Farväl

Farväl 1. Min vän. Min äldsta vän. På lördag åker hon till Norge, kommer hem en vecka i april, sen åker hon till Sydamerika till juli. Känns konstigt att man träffas som ingenting sen när man säger hejdå är det liksom hejdå.

Farväl 2. Grupparbete. Våga vägra grupparbeten med grupper som är så förbaskat jobbiga.

Farväl 3. Bekymmer. Förr eller senare löser det sig

Farväl 4. Nykter. Imorgon ska jag festa. Och idag för första gången känner jag mig laddad inför denna festen. Härligt.


4400 tar upp för mycket tid av mitt liv. Fjärde avsnittet idag.

Insikt

I am Melvin

Aldrig nöjd.

Tom

Känns det ens lönt?
Orkar inte försöka ibland.


Jag vill också.
Vill väl för mycket?

Mest bara tom

Säga nej

Måste lära mig att säga nej. Inte alls sådär smådeppig insikt. Jag är asgrym på att säga nej egentligen, när det gäller vissa saker. Men när det kommer till de där sakerna som jag egentligen vill ha men egentligen borde avstå från så har jag så jäkla svårt att säga nej.
Hur irriterande som helst, så fort jag har sagt "ja" vet jag att sekunden därefter när jag fått vad jag tackade ja till kommer jag att ångra mig direkt. Kanske borde säga nej från första början? Hur svårt ska det vara. Bara en extra bokstav. Skak på huvudet. Nej.

Måste lära mig att våga. Jag är en fegis. Stor jäkla kyckling. Jag vågar aldrig någonting. Stycket ovanför, det kan nästan vara en del av detta. Jag vågar inte säga nej för då tittar folk snett på en? Eller gör de verkligen det? Jag måste våga ta det där steget.
Jag vågade inte idag. Jag vågade inte för några dagar sen. Jag vågar aldrig. Känns bara som alltid går så jäkla snett när jag öppnar min mun.

Måste lära mig att inte fastna. Fan. Också. Mög. Detta är inte alls bra, för jag vill absolut inte alls. Eller jo, jag vill ju. Men inte vara fast. Jag vill rikta allting mot någon annan nu, för jag får bara reda på dumma saker om detta här fortsätter. Och jag blir bara mer och mer insnöad. Är alltid så jäkla fast.

3 föreläsning, 1 artikel, 1 bokrecension, 1 hemtenta. Sen är helvetet över.
Fick reda på att jag har kommit in på Media - och kommunikationsvetenskap. Lycka.
... hoppas jag.

Jag har upptäckt att jag flyr. Ganska mycket och ganska ofta. Speciellt när det finns något som jag egentligen borde ta tag i men jag vet jag kommer hata att göra. Eller kommer att bli sjukt ledsen av att sätta mig in i det. Jag har nog alldeles för lätt för att bli ledsen. Varför var just jag tvungen att vara en sån sjuk dramaqueen?

Fast just nu flyr jag bara från min debatt som jag har imorgon, ska tydligen sätta mig in i händelser på den internationella arenan, händelser jag inte har någon som helst aning om. Eller lite hum har jag, men vem orkar sätta sig in i omvärldens tragiska händelser? Räcker det inte med att man mår piss över sitt eget liv emellanåt, måste det stärkas med att man får må piss för hela världen också?

För jag är verkligen sån, jag kan verkligen ta på mig allas problem och göra dem till mina egna. Det är nog därför jag är en av dem få som aldrig övervägt att bli läkare, psykolog, advokat eller något annat där man får höra folks problem och försöka lösa dem. Det hade inte funkat för mig, till slut hade jag säkert trott att det var jag som var shizofren, det var jag som hade cancer och det var jag som råkade mörda den där personen. Jag hade lätt tagit med jobbet hem. Vad ska jag då jobba med? För egentligen, alla jobb får man ju höra om andras problem. Lärare, journalist, informatör, kommunikatör, pr-ansvarig, you name it. Får se över mina jobbalternativ. Ska kanske bli djurforskare? Djur kan inte prata - men slår vad om att jag hade tyckt synd om dem också till slut.

Imorgon är det julbord. Jag hatar julbord. Kan ju alltid äta ett ägg. För det är gott, men då ska det vara sådär lagom kokt. Nej, jag är inte alls kräsen, nä faktiskt inte. Men jag hatar bara julbord.

Helgen, Stockholm? Det hade faktiskt varit skoj. Men jag vågar inte åka hem mitt i natten. Jag är rädd av mig. Rädd och dramaqueen? Var kommer jag sluta egentligen? Herregud.

Undrar varför.

Varför skriver jag en blogg egentligen? Vill jag att folk ska få reda på vad jag tänker. Det är inte direkt så att det är den bäst författade bloggen i världen. Så varför? Man får inte reda på senaste modet, man får inte reda på var man ska hänga, jag recenserar inte saker. Jag är inte kulturell! Jag är bara Caroline.

Avundas folk som verkligen kan få till sina skriverier, jag vet att jag borde kunna bättre med mina drömmar och ambitioner, vilket gör man ännu mer rädd. What if jag aldrig kan bli något som jag verkligen vill bli? Då måste jag kunna uttrycka mig mera välformulerat och mer intressant. Eller är det kanske så att mitt kryptiska liv är intressant att läsa om. Skulle inte tro det.

Därför skriver jag nog förmodligen mest bloggen för mig själv, för att berätta allting som jag inte orkar berätta till alla. Skriver det där alla kan läsa det istället och sen ta till sig det bäst de själva vill. Inga krav överhuvudtaget.

Kulturella saker intresserar inte mig så himla mycket, konst och sådana skapande kreativa grejer. Men, jag är väl så pass kulturell att jag kan sträcka mig till att gilla filmer. Kom dock fram till att jag gillar praktiskt taget alla filmer, oavsett genre. Ibland krigsfilm, ibland hjärndöd action, ibland fantasy, ibland romantik, ibland tonårsfilm - you name it. Det enda kriteriet jag har till bra - dålig film är väl "somnar jag är den kass".
Men jag ska i alla fall gå och titta på bio idag. Beowulf en film som sägs vara jättedålig. Ursäkta mig, men när man läser handlingen låter den, faktiskt, eh, ganska dålig.

I en tid av hjältemod, dräper den store krigaren Beowulf demonen Grendel och drar därmed på sig Grendels monstruösa - men samtidigt betagande - moders ilska.

Ytterst spännande men som sagt, somnar jag inte är den inte dålig.

Vad gör man inte för sin bror?

Det är lätt att tycka om livet emellanåt

När man upptäcker att man har folk som säger hej till en.
När man upptäcker att man har folk som bryr sig om en.
När man upptäcker att det faktiskt fungerar att inte bry sig så mycket om saker och ting för det löser sig till slut.

Idag är jag glad över vad jag har.

Härligt att komma underfund med att jag faktiskt känner folk, ibland kan jag bara känna mig ensammast i världen när jag funderar över vad jag inte längre har. Men det är då man älskar sådana här stunder när man faktiskt börja reflektera över vad man har vunnit istället.
Ska komma ihåg detta till mindre bra stunder?

Idag ska jag bli reklamansvarig (igen).
Fruktansvärt icke-nervös.
Mer nervös för andras skull.
Detta kan bli spännande.
Undrar om det bara är jag som gillar möten? Ska kanske fundera på att bli vuxen.

Det är något så ofattbart spännande att läsa bakåt i tiden om saker man har skrivit.
För jag fattar först ingenting av vad jag menar - får sluta skriva så kodat.
Alternativ: Skriva ner koderna någon annanstans?

Bra start

Ypperligt bra start.
Lyckades pallra mig upp ur sängen, skriva av föreläsningsanteckningar så snabbt så jag kunde gå o lägga mig igen. Hittade faktiskt kläder efter många om o men, gick på föreläsning, stack till radion och vann UNO (igen????).
Är dock stolt över att jag verkligen gick på ett fruktanstvärt tråkigt gympapass som en del av mitt "nu ska jag fan ta mig ta o träna varje vardag" liv. Fruktansvärt tråkigt och fruktansvärt "det känns som det inte gav mig någonting". Men lite har jag gjort åtminstone.

Fortsätta likadant.
Jag ska inte klaga mer. Tydligen är det nog bara bäst att vara tyst.
Borde bygga upp ett nytt mantra till mig själv. Något i stil med "Jag ska vara nöjd, jag ska vara nöjd" för något sånt hade jag behövt så folk inte behöver säga det till mig hela tiden.

Bråttom!
Mitt hår är genomblött och jag ska vara på radion om cirkus 30 minuter! Panik? Förkylning väntar.

Köttbullar och makaroner idag igen? Måste rädda julbudgeten - och det är bara 3.e december.

Glad

Igår var en bra dag. Eller den blev i alla fall bra till slut.
Inte riktigt enligt planerna, att gå till gerdahallen ta det lugnt på kvällen, titta på idol, sova, gå till gerdahallen dagen därpå och vara fräsch.
Nu är det mer sticka till radion vid 12, fixa saker till radion, käka dyr lunch ute, fortsätta hänga på radion och kränga tårta, spela uno (jag vann faktiskt en gång), dricka öl, gå ut på stan för fixa kläder, hittar inga, åker hem, tar med sig cider, åka tillbaka till radion och fortsätta festa, handla enchiladas (starkt!), ut på hallands, sova, vara sliten idag, inte orka (kan) träna.

Ikväll ska jag vara utklädd. Hatar utklädnader.
Har en trist idé, den kommer bli dissad. Men det struntar jag i.

Nu ska jag käka dyr lunch ute (igen) min bugdet sprängs.
Fan också.

Dum nyhet, inte alls skoj.
Helvete. Nåja, det är väl så det alltid varit för mig antar jag?


På måndag: nytt sunt liv. Ja