Saknas

Dig: Varför måste du fortfarande vandra runt i min hjärna? När man tittar på gamla bilder och känner sorgen över att det inte längre är så bli övermäktig är du alltid den första jag tänker på, den första jag ångrar att det inte längre är som det var förut. Känns som jag fattar en bit av mig själv, en stor bit, som jag måste finna igen för att kunna gå vidare, för att kunna tänka på dig utan att känna mig tom och ensam.
Bort: Kanske därför jag flyr? Flyr bort genom att tro att allting är jättebra, flyr bort genom att tänka på annat. Men självklart löser det inga problem det heller, det endast ger mig problem för jag för över de gamla problemen och skapar samtidigt nya när det inte går som jag vill. Jag rusar fram för att komma bort från det gamla.
Glömma: Kan jag inte bara få glömma dig ifred? Måste jag ständigt vara jagad av minnet från dig. Det är jobbigast nu på hösten, det var då vi hade som roligast alltid. Åkte förbi ett skyltfönster och såg Halloween-förberedelser, och det första som kom upp i mitt huvud var du. Låt mig bara få glömma allt vi har haft, åtminstone för en stund, så jag kan bli mig själv igen och inte behöva låtsas.