Har inte sett solen på flera dagar.
Här är grått.

Slutjul

Slut på jul. Slut på allt det roliga. Eller var det så väldans kul egentligen?
Ångest att man inte har handlat julklappar, ångest att man möjligtvis har handlat helt fel julklappar. Ångest över att man måste umgås med släkten som man helst klarar sig utan. Ångest att man måste vara vänner med allt och alla, för vem vill vara ovän på julaftonskväll? Ångest att julen är slut och jag har ätit min årsranson av choklad. Ångest att jag kanske inte fick just det jag ville ha.
Men egentligen. Jag tycker nog det är ganska kul ändå. Utöver denna ångest, som inte är sådär påtryckande och jobbig som annan ångest kan vara så är det en underbar tid. Liksom, ett avbrott från saker och ting där människor är samlade tillsammans för att ha det trevligt. Och visst blir det trevligt. Bara det att det räcker att trevligheterna är under en dag. Faktiskt. Sen blir allting för påträngande. Sen kan man lika bra sitta ensam hemma nån dag för att lära sig uppskatta sällskap igen. Gillar inte intensiteten i umgänget under julen.
Men jul är kul. Ändå.

Igår fick jag riktig mat. Det var skönt. Har under två dagar endast ätit två laxbitar och ett ägg ungefär. Det är inte mycket mat. Har överlevt på choklad istället. Det är inte riktig mat. Igår var det gott med riktig mat.

En del av mig längtar tillbaka till Lund.
Typ bråkdelen av en sekund när jag precis vaknar tänker jag "idag far jag hem".
Sen stannar jag ändå.
Det är ju ändå i Skanör jag har min familj.

Snart 2008. Läskigt.

Vi har införskaffat en PLASTGRAN!
Vad hände med julen egentligen?

Men den blev faktiskt hyffsat fin ändå.
Nu ska jag fly fältet och åka in till stora staden (Malmö) helt ensam. Längesen jag gjorde det. Ska gå runt på the big köpcentrat triangeln och hänga i deras fräcka butiker för att ivrigt leta efter en klänning till nyår. För jag har inte så många klänningar redan.
Kanske lite osmart att köpa en klänning innan mellandagsrean börjar.
Men vem bryr sig? Jag är tät. Intalar jag mig själv i alla fall.

Nu känns det att man är nere i Skanör igen. Måste ta bussen i 45 minuter för att komma till klädaffärer. Tänk att jag växte upp med detta? Mycket mer spännande det var att handla kläder back then.
Jul är kul

Lugnet har infallit sig. Känner redan hur jag börjar slappna av nu när jag har kommit ner till Skanör. Allting har dock inte gått enligt planerna och jag längtar på något sätt tillbaka till Lund där jag har allting. Men det känns bra. Oerhört bra. Det betyder ju ändå att jag trivs där jag bor och pluggar.

Kikade precis på mitt nya schema inför våren. Är så förväntasfull. Vill nästan köpa böckerna nu direkt och verkligen sätta mig in i det. Detta känns så bra, vilket känns oroväckande. Är rädd att jag är på väg ner i ännu ett svart hål. Får väl börja tänka på att allting kan inte vara en dans på rosor. Ibland måste man lära sig massa tråkigheter för att komma fram till det roliga, det som jag ser fram emot.

Julafton. Om 3 dagar. Sinnessjukt.

Nyårsafton. Om 10 dagar. Panik. Har ännu inte hittat en klänning. Måste in till stan och leta. Vill ha en bländande snygg så folk stirrar förundrat hur vacker jag verkligen är. Hur stor sannolikhet är det att jag hittar en sådan i min prisklass?

Idag kommer hela familjen vara samlad. Spännande.

So this is Christmas

...and a happy new year.

Jag har jullov. På riktigt. Åker hem till Skanör med bussen om en halvtimme. Eller inte riktigt. Men nästan, åker med bussen till Malmö om en halvtimme för att träffa mor min och handla de sista julklapparna. För believe it or not det är grymt få dagar kvar till jul! 4 dagar om man inte räknar med idag! Och det gör jag inte, för då blir det för många dagar kvar.
Ska bli skönt att komma hem, ska bli speciellt skönt nu när jag har klarat tentan!
Så skönt! Jag har tagit mina 22,5 poäng! Fattas bara 7,5 poäng sen har jag klarat av hela helvetet. Det känns bara så underbart att jag verkligen klarade av tentan, jag la ju inte ner jättemycket tid på den. Vi fick 6 dagar på oss, jag skrev klart den på 2 dagar sen åkte jag på semester med radion till Växjö. Ändå fick jag G. Känns som om jag verkligen hade gillat ämnet, eller inte ens gillat ämnet och orkat sätta mig in i vad jag läser, alltså verkligen pluggat, inte pluggstrejkat och inte öppnat böckerna på 3 veckor, så hade jag kanske, men bara kanske, fått bättre resultat. Men det spelar ingen roll! Jag är glad att det var en enkel fråga!

På tal om radio och semester. Hör och häpna!
Radio AF har blivit nominerade i Nöjesguiden tävling som avgörs den 5 januari med påmpa och ståt! Vi är inom kategorin inom media så jäkla fränt. Tillsammans med Mia & Klara (kan vara Klara & Mia också) ett humorprogram från SVT och Dygnet runt & dyngan.se. Två stora jättar och så vi! Radio AF är typ bäst. Helt klart.

Hemfärd!

Christmas
Är det inte helt enkelt underbart.
Ibland blir allting bara så. Perfekt.
Jag har en massa saker jag kan klaga på egentligen. Massa saker jag kan avsky, ångra, hata, ogilla. Men ibland är det bara så. Att allting blir. Perfekt.

Jullov
Det gör nog förbaskat mycket.
Kom att tänka på att de senaste gångerna jag har haft jullov har varit ett avbrott från saker jag har varit trött på, varit ledsen över, eller ett avbrott innan jag skulle börja med mitt nya liv. Så är det nu igen. Det känns bra. Känns som våren är min tid på något vis. Det är under våren saker och ting har gått bra. Det är under våren jag kan gå framåt. Hösten går jag bara bakåt, fast inte lika långt som jag går framåt under våren. Sakta men säkert närmar jag mig kanske idealet, utopia.
Snart är jag kanske redo för att verkligen bli det jag vill bli? Komma fram till slutet för att stanna där?

Jag gillar jul.
Ljus, gran, härligheter. Kärlek.
Det är min tid på året.

Var tog den lilla söta flickan vägen?

Ingen som vet, ingen som vet.
Jag saknar att ha vänner. På riktigt.
Låter inte det överdrivet deprimerande? Samtidigt som det känns överdrivet sant.
Vad hände med dem man kunde ringa hela tiden?
Vad har hänt med de vänner jag har skaffat? Var kategoriserar jag dem?
Var tog den underbara tiden vägen?

Förbaskat vad det ska vara svårt att inte tycka om någon ibland?
Jag vill också.

Inte alls avundsjuk.

Ännu en söndag

Swosch
Så känns det faktiskt ibland. När tiden passerar. Och ytterligare en vecka har passerat. Vad har jag gjort för vettigt egentligen? Har jag lyckats göra något av det jag planerade i slutet på förra veckan? Några mål uppnådda? Några revolutionerande upptäckter?
Jag vet inte.
Mest samma gamla tristess. En söndag. Grådaskigt ute. Kallt, bittert. Ingen ork till att göra det man borde göra för att inte vakna med skolångest på måndag. Men denna söndag är egentligen inte som alla andra söndagar.
För jag kan om jag vill
Har insett att jag bara har två dagar kvar i skolan. Är inte det en härlig insikt? Rätta mig om jag har fel. Två ynka dagar. 2 timmars föreläsning imorgon. Lite grupparbete, som jag för övrigt sitter och skriver själv nu. Möte med radio. Skoj? Dock något att göra. Tisdag, 2 timmars gruppgenomgång på detta fina grupparbete. Sen kl 1300. Jullov.
Sen ska jag bara plugga hela julen.
Nä.
Jullov är det som står på nästa veckas lista.
Ännu en söndag - men inte som alla andra.

Farväl

Farväl 1. Min vän. Min äldsta vän. På lördag åker hon till Norge, kommer hem en vecka i april, sen åker hon till Sydamerika till juli. Känns konstigt att man träffas som ingenting sen när man säger hejdå är det liksom hejdå.

Farväl 2. Grupparbete. Våga vägra grupparbeten med grupper som är så förbaskat jobbiga.

Farväl 3. Bekymmer. Förr eller senare löser det sig

Farväl 4. Nykter. Imorgon ska jag festa. Och idag för första gången känner jag mig laddad inför denna festen. Härligt.


4400 tar upp för mycket tid av mitt liv. Fjärde avsnittet idag.

Insikt

I am Melvin

Aldrig nöjd.

Tom

Känns det ens lönt?
Orkar inte försöka ibland.


Jag vill också.
Vill väl för mycket?

Mest bara tom

Säga nej

Måste lära mig att säga nej. Inte alls sådär smådeppig insikt. Jag är asgrym på att säga nej egentligen, när det gäller vissa saker. Men när det kommer till de där sakerna som jag egentligen vill ha men egentligen borde avstå från så har jag så jäkla svårt att säga nej.
Hur irriterande som helst, så fort jag har sagt "ja" vet jag att sekunden därefter när jag fått vad jag tackade ja till kommer jag att ångra mig direkt. Kanske borde säga nej från första början? Hur svårt ska det vara. Bara en extra bokstav. Skak på huvudet. Nej.

Måste lära mig att våga. Jag är en fegis. Stor jäkla kyckling. Jag vågar aldrig någonting. Stycket ovanför, det kan nästan vara en del av detta. Jag vågar inte säga nej för då tittar folk snett på en? Eller gör de verkligen det? Jag måste våga ta det där steget.
Jag vågade inte idag. Jag vågade inte för några dagar sen. Jag vågar aldrig. Känns bara som alltid går så jäkla snett när jag öppnar min mun.

Måste lära mig att inte fastna. Fan. Också. Mög. Detta är inte alls bra, för jag vill absolut inte alls. Eller jo, jag vill ju. Men inte vara fast. Jag vill rikta allting mot någon annan nu, för jag får bara reda på dumma saker om detta här fortsätter. Och jag blir bara mer och mer insnöad. Är alltid så jäkla fast.

3 föreläsning, 1 artikel, 1 bokrecension, 1 hemtenta. Sen är helvetet över.
Fick reda på att jag har kommit in på Media - och kommunikationsvetenskap. Lycka.
... hoppas jag.

Jag har upptäckt att jag flyr. Ganska mycket och ganska ofta. Speciellt när det finns något som jag egentligen borde ta tag i men jag vet jag kommer hata att göra. Eller kommer att bli sjukt ledsen av att sätta mig in i det. Jag har nog alldeles för lätt för att bli ledsen. Varför var just jag tvungen att vara en sån sjuk dramaqueen?

Fast just nu flyr jag bara från min debatt som jag har imorgon, ska tydligen sätta mig in i händelser på den internationella arenan, händelser jag inte har någon som helst aning om. Eller lite hum har jag, men vem orkar sätta sig in i omvärldens tragiska händelser? Räcker det inte med att man mår piss över sitt eget liv emellanåt, måste det stärkas med att man får må piss för hela världen också?

För jag är verkligen sån, jag kan verkligen ta på mig allas problem och göra dem till mina egna. Det är nog därför jag är en av dem få som aldrig övervägt att bli läkare, psykolog, advokat eller något annat där man får höra folks problem och försöka lösa dem. Det hade inte funkat för mig, till slut hade jag säkert trott att det var jag som var shizofren, det var jag som hade cancer och det var jag som råkade mörda den där personen. Jag hade lätt tagit med jobbet hem. Vad ska jag då jobba med? För egentligen, alla jobb får man ju höra om andras problem. Lärare, journalist, informatör, kommunikatör, pr-ansvarig, you name it. Får se över mina jobbalternativ. Ska kanske bli djurforskare? Djur kan inte prata - men slår vad om att jag hade tyckt synd om dem också till slut.

Imorgon är det julbord. Jag hatar julbord. Kan ju alltid äta ett ägg. För det är gott, men då ska det vara sådär lagom kokt. Nej, jag är inte alls kräsen, nä faktiskt inte. Men jag hatar bara julbord.

Helgen, Stockholm? Det hade faktiskt varit skoj. Men jag vågar inte åka hem mitt i natten. Jag är rädd av mig. Rädd och dramaqueen? Var kommer jag sluta egentligen? Herregud.

Undrar varför.

Varför skriver jag en blogg egentligen? Vill jag att folk ska få reda på vad jag tänker. Det är inte direkt så att det är den bäst författade bloggen i världen. Så varför? Man får inte reda på senaste modet, man får inte reda på var man ska hänga, jag recenserar inte saker. Jag är inte kulturell! Jag är bara Caroline.

Avundas folk som verkligen kan få till sina skriverier, jag vet att jag borde kunna bättre med mina drömmar och ambitioner, vilket gör man ännu mer rädd. What if jag aldrig kan bli något som jag verkligen vill bli? Då måste jag kunna uttrycka mig mera välformulerat och mer intressant. Eller är det kanske så att mitt kryptiska liv är intressant att läsa om. Skulle inte tro det.

Därför skriver jag nog förmodligen mest bloggen för mig själv, för att berätta allting som jag inte orkar berätta till alla. Skriver det där alla kan läsa det istället och sen ta till sig det bäst de själva vill. Inga krav överhuvudtaget.

Kulturella saker intresserar inte mig så himla mycket, konst och sådana skapande kreativa grejer. Men, jag är väl så pass kulturell att jag kan sträcka mig till att gilla filmer. Kom dock fram till att jag gillar praktiskt taget alla filmer, oavsett genre. Ibland krigsfilm, ibland hjärndöd action, ibland fantasy, ibland romantik, ibland tonårsfilm - you name it. Det enda kriteriet jag har till bra - dålig film är väl "somnar jag är den kass".
Men jag ska i alla fall gå och titta på bio idag. Beowulf en film som sägs vara jättedålig. Ursäkta mig, men när man läser handlingen låter den, faktiskt, eh, ganska dålig.

I en tid av hjältemod, dräper den store krigaren Beowulf demonen Grendel och drar därmed på sig Grendels monstruösa - men samtidigt betagande - moders ilska.

Ytterst spännande men som sagt, somnar jag inte är den inte dålig.

Vad gör man inte för sin bror?

Det är lätt att tycka om livet emellanåt

När man upptäcker att man har folk som säger hej till en.
När man upptäcker att man har folk som bryr sig om en.
När man upptäcker att det faktiskt fungerar att inte bry sig så mycket om saker och ting för det löser sig till slut.

Idag är jag glad över vad jag har.

Härligt att komma underfund med att jag faktiskt känner folk, ibland kan jag bara känna mig ensammast i världen när jag funderar över vad jag inte längre har. Men det är då man älskar sådana här stunder när man faktiskt börja reflektera över vad man har vunnit istället.
Ska komma ihåg detta till mindre bra stunder?

Idag ska jag bli reklamansvarig (igen).
Fruktansvärt icke-nervös.
Mer nervös för andras skull.
Detta kan bli spännande.
Undrar om det bara är jag som gillar möten? Ska kanske fundera på att bli vuxen.

Det är något så ofattbart spännande att läsa bakåt i tiden om saker man har skrivit.
För jag fattar först ingenting av vad jag menar - får sluta skriva så kodat.
Alternativ: Skriva ner koderna någon annanstans?

Bra start

Ypperligt bra start.
Lyckades pallra mig upp ur sängen, skriva av föreläsningsanteckningar så snabbt så jag kunde gå o lägga mig igen. Hittade faktiskt kläder efter många om o men, gick på föreläsning, stack till radion och vann UNO (igen????).
Är dock stolt över att jag verkligen gick på ett fruktanstvärt tråkigt gympapass som en del av mitt "nu ska jag fan ta mig ta o träna varje vardag" liv. Fruktansvärt tråkigt och fruktansvärt "det känns som det inte gav mig någonting". Men lite har jag gjort åtminstone.

Fortsätta likadant.
Jag ska inte klaga mer. Tydligen är det nog bara bäst att vara tyst.
Borde bygga upp ett nytt mantra till mig själv. Något i stil med "Jag ska vara nöjd, jag ska vara nöjd" för något sånt hade jag behövt så folk inte behöver säga det till mig hela tiden.

Bråttom!
Mitt hår är genomblött och jag ska vara på radion om cirkus 30 minuter! Panik? Förkylning väntar.

Köttbullar och makaroner idag igen? Måste rädda julbudgeten - och det är bara 3.e december.

Glad

Igår var en bra dag. Eller den blev i alla fall bra till slut.
Inte riktigt enligt planerna, att gå till gerdahallen ta det lugnt på kvällen, titta på idol, sova, gå till gerdahallen dagen därpå och vara fräsch.
Nu är det mer sticka till radion vid 12, fixa saker till radion, käka dyr lunch ute, fortsätta hänga på radion och kränga tårta, spela uno (jag vann faktiskt en gång), dricka öl, gå ut på stan för fixa kläder, hittar inga, åker hem, tar med sig cider, åka tillbaka till radion och fortsätta festa, handla enchiladas (starkt!), ut på hallands, sova, vara sliten idag, inte orka (kan) träna.

Ikväll ska jag vara utklädd. Hatar utklädnader.
Har en trist idé, den kommer bli dissad. Men det struntar jag i.

Nu ska jag käka dyr lunch ute (igen) min bugdet sprängs.
Fan också.

Dum nyhet, inte alls skoj.
Helvete. Nåja, det är väl så det alltid varit för mig antar jag?


På måndag: nytt sunt liv. Ja