Gammalt: Så det känns åtminstone, det förgångna, lämnat bakom mig, men ändå någonting som ligger där inne hos en och väntar på att få riva sönder en i bitar. Det går aldrig att undgå sitt förflutna, man blir ständigt påmind om det. Jag hatar att bli påmind om det.
Välkommen: Visst, men vad har jag där att göra? För ett år sedan lämnade jag allting, även fast jag har varit på besök igen kommer aldrig JAG komma tillbaka - för den personen finns inte längre, och den personen som besöker dem behöver inte egentligen det gamla. Vad har jag där att göra egentligen?
Lycka: Är att förstå att man kan faktiskt skapa sig ett nytt liv, och inte behöva tänka så mycket på vad som har hänt utan mer på vad som kommer att hända.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar