad jag egentligen vill lägga på tallrikar och bestick. Men nu kan jag åtminstone äta utan att skämmas över mina fula 70-tals bestick med blommönster. Kan till och med bjuda hem folk på middag nu. Ska bara lära mig laga mat också.

Sedan fick jag en släng av överanalyserad ångest. Hur man analyserar saker och ting till sin fördel när man egentligen borde inse att så är inte fallet. Vilket resulterar i en grym besvikelse i några dagar som man har ytterligare ångest över. Överanalys är en enda stor ond cirkel som aldrig någonsin tar slut.

Jag vill nog egentligen att jag ska ha rätt.

Det är vad jag har hört i alla fall

Igår var en konstig dag. Med alla dess tillbehör.
Ingenting av väsentliga saker dock som bör betraktas djupare än ett enkelt konstaterande att det var en konstig dag. Fruktansvärt.
Började med värsta flyten på Hälsningsgillet. Snackade till mig möjligtvis tre nya fina långa kampanjer som jag kan sälja. Cash in, har hört att det är bra för Radion, plus jag bara älskar att producera reklam som folk måste lyssna på och bli irriterade över medan jag kan lyssna i år och dar och bara tycka det är så underbart. För det är min produktion.

Sedan fick jag bli fotograferad som media-expert för en annons som kommer komma på en helsida i Lokaltidningen. Lite småpinsamt. Men jag blev bra i alla fall. Det fick jag i alla fall höra. Har tydligen inte ett ansikte som svullnar upp vid photoshoots. Kände mig som en riktigt modell. Or not?

Sedan upptäckte jag det fascinerande med att umgås med killar. Och hur fantastiskt bra jag är på att snacka en massa skit under en väldigt lång stund. Fick höra det en hel del.

Det hela slutade med att jag satt uppe till 5. På morgonen. På lördagen. Och vaknade första gången 8 av att jag hade råkat vinkla mina rullgardiner fel. Somnade om och sov 5 timmar totalt. Jag har hört att klockan 5 är lite väl länge att stanna uppe till.
Men när man är vuxen får man göra vad man vill.
Det är vad jag har hört i alla fall.

Vad jag har smått satt mig i en situation som jag helst inte vill ta mig ur ifrån.