Jag är korkad på riktigt.
Har suttit på två föreläsningar, eller nä, nu tar jag inte i på riktigt, faktiskt nog alla föreläsningar sedan den här kursen började, och inte förstått ett dugg vad de pratar om.
Vad är förvaltning? Vaddå byråkrati och demokrati? Vad är vad och vilket är det som är bra? Demokrativärden...?
Kan det verkligen vara såhär det känns?
Känner mig som världens mest korkade människa. Samtidigt som det känns som jag är en hemsk människa. Är det verkligen såhär det känns att vara korkad på riktigt? För det är det jag är. På riktigt. I alla fall inom detta ämne. Korkad, på riktigt. Jag fixar nog inte universitetet. Och detta är bara en A-kurs.
Hur ska detta sluta?
Läste extentor. Det går inte alls. Fattar ingenting. Ser bara ord framför mig. Ofattbart. Jag brukar kunna få styr på saker och ting och fatta efter ett tag. Men här är det verkligen bara ord. Ingen idé, ingen tanke, inget litet hum om vad det egentligen handlar om.
Jäkla pengar.
Känns inte riktigt som det är rätt anledning till att fortsätta trycka ner mig själv i träsket. Men jag behöver ju pengarna, jag behöver mina poäng för att fortsätta få pengarna. Jag vill verkligen inte göra tentan, jag vill inte sitta och våndas i 6 dagar. Jag vill inte försöka låtsas att jag förstår, att jag inte alls mår skit för att jag inte förstår någonting egentligen.
Varför kan det inte vara lättare att hitta det man är meningen att göra.
Om någon hittar mitt öde så får ni gärna maila det till mig som en julklapp tack.
onsdag 7 november 2007
måndag 5 november 2007
Ta steget
Ska jag klara av det?
-----------
Jag har ofta drömt
Om en plats långt bort
Där dom möter mig
och säger välkommen hit
Och där hurrar dom
och jag får eskort
Av en röst som säger
platsen finns och du hör dit
Det är dags att gå
jag kan klara av det
har bestämt och då
vet jag vad jag gör
Med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör
Ja jag ger mig av
Jag kan klara av det
Fast det kan ta tid
vet jag vad jag gör
med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör'
Jag är ung och stark
Jag kan klara av det
dom ska nog få se
Jag vet vad jag gör
Å på okänd mark
men jag klarar av det
Och då får jag veta vem jag é
och vart jag hör
-----------
Jag har ofta drömt
Om en plats långt bort
Där dom möter mig
och säger välkommen hit
Och där hurrar dom
och jag får eskort
Av en röst som säger
platsen finns och du hör dit
Det är dags att gå
jag kan klara av det
har bestämt och då
vet jag vad jag gör
Med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör
Ja jag ger mig av
Jag kan klara av det
Fast det kan ta tid
vet jag vad jag gör
med vartenda steg
på min långa väg
Bara jag får veta vem jag är
och vart jag hör'
Jag är ung och stark
Jag kan klara av det
dom ska nog få se
Jag vet vad jag gör
Å på okänd mark
men jag klarar av det
Och då får jag veta vem jag é
och vart jag hör
måndag 29 oktober 2007
Oj vad snett det kan gå
Planerar sitt liv i minsta detalj. Allt ska stämma, varje punkt ska kunna bockas av.
Börja på universitetet, vara klar direkt. Hitta en att spendera sitt liv med utan komplikationer. Äta sunt, leva sunt och sova gott om kvällarna med tanken om att imorgon kommer det bli en precis lika bra dag som föregående.
Vad hände på vägen?
Börja på universitet, hoppa av, hoppa på, viljan att hoppa av. Reslusten, var kom den ifrån? Viljan att bara åka bort från allting. Har fortfarande lika många år kvar som jag hade den dagen jag började, hur gick det till?
Vad hände med dig? Du sa du älskade mig, jag sa jag älskade dig, vad hände sen? Varför gick det så och varför går det inte som jag vill?
Sedan när hade jag en lika bra dag jag hade när allting var perfekt och livet nästan var utstakat.
Kanske det som är det charmiga med livet?
Man kan inte ha en direkt plan, listor att bocka av, platser man definitivt måste besöka. Livet är underbart och förrädiskt spontant. Synd bara man inte alltid kan uppskatta spontanitet när man behöver struktur på saker och ting.
Borde kanske skriva en lista som faktiskt är realistisk?
Jag ska fundera ut vad jag ska bli när jag blir stor. För som jag håller på lär jag aldrig bli vuxen och aldrig ta något vettigt beslut överhuvudtaget. Kanske dags att växa upp även fast man känner sig mogen?
Börja på universitetet, vara klar direkt. Hitta en att spendera sitt liv med utan komplikationer. Äta sunt, leva sunt och sova gott om kvällarna med tanken om att imorgon kommer det bli en precis lika bra dag som föregående.
Vad hände på vägen?
Börja på universitet, hoppa av, hoppa på, viljan att hoppa av. Reslusten, var kom den ifrån? Viljan att bara åka bort från allting. Har fortfarande lika många år kvar som jag hade den dagen jag började, hur gick det till?
Vad hände med dig? Du sa du älskade mig, jag sa jag älskade dig, vad hände sen? Varför gick det så och varför går det inte som jag vill?
Sedan när hade jag en lika bra dag jag hade när allting var perfekt och livet nästan var utstakat.
Kanske det som är det charmiga med livet?
Man kan inte ha en direkt plan, listor att bocka av, platser man definitivt måste besöka. Livet är underbart och förrädiskt spontant. Synd bara man inte alltid kan uppskatta spontanitet när man behöver struktur på saker och ting.
Borde kanske skriva en lista som faktiskt är realistisk?
Jag ska fundera ut vad jag ska bli när jag blir stor. För som jag håller på lär jag aldrig bli vuxen och aldrig ta något vettigt beslut överhuvudtaget. Kanske dags att växa upp även fast man känner sig mogen?
fredag 26 oktober 2007
Överflöd.
Most definitely: Gör inget vettigt. Sitter på radion. Glor på en dumburk, glor på folk. Tror alla har supspekta planer att ta över radion. Jag är ingen bra jour.
Aktivera: Borde kunna städa, borde kunna sköta mina uppgifter. "vara trevlig mot folk som kommer hit" var är folket? Jag känner ju mig hyffsat trevlig idag. Sådär smålagom. Känns som jag borde göra något vettigt. Är jag överflödig?
Glad
1. Har hittat en seminariegrupp med människor jag FAKTISKT vill jobba med
2. Har kommit underfund med en del saker, exempelvis att det kan faktiskt finnas folk som bryr sig.
3. Ska åka hem till Skanör i helgen. (inte jättelivat, men mest skönt.) Det bästa med att bo nära hem är att man faktiskt kan komma bort från det extrema.
4. Missuppfattningar som inte jag har dragit. För en gångs skull var det inte jag som missuppfattade saker och ting.
Nu vill jag åka. Det är nog kallt ute.
Fasar.
Aktivera: Borde kunna städa, borde kunna sköta mina uppgifter. "vara trevlig mot folk som kommer hit" var är folket? Jag känner ju mig hyffsat trevlig idag. Sådär smålagom. Känns som jag borde göra något vettigt. Är jag överflödig?
Glad
1. Har hittat en seminariegrupp med människor jag FAKTISKT vill jobba med
2. Har kommit underfund med en del saker, exempelvis att det kan faktiskt finnas folk som bryr sig.
3. Ska åka hem till Skanör i helgen. (inte jättelivat, men mest skönt.) Det bästa med att bo nära hem är att man faktiskt kan komma bort från det extrema.
4. Missuppfattningar som inte jag har dragit. För en gångs skull var det inte jag som missuppfattade saker och ting.
Nu vill jag åka. Det är nog kallt ute.
Fasar.
torsdag 25 oktober 2007
fredag 19 oktober 2007
Lång väg kvar
Definitivt: Det är nästan som jag har accepterat nuläget, men det har jag innerst inne inte. Jag vill att det ska vara som det var förut. Jag har definitivt inte blivit klar utan det är en lång väg kvar.
Ohedrad: Nä, inte lika mycket hedrad som förut. Hedrande, men inte lika mycket. Varför ska jag då bli det om jag är en i mängden? Jag vill synas och sticka ut, inte vara en bland många. Inte alls lika lockande längre. Är jag för egocentrerad?
Underfund: Jag har kommit i underfund med att jag vill inte ha makt, jag vill bara känna de som har makten. Jag gillar inte att _göra_ saker, jag gillar att befinna mig på ställen där folk har _gjort_ saker och där jag känner de som har gjort allting. Jag vill bara finnas och det ska räcka.
Lång väg kvar: Det är mycket som ska lösas och förhoppningsvis gör de det förr eller senare, jag hoppas på så snabbt som möjligt, både när det gäller de bra och de dåliga sakerna. Bra saker är sköna att lösa, speciellt om man har en del dåliga saker att lösa samtidigt. Men, trots att jag vill skynda på processen har jag en lång väg kvar, definitivt.
Ohedrad: Nä, inte lika mycket hedrad som förut. Hedrande, men inte lika mycket. Varför ska jag då bli det om jag är en i mängden? Jag vill synas och sticka ut, inte vara en bland många. Inte alls lika lockande längre. Är jag för egocentrerad?
Underfund: Jag har kommit i underfund med att jag vill inte ha makt, jag vill bara känna de som har makten. Jag gillar inte att _göra_ saker, jag gillar att befinna mig på ställen där folk har _gjort_ saker och där jag känner de som har gjort allting. Jag vill bara finnas och det ska räcka.
Lång väg kvar: Det är mycket som ska lösas och förhoppningsvis gör de det förr eller senare, jag hoppas på så snabbt som möjligt, både när det gäller de bra och de dåliga sakerna. Bra saker är sköna att lösa, speciellt om man har en del dåliga saker att lösa samtidigt. Men, trots att jag vill skynda på processen har jag en lång väg kvar, definitivt.
torsdag 18 oktober 2007
Konstiga saker
Konstigt: Det är först när det väl är borta som man upptäcker att man saknar något. Min gamla gymnasieskola har brunnit upp. Alla minnen är borta, raderade. Om man någonsin har skrivit något på skrivborden (fastän man inte fick) så är det definitivt borta nu. Mitt gamla skåp, de gamla sofforna där vi brukade hänga. Caféet där mattanterna alltid bakade för mycket kanelsnäckor så brandlarmet gick igång stup i kvarten. Tornet. Är. Borta.
Konstigare: Alla dessa sorgliga saker som händer får man att inse att mitt gamla liv är helt försvunnet. Visst känner jag en saknad av allting som var förut när jag inser att minnena är det enda som finns kvar, men ändå ibland är jag glad för hur allting har utvecklat sig. Ibland går verkligen allting som det ska gå, och man förstår varför det var meningen att just jag skulle bryta mig loss från det gamla och gå vidare. Träffa nytt folk, börja från noll är förmodligen det bästa valet jag gjort i mitt liv, samtidigt som det är ett val som man ibland tänker; What if? Det är jobbigt att man är så tvådelad ibland. Men innerst inne gillar jag det, jag gillar att inte längre finnas där.
Konstigast: Går det som jag vill nu? Eller går det inte alls som jag vill men jag intalar mig att det gör det? Är det tidsfördriv, glömskemedel eller äkta vara? Det luktar gott i alla fall och jag tror jag gillar det som det kan bli, om det för en gång skull går som jag vill. Långsamt skyndande.
Fascinerande.
Konstigare: Alla dessa sorgliga saker som händer får man att inse att mitt gamla liv är helt försvunnet. Visst känner jag en saknad av allting som var förut när jag inser att minnena är det enda som finns kvar, men ändå ibland är jag glad för hur allting har utvecklat sig. Ibland går verkligen allting som det ska gå, och man förstår varför det var meningen att just jag skulle bryta mig loss från det gamla och gå vidare. Träffa nytt folk, börja från noll är förmodligen det bästa valet jag gjort i mitt liv, samtidigt som det är ett val som man ibland tänker; What if? Det är jobbigt att man är så tvådelad ibland. Men innerst inne gillar jag det, jag gillar att inte längre finnas där.
Konstigast: Går det som jag vill nu? Eller går det inte alls som jag vill men jag intalar mig att det gör det? Är det tidsfördriv, glömskemedel eller äkta vara? Det luktar gott i alla fall och jag tror jag gillar det som det kan bli, om det för en gång skull går som jag vill. Långsamt skyndande.
Fascinerande.
tisdag 16 oktober 2007
AJ!
NEJNEJNEJNEJNEJ!
Hur lyckas man? Blöder på undersidan av stortån och kan knappt gå på den?
Hur gick det till?
Hur lyckas man? Blöder på undersidan av stortån och kan knappt gå på den?
Hur gick det till?
Försent
Erbjudande: Igår fick jag ett erbjudande som kom något så ofattbart lägligt att jag nästan blev skrämd. De ville att jag skulle bli prokurator (pq). JAG?! Ska jag ha hand om nationens ekonomi, hela husets ekonomi, jag som aldrig någonsin har läst någonting som har med ekonomi att göra, eller jo, men bara u-länders ekonomiska situation, ser inte direkt nationen som ett u-land. Det skrämmande var att jag vill ju komma bort egentligen, tänka sig, bli erbjuden ett heltidsjobb för ett år men samtidigt vara kvar i studentlivet. Skrämmande lockande, men det fick bli ett nej.
Varför? Först och främst, tidspressen. Hade en halvtimme på mig att besluta mig för hur mitt kommande år skulle se ut. En halvtimme var på tok för lite för att bestämma sig för något så här stort, mycket på grund av att jag nästan inte hade tänkt på att jag kunde göra något sådant. Sedan var det väl den stora frågan man alltid ställer sig när man är på väg till något:
Kan jag klara av detta? Är detta något jag vill göra?
I efterhand: Ångrar jag mig? Kanske, det jag mest av allt känner är väl som jag har gjort någon missnöjd. Någon nominerade faktiskt mig och jag tackade nej, denna person trodde jag skulle klara av det. Och jag sa nej det gör jag inte. Kanske man borde satsa mera?
Försent: Har hört att det aldrig är försent att ändra sig. Mer betänketid och möjligtvis. Avbrott från verkligheten och från att bli vuxen på riktigt?
Nästa termin?
Varför? Först och främst, tidspressen. Hade en halvtimme på mig att besluta mig för hur mitt kommande år skulle se ut. En halvtimme var på tok för lite för att bestämma sig för något så här stort, mycket på grund av att jag nästan inte hade tänkt på att jag kunde göra något sådant. Sedan var det väl den stora frågan man alltid ställer sig när man är på väg till något:
Kan jag klara av detta? Är detta något jag vill göra?
I efterhand: Ångrar jag mig? Kanske, det jag mest av allt känner är väl som jag har gjort någon missnöjd. Någon nominerade faktiskt mig och jag tackade nej, denna person trodde jag skulle klara av det. Och jag sa nej det gör jag inte. Kanske man borde satsa mera?
Försent: Har hört att det aldrig är försent att ändra sig. Mer betänketid och möjligtvis. Avbrott från verkligheten och från att bli vuxen på riktigt?
Nästa termin?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
