lördag 29 mars 2008

Det här går inte längre

Nu känns det som jag inte kan göra mer. Jag får bara fler och fler dåliga nyheter samtidigt som dagen närmar sig med stormsteg.
Jag har skrivit, vet inte om det blev bra eller om det kommer göra avtryck. 

Jag vill inte få reda på mer saker, jag vill bara att jag ska börja leva igen och det vet jag inte riktigt hur det ska gå till. 
Vad har jag satt mig in i ?
Var är allt stöd?

onsdag 5 mars 2008

Idag är jag glad.
2 bra saker på 1 dag. Kan det hända?

Glad

onsdag 20 februari 2008

Kickoff och ångest

Var på kickoff med nationen, härliga tider! Det var innan jag fick en släng av massiv ångest, idag har jag massiv ångest. Igår kunde jag inte sova för ångest. Ångest?
Kickoff var skoj, och gissa vad. Vi var i Skanör. Hur konstigt som helst, hade en känsla att det var dit vi skulle. Skojskoj. Jag gick och la mig halv sju på morgonen och blev väckt klockan 8 av att vi skulle städa stället. Tur jag fick ett glas o'boy och fick åka buss hem. Klockan kvart över tio låg jag i sängen fullt påklädd och sov som en stock.
Hade ett snack med studievägledaren. 1,5 år studier kvar. Härliga tider. Det får nog bli företagsekonomi. Tyvärr. Men det kan vara bra. Kanske?

Ångestfylld känsla, tenta imorgon om 12 timmar. Klockan 8 till 1300. Längtar tills jag får ut tentan så jag VET på riktigt om jag kan det eller inte. Undrar om jag har pluggat tillräckligt. Ska gå och lägga mig i sängen fundera och sen titta på Top Model. Som jag har längtat!

Imorgon. Klockan 1300 kan jag börja leva igen.
Men helst av allt vill jag leva med dig.

söndag 17 februari 2008

Ja jag är förälskad. och det är underbart.
Synd bara att det är minst 3 jag är förälskad i.
Vårkänslor. Härliga tider.


Kom hem halv sex imorse. Jag har börjat stanna uppe lite väl länge om dagarna nu för tiden. Det känns lite småjobbigt. Men vad roligt det är! att gå och lägga sig när man egentligen stiger upp en vanlig vardag. Har ungefär sovit 3 timmar. Ska snart iväg på kickoff. Jag är trött. Ska vi leka lekar går jag och lägger mig i någon buss om vi får åka buss. Annars lägger jag mig på gräset. Jag kommer nog frysa. Men jag har raggsockar. Bra framförhållning ifall vi ska till Lillis. Skoj om vi ska till Skanör. Då kan jag hälsa på mor och far. Eller... nä. Nu ska jag återgå till mitt ickestuderande. Ångest?

Ja, jag gillar dig.

torsdag 14 februari 2008

Alla hjärtans dag

Egentligen gillar jag inte alls alla hjärtans dag, jättefint och så med att man kan ge presenter till dem man gillar eller skicka en anonym ros för att visa att det finns någon där ute som gillar en. men jag gillar inte det helt. Varför bara visa på en specifik dag att man gillar någon? Är det inte så mycket underbarare när man får det spontant, när någon bara går fram till en och ger en en stor kram och säger rakt ut "jag gillar dig". Måste det bli så uppmärksammat att det är just idag man ska göra det. Nä tack, jag gillar att visa folk vad jag tycker och tänker om dem när jag känner för det. Dock utan rosor och presenter, det räcker mer och väl med en kram eller en klapp på axeln när någon har det tufft. Alla hjärtans dag är inte riktigt helt okej. Nä, inte helt OK.

tisdag 12 februari 2008

Alla möjligheter öppna.
Varför kan jag inte bara nöja mig med en sak?
Eller varför inte bara acceptera att jag befinner mig i en viss situation som egentligen är ganska angenäm. Om jag bara förstår hur man beter sig så man inte uppfattas fel.
Rejält gjort fel..

måndag 11 februari 2008

Nä..

Hur typiskt är inte det egentligen. Här försöker man göra sitt bästa, vara det som man borde vara. Men det hjälpte visst inte. Fortfarande är det de som inte verkar bry sig som får allt, de som inte verkar göra något särskilt för att vara just den dem är. De verkar inte behöva lägga ner så mycket tid för att få det jag vill ha. För att göra det jag vill göra. Varför ska det behöva vara annorlunda med mig? Vad är det de har som jag fattas? Saknar jag det viktigaste av allt eller är det bara att alla är annorlunda och tycker annorlunda? Men så annorlunda kan man väl ändå inte tycka, och så fel tycker jag inte att jag är. Jag vill också. Varför kan jag aldrig få en ynka liten möjlighet utan att få höra saker om de andra som alltid lyckas fastän jag aldrig kan förstå varför? Jag vill också lyckas med det, jag vill också vara den som får något.
Jag tycker nog inte tillräckligt mycket om det som finns. Eller så tycker jag för mycket och förstår inte hur folk inte kan tycka likadant. Kanske det som jag sätter på första plats hamnar långt ner på andras lista. Är hela min världsbild fel?
Nä. Varför fick du men inte jag?

söndag 10 februari 2008

3 alternativ till varför min käke är knäpp.
(kan nämligen knappt tugga, le, prata eller svälja.)

1) Jag vilar för mycket på handen, så käken blir deformerad och tar stryk.
2) Jag har skrattat den ur led i går kväll
3) ..... Nä...


Ont gör det i vart fall, och det får gärna gå över.
Många bollar i luften, snart faller väl en av dem?

fredag 8 februari 2008

Varför kommer du hit? Vad vill du? Känslan av att någonting finns i baktanke med själva agerande vägrar att försvinna oavsett vad andra säger. Jag vill inte ha dig här. Det fanns en anledning till varför jag rörde mig bort från er och inte fortsatte försöka.
Men den anledningen var kanske inte tillräckligt klar?
Varför kom du hit?
Jag vill inte ha dig här.

torsdag 7 februari 2008

Excellent

JAAAAA!
Jag fixade det! Och jag fixade inte det lite heller. Inga omtentor, inget direkt stor tid jag la ner på saker och ting heller.
Och jag fixade det sista med marginal! VG på sista tentan (fråga mig inte hur, för jag har ingen aning)
Aldrig mera Statsvetenskap A. Jag har alla poäng därifrån. Aldrig mera tentor.
Aldrig mera böcker om politik. Tack.