Lång väg kvar

Definitivt: Det är nästan som jag har accepterat nuläget, men det har jag innerst inne inte. Jag vill att det ska vara som det var förut. Jag har definitivt inte blivit klar utan det är en lång väg kvar.
Ohedrad: Nä, inte lika mycket hedrad som förut. Hedrande, men inte lika mycket. Varför ska jag då bli det om jag är en i mängden? Jag vill synas och sticka ut, inte vara en bland många. Inte alls lika lockande längre. Är jag för egocentrerad?
Underfund: Jag har kommit i underfund med att jag vill inte ha makt, jag vill bara känna de som har makten. Jag gillar inte att _göra_ saker, jag gillar att befinna mig på ställen där folk har _gjort_ saker och där jag känner de som har gjort allting. Jag vill bara finnas och det ska räcka.
Lång väg kvar: Det är mycket som ska lösas och förhoppningsvis gör de det förr eller senare, jag hoppas på så snabbt som möjligt, både när det gäller de bra och de dåliga sakerna. Bra saker är sköna att lösa, speciellt om man har en del dåliga saker att lösa samtidigt. Men, trots att jag vill skynda på processen har jag en lång väg kvar, definitivt.